Bokhora.se

04/08 2009
13:30

När jag var i Oslo passade jag på att träffa två spännande norska författare, Mattis Øybø och Annette Münch.
Ingen av dem är än så länge översatta till svenska, så vad är egentligen vitsen att ha intervjuer med dem kan man ju undra? Tja, jag gillar dem, det är faktiskt inte sååå himla svårt att läsa på norska, och man kan väl se det som en introduktion till något bra? Kanske blir man nyfiken och prövar ett nytt språk?
Annette blir intervju nr 1. Hon skriver för ungdomar och har hittills två böcker bakom sig. ”Kaoskrigeren” kom 2006, och ”Jenteloven” nu i mars 2009. Den har jag ju läst. Om man ska göra en svensk jämförelse så är just Douglas Foley och Annette Munch lite lika.

Annette, vad handlar dina böcker om?

Det som får oss att tappa kontrollen och det som sker i oss precis före vi tar till våld, när vi mister kontakten med oss själva. Och vad det är som gör att vi når dit och överhuvudtaget hamnar i de situationerna.
Jag har själv tränat kampsport i flera år, men jag var rädd för att bli stämplad som “våldsförfattaren” för att båda mina böcker handlar om det här ämnet… Men jag var tvungen att skriva dem ändå! Jag gjorde väldigt mycket research; besökte ett fängelse och akuten, jag hade många samtal med en våldsforskare under arbetets gång, och jag träffade tom en buddistisk munk och pratade med honom i två timmar.

Vad har du för läsare?

Ungdomar mellan 13-18 år, och så vuxna som är intresserade av deras värld. Något som glädjer mig enormt är att “Kaoskrigeren” för många har blivit den första bok de läst ut, och verkligen velat läsa. Jag har fått så mycket respons från bibliotekarier och lärare, och även massa ungdomar, som säger hur mycket de gillar den, och att de känner igen sig själva. Speciellt tuffa killar. Det är otroligt roligt.

Min andra bok heter ju “Jenteloven” och jag trodde aldrig att killarna som läste “Kaoskrigeren” skulle vilja läsa den – den handlar om tjejer och det är en tjej på framsidan. Men de verkar ha gillat den också! Jag tror min publik är ungefär 40/60 killar och tjejer. Och många som inte är så ivriga läsare sen förr.

Med “Kaoskrigeren” så skickade jag ett mejl till en känd rapartist som jag gillar. Alis Hartberg från Klovner i kamp. Han är väl ungefär Norges Petter. Jag hade lyssnat på Alis låtar medan jag skrev och jag tyckte de passade min bok så bra, så jag frågade om han inte kunde skriva en särskilt till den. Först menade han att han var för upptagen, men sen fick han manuset, läste det på en dag, och skrev fyra låtar! Vi gjorde en skolturné tillsammans där han rappade och jag läste. Det blev så bra! Och det var så kul för att han sa att han läste böcker, den tuffe populära artisten, och det gjorde det ju mer okej för alla i publiken att läsa. Efter den turnén så har jag nu satt ihop en multimediashow där jag visar videos med hans låtar och läser till dem.

Jobbar du heltid som författare?

Nej. Jag är redaktör på en tjejtidning, det är mitt heltidsjobb. Skriver gör jag på kvällar och helger. Senare skulle jag kanske vilja skriva mer, men det är ju fråga om ekonomi och allt sånt. Och jag vill ha ett jobb, jag tror jag skulle bli för introvert och konstig om jag satt hemma och skrev hela tiden. Jag behöver impulser från annat!

Hur blev du författare?

Jag har alltid skrivit massa historier, hela livet. Jag bara måste skriva! När jag var liten delade jag ut dem till familjen och släkten och då sa de alltid “åh, du kommer att bli författare!” och jag sa “nej, det ska jag inte!”. Men sen blev jag ändå först journalist (som jag också hade sagt att jag inte skulle bli) och sen författare. När jag började skriva “Kaoskrigeren” så tänkte jag inte att det skulle bli en bok, utan jag ville bara se hur långt historien skulle hålla. Jag skrev på för min egen skull. Först efter 100 sidor så kändes det som att det var en bok på gång… Sen tog jag kontakt med en författare jag mött på ett kampsportseminarium och frågade om hon ville läsa, se om det var något. Det tyckte hon, så jag fortsatte.

Hur är en bra bok?

Jag tycker att mycket handlar om att man läser den vid rätt tidpunkt i livet. Då kan den ge explosiva erfarenheter! Och så gillar jag goda karaktärer, och att det inte är för långt och utdraget. Det låter kanske lite barnsligt att säga så, men… jag gillade såna böcker där det händer något när jag var liten och jag gör det fortfarande.

Vilken är din favoritbok då?

Det är en jag läste när jag var 13 år, Susan E Hintons “The outsiders”. Den handlar om våld och sårbarhet i ungdomsmiljöer, och jag gillade att hon var en tjej som kunde skildra männen och pojkarna i den här miljön. Hon fick också massa bra kritik från dem, att hon fångat dem rätt, fattat hur det var och så. Det var den jag tänkte på när jag skrev “Kaoskrigeren” faktiskt, och när jag hade svårigheter men den som “hur ska någon tro på det här, jag kan ju ingenting”, då tänkte jag på henne och “The outsiders”. Lyckades hon så kan väl jag med!

Jag läste överhuvudtaget massor när jag var liten. Nu önskar jag bara att jag skulle hinna läsa!

Dina tips på bra böcker eller författare idag?

Jag tipsar om några ungdomsböcker.
“Boktjuven” av Markus Zusak.
“Allt jeg skriver er sant” av Ellisiv Lindqvist. Det är noveller som könsroller, feminism och såna frågor.
“Den mörka sidan av månen” av Tone Kjaernli.
“Svart elfenben” av Arne Svingen.
Och så två författare jag gillar, Lise Blomquist och Ingelin Røssland.

Men jag önskar verkligen jag hann läsa mer! Jag hinner inte med mitt jobb, eget skrivande, skolturnéerna och så kampsportträningen. Tyvärr!

Vilka norska författare borde vi svenskar upptäcka?

Generellt mer norsk ungdomslitteratur kanske? Det finns väl några stora norska författare som är populära i Sverige, men de skriver för vuxna. Jag säger ungdomsförfattare i allmänhet och till exempel de jag redan nämnt tidigare.

2 kommentarer

2 kommentarer till Intervju med Annette Munch

  1. Å, vad spännande! Jag ska genast se om jag kan få tag på Kaoskrigeren!
    Tack för tipset!

  2. I Norge finner man gott om svenska, ej översatta böcker både i bokhandlar och på bibliotek. Och både norrmän och danska förstår i allmänhet svenska utan problem. Då är det ju konstigt att inte det omvända fungerar!

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida