Johanna K ser fram emot finfin läsning i vår
Ser mycket fram emot alla böcker i mitt bokpaket, för ovanlighetens skull. Jag är tyvärr väldigt mycket just så som Micael Dahlén skriver i sin ”Nextopia” nämligen. Drömmen om en bok kan ibland vara starkare än mötet med den, som Stridsbergskan så klokt sade. Det är ofta mer spännande att klicka ”Köp” hos näthandlarna, rusa hem varje dag för att kolla efter avin på hallmattan och sen riva upp paketet när det väl burits hem, än det är att läsa många böcker (jag håller på med en sådan bok just nu – jag längtade massor, men det går så trööögt!). Men alla fem böcker i mitt senaste bokpaket ser finfina ut och jag har tjyvläst i Kurt Vonnegut och fingrat på Simona Vinci. Synd att påsklovet precis har tagit slut. Kanske kan jag även få ledigt under den ortodoxa påsken nästa vecka? Men också:tur att det är så många långhelger i maj! Jag ser fram emot att släpa upp min lässtol till Vattentornet i staden och läsa i solskenet om någon månad eller så.
Fina!
Alla
Tack Johanna!
Du skriver alltid bra recensioner och det var roligt att få boktips på böcker på det svenska språket.Verkar gått lite troll i att läsa böcker på engelska.
Jag tycker det är ok när boken inte finns översatt till svenska, men när man läser en tysk bok på engelska då tycker jag att då är det bara för att det är poppis just nu att läsa allt på engelska.
Det här har jag skrivit till andra och jag får alltid mycket mothugg.
Förmodligen så trampar jag på en mycket öm tå.
Tycker att man ska värna om det svenska språket så mycket man kan.
Åh vad jag känner igen mig. Jag kan känna mig helt tvungen att klicka hem vissa böcker och det känns superbra att packa upp boken/böckerna. Men sedan är det bara de riktiga favvorförfattarnas och ett fåtal andra som jag brukar börjar läsa genast (i själva verket blir många stående veckor, månader och i vissa fall år). Det känns liksom bra att bara ha boken där i hyllan och veta att jag kan läsa den när jag väl får lust/tid.
Det där med att läsa på engelska stämmer också mkt på mig. Jag läser i o f ofta amerikanska romaner som inte finns översatta (ännu). Men jag skulle nog inte välja en översättning tyska-engelska före en översättning tyska-svenska. Det går på ett ut, då är ju ändå ingen av dem ”originalversion”.
Men om man läser en tysk-engelsk bok (det är väl dock vanligare att japanska böcker går via engelsk översättning än tyska?) får man ju läsa den via två översättares fingrar och jag tror ändå att hur skicklig en översättare än är, så sätter den spår. Det kommer alltid till vägskäl, där översättaren måste välja den ena eller den andra formuleringen (tipsnotis om detta i nyaste Språktidningen). Jag är skitbra på svenska och hur bra jag än blir på engelska är svenska mitt absolut starkaste språk, så jag föredrar att vänta och läsa på svenska. Jag gillar nyanserna, möjligheterna, fraseringarna och jag får ännu mer ut av historien så. Sedan har jag förstått att många, liksom du, gärna läser boken så fort den kommit ut (i engelska som originalspråk), och det har jag all förståelse för. Överhuvudtaget är jag väldigt mycket för att alla har olika ingångar till litteraturen: en del föredrar originalspråk, andra översättningar, vissa läser snabbt som blixten, andra vill ta pauser och smaka på orden, som diskuterades i förra veckan. Jag vill absolut inte säga vad som är rätt eller fel, jag är snarare oerhört fascinerad över att vi alla förhåller oss till vår läsning och våra böcker så olika (trots många likheter). Är ni med på hur jag menar?
Jag läste Vinci för några veckor sedan och HERRE JÄVLA GUD jag visste inte vart jag skulle ta vägen. På ett dåligt sätt alltså, men det kanske är ett bra sätt. Både lite väl magstarkt och otroligt starkt på samma gång. Ska bli intressant att höra vad du tycker, du som jobbar med barn.
Åh, så svårt att välja jag får nu. Jag vill ju helst läsa allihop först, svårt att jag måste läsa dem i ordning.
”Enhet” väcker många tankar och även om det inte är ett litterärt mästerverk tycker jag att de etiska aspekterna gör den mycket läsvärd och lite skrämmande.
Enhet gav mig också väldigt mycket tankar när jag läste den. En skrämmande dystopi.
Visst är Ida Jessens ”Foxy Lady I-V” supersnygg? Och så är den fantastiskt bra också!!!