Vid 00-talets början var jag student. Jag läste till lärare vid Högskolan i Gävle och tog min examen 2002. Efter nära fyra år av i stort sett uteslutande läsning av böcker från bokförlaget Studentlitteratur var min läslust nära nog obefintlig. Jag vill minnas att jag läste William Sutcliffes ”En tripp till Indien” under mina år i Gävle, några andra läsupplevelser minns jag inte (förutom ”Sveriges utbildningshistoria”, ”Efter Spock – uppfostringsmönster idag” eller ”De sju intelligenserna” förstås).
Ut klev jag som en nyförlöst kalv. På ostadiga ben skulle jag lära 7-åringar att läsa, inspirera 9-åringar att fortsätta läsa och välja högläsningsböcker som skulle locka mina elever att läsa mer. Det tog mig nära fem år att återfinna läslusten, att börja se läsning som en naturlig del av min vardag, att längta efter läsning och att återigen bli den där Bokhoran som jag var som tonåring.
Hur jag bar mig åt? Tja, jag antar att jag lät det ta tid. Om man ser på livet som tralafamadorianerna i Kurt Vonneguts ”Slakthus 5″, som en linje med toppar och dalar, är ju lässvackor ingenting annat än en tillfällig dal. Det kommer räta linjer eller toppar igen. Det är inte hela världen, okej?
Här är 00-talets bästa medicin mot lässvackor, enligt min mening (utan inbördes rangordning – för det är väl väldigt mycket 00-talet att göra listor, ingenting vi kommer att ägna oss åt under 10-talet?):
* Haruki Murakami – ”Kafka på stranden”. Tjockheten kan avskräcka (över hälften av Bokhoras läsare tycker att 200-400 sidor är alldeles lagom sidor i en bok – se pollen till höger), men svälj rädslan – den är så värd!
* Jonathan Safran Foer – ”Extremt högt och otroligt nära”. Min signaturbok. Och jag vet att i de finaste finrummen anses det inte kutym att erkänna att man älskar den, men jag har väl alltid varit som en elefant i de där finrummen. Jag gillar puttrigheten. Damn! Jag har inte ens några problem med toktjejer som Amelie eller Zooey Deschanel.
* Judith Hermann – ”Sommarhus, senare”. Den bästa novellsamlingen under 00-talet? Kanske.
* Philip Pullman – ”Den mörka materian”-trilogin. Decenniets bästa läskoma.
* Sara Stridsberg – ”Drömfakulteten”. Har växt och byggt upp ett bo inom mig. Botar lässvackor? Något optimistiskt att tro det, men vilken livlina när hoppet om berättarkonsten ligger och svajar.
* John Ajvide Lindqvist – ”Människohamn”. Kom igen nu! Inte min genre, men nu snackar vi om att bota lässvackor och den här såväl kramar mig med skräckkorsetten som håller mig sömnlös, läsande, nätter igenom.
* Nina Hemmingsson – ”Jag är din flickvän nu”. Mestaste fröjden att läsa.
* Marjane Satrapi – ”Persepolis 1-4″. Okej att jag tycker att del 1 och kanske del 2 är absolut bäst, men Satrapis självbiografiska seriealbum är ingenting annat än destillerad läsglädje.
* Lion Shriver – ”Vi måste tala om Kevin”. Jag tycker att det är små-corny att skriva att böcker berör, men den här berörde mig faktiskt till och med som fan och det är inte så ofta det händer, det måste betyda något.
Och den sista: pampadam!
* Josefine Adolfsson – ”Kårnulf was here”. Jag älskar den. Älskar den. Älskar den. Nu var det tyvärr alldeles för länge sedan jag läste den, men den är briljant vill jag minnas och är den inte det när jag läser om den äter jag upp min mössa 2019.
Och ja, jag vet att de flesta av ovanstående böcker kom de sista fem åren, men kommer ni inte ihåg? Extremt mycket studentlitteratur 00-05.
2010-2019 hoppas jag på mycket skräck (!), språkliga fyrverkerier men med en fiffig historia att berätta, anekdoter, vetenskap going populärkultur samt många marvelösa barn- och ungdomsböcker.
Hur ser ditt recept för att bota lässvackor ut? Enda förhållningsreglerna: böckerna måste vara utgivna under 00-talet och de måste vara tio stycken. Kommentera!
8 kommentarer
8 kommentarer till JohKs 00-tal
AllaBokpodden!
2009-12-15, 10:53
Tack för den roliga berättelsen om hur du botade din lässvacka. Nästan alla böcker du nämner har jag också läst och gillat, dock inte din favorit ”Kårnulf”, Men nu besår veckan snart av en massa röda dagar, så då blir det dags för dern.
Jag tycket att jag befinner mig i de flesta av litteraturens olika ”rum”, också i de s kallade finrummen – men ändå känner jag mig inte ”hemma” i din beskrivining av hur Jonathan Safran Foers roman EHOON tagits emot.
Jag föreläser om den boken så jag har i min ägo en massa recensioner – men jag hittar nästan inga negativa. Varken från finaste finrummen eller från vardagsrummen …
Vad syftar du på? undrar en nyfiken
L.
2009-12-15, 11:14
Men vad som pratas om i de finaste finrummen skrivs väl inte i recensionerna? Det är ju inte alls samma sak.
2009-12-15, 11:30
Tack för boktipsen! Jag printade ut din lista och plockade fram överstrykningspennan (rosa). Inte mindre än fem av titlarna du räknar upp ligger nu på min att läsa-lista. Själv är jag ständigt lite ”efter” i läsningen av samtidslitteraturen. Böcker som botat mina lässvackor, dvs perioder då jag hellre sett filmen, är Jerusalem av Selma Lagerlöf – Selma är fortfarande oöverträffad berättardrottning i svensk litteratur, Kafka på stranden av Haruki Murakami – ytterligare en fantastisk berättare, Vindens skugga av CR Zafon – var inte mitt val utan första boken i min bokcirkel och som fick mig att vilja fortsätta ”cirklandet”, Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda – som var feelgood i rättan tid, Un Lun Dun av China Mieville – en ny (modern) Michael Ende kan anas i den mannen om han fortsätter skriva för barn/unga men vuxenromanerna är inte så tokiga de heller (OBS understatement), Philip Pullman – ett författarskap som innehåller mer än Den mörka materien och som är värt att utforska, Coraline av Neal Gaiman – för att det är den perfekta boken men allt av honom är klart läsvärt, Igelkottens elegans av Muriel Barbery – för styvnackat försvar av ”udda existenser” och Dyngkåt och hur helig som helst av Mia Skäringer – för korta passager som är lagom att läsa (storskrattande) i kollektivtrafiken.
Det var mina egna tio läslustväckare på senare tid, men jag har en, på den här bloggen numera onämnbar, författare som väckt läslust där ingen funnits förut, det är ändå en bedrift värd att nämnas. Hon skriver om vampyrer och serien börjar på T och slutar på wilight.
2009-12-15, 11:45
Johanna Ö: Vad är – eller var finns – de finaste finrummen?
Jag är inte det minsta ironisk, bara nyfiken.
Har det med den akademiska världen att göra, den publicistiska världen (tidningar,tidskrifter), prisnämndsvärlden eller författarvärlden?
Eller någon annan värld, som jag själv alltså inte kan komma på vilken det skulle vara, där man inte anser att det är kutum att uppskatta Jonathan Safran Foers roman?
(Jag ska snart prata på Nätverk för skönlitteratur i Västerbotten om ”Böcker som samtalar med varandra” och då blir det förstås tal om jämförelsen mellan JSFs romaner, som jag kanske felaktigt har trott blivit positivt mottagna nästan överallt, och hans hustrus.)
Johanna K: Så stimulerande det är att tänka, som du här har gjort, över böcker som ger (tillbaka) läslust. Det fungerar mycket bättre än när man ska tänka över vilka årtiondets ”bästa” böcker är, vilket är så svårt.
2009-12-15, 14:53
Det jag tror JohK är inne på lite (rätta mig om jag har fel) är att Foer tidigare ansågs vara lite svårare och smartare än många andra författare, lite en författare för författare och andra litteraturkunniga. Med ”Otroligt…”blev han stor och bred, fortfarande med lite mer tuggmotstånd än Dan Brown, men ändå ganska mainstream. Det där har ju egentligen inte så mycket med kvalité att göra. Det kommer alltid vara de som är på jakt efter ”det bästa” som inte alla andra redan läst och så kommer det vara de som läser det som alla andra läser och då flyr den första kategorin även om de gjorde vågen från början. Det är vanliga sociologiska lagar.
2009-12-15, 22:26
Helt på pricken, Asalun!
Och anledningen till att du inte har sett dessa kommentarer när du scannat tidningarnas recensioner, Lena, kanske är att jag hittat dem framförallt i de exkluderande bloggar som jag ramlar in på emellanåt (i vilka man bland annat föreslår att litteratur som läses av ”vanligt folk” ska brännas på bokbål, men just det är en helt annan diskussion än diskussionen om Safran Foer).
2009-12-15, 17:36
Jag fick min lärarexamen från Högskolan i Gävle dec 2001. Gick grundskollärare 1-7 ma/no. Liten värld.
2009-12-20, 23:09
[...] fick en massa lästips från Bokhoras JohKs 00-tal. Bl.a. blev jag påmind om Jonathan Safron Foer som jag fortfarande inte läst något av trots att [...]