Johanna K läser högt: ”Coraline”
Jag läser ”Coraline” för mina elever. Jag var lite tveksam först – jag tänkte att de kanske var för små och det kanske de också är (…) - men jag tycker ändå att det är så jäkla trevligt att läsa den för dem.
Jag undervisar i SvA i två grupper och läser ”Coraline” för båda. Den ena gruppen lyssnar högaktningsfullt, konstaterar att boken trots allt inte är ”så himlans otäck”, men till och med min stora utmaning: läshataren, utropar ”Ska vi läsa Coraline?” när vi kommer in efter rasten. Jag gillart. Den andra gruppen avbryter mitt i, ställer frågor om det som händer, frågor om ord som de inte förstår, upprepar ”Det där har inte hänt på riktigt” (varpå jag bara ler hemlighetsfullt). Jag avslutar lektionen med att varna dem för låsta dörrar i deras lägenheter och tillägga ”Alla barn har en andra mamma”. Barnen ylar ”Nej!” i kör och föreställer sig själva med knappögon. Jag tycker mycket om att läsa ”Coraline” för båda grupperna. I början blev jag störd av att avbryta mig i läsningen, men sedan blev diskussionerna så intressanta att jag välkomnar avbrotten. Samtidigt som det är avkopplande att få läsa kapitlen i ett svep i den andra gruppen.
Som introduktion till läsningen visade jag dem min Coraline-docka i gul regnrock (Jessica har en Coraline i randig tröja och med jeans ). Som avslutning funderar jag på att visa dem filmen, som jag vidhåller är ett bra exempel på en bok som blivit en helt okej film.
Alla
Nu blir jag alldeles glad. Varför? Jo:
Trots att det faktiskt står tydligt i läroplanen att vi ska arbeta med eleven (eller barnet beroende på verksamhetsform) i fokus så tycker jag det känns som att det sällan verkar praktiseras i verkligheten. Därför blir jag så himla glad när jag läser om lärare som dig, som trots viss upplevd irritation i början väljer att omfamna avbrotten istället för att fortsätta störa dig på dem.
Himlarns bra grej!
Och jag blir så himlans glad över din kommentar! Tack!
var har du köpt coraline på svenska?
Jag hittade den på adlibris för något år sedan. Den verkar finnas på Bokia.se (internetbokhandeln.se). Kolla där!
Jag gissar att man måste till biblioteket får att få tag på denna på svenska eftersom den tydligen inte längre finns i tryck. Den verkar inte gå att köpa hos nätbokhandlarna iallafall. Synd, tycker jag som precis fått upp ögonen för den.
Visst var ”dina” barn i lågstadieåldern, Johanna? Frågan är om det är värt besväret att försöka få sonen (8 år) att låna den på skolbiblioteket. Då måste han tycka att den är bra tillräckligt för att vilja läsa den själv, annars känns det taskigt!
Jag skulle nog avvakta ett eller två år med sonen, jag tänker mig att den är kognitivt lite komplicerad med mamman som är mer obehaglig än ögonblickligt otäck och Fru Krafts och Fru Spinks föreställningar. Dock rekommenderas den för 8-12-åringar på Bokia och det kan nog också vara en bra ingång att faktiskt se filmen först, kan jag tänka mig.
Hm, det är kul med högläsning. Barnens kommentarer är det bästa!
Jag älskar Coraline! Vill jättegärna ha en Coraline-docka … ska beställa en från amazon.com, om man kan beställa därifrån till Sverige alltså …
Kram