Knivskarp dagen efter-läsning
I går firade jag min första helvita midsommarafton på över tio år (gud, det ser rätt sorgligt ut i skrift). En trevlig konsekvens av mitt ickesnapsande är att jag, till skillnad från större delen av den vuxna befolkningen, i dag känner mig behagligt klar i huvudet. Kanske borde jag slå till på något riktigt komplicerat och svårsmält, men nej, den här sommaren ska gå i njutningsläsningens tecken, så följaktligen blir det Tana Frenchs ”Till skogs” som får hålla mig sällskap. ”Bättre deckare finns det inte just nu!” skrev Boktoka när den utkom i början av 2008, och knappt hundra sidor in – och ett deckarår senare – är jag benägen att hålla med. Jag är väldigt förtjust i Frenchs språkbehandling – det är något bitterljuvt och smått lyriskt över hennes stil som gifter sig väldigt bra med det tunga, mer socialrealistiska ämnet, och jag älskade ”Stand by me”-vibbarna i inledningskapitlet då berättarjaget målar upp en soldränkt coming-of-age-sommar och sedan låter bilden rasera. Lite senare dyker en direkt Kingreferens upp, så jag tror att det är meningen att man ska tänka på Kings lysande långnovell i inledningen. Eller så är det bara jag som övertolkar och läser in saker, det skulle knappast vara första gången. Och på tal om att tolka in gamla favoriter i nya alster: jag får faktiskt lite vaga Secret History-vibbar också! Något med det undflyende, betraktande berättarjaget och hans ovilja att visa upp sin bakgrund…
I vilket fall som helst, ”Till skogs” blir mitt lästips för dagen. Mycket lovande debut! Så fort den är färdigläst ska jag läsa fortsättningen, ”The Likeness”, och på så sätt – förutsatt att den lever upp till debutens höjder, förstås – mildra abstinensen efter Denise Minas fjärde Paddy Meehan-deckare nya fristående deckare, som utkommer om ett par veckor. Att läsa deckare om sommaren må vara klyschigt men hey, somliga klyschor existerar av en anledning!
Alla
Åh, hm, jag kände inte alls likadant när jag läste den boken. Jag var faktiskt riktigt besviken och den påminde inte mig om ”Stand by me”(ett av SK:s mästerverk! Bara miniberättelsen om ”The Revenge of Lardass Hogan”!) så mycket som en barnbokskräckis som heter ”Djävulens Fotspår”.
Jag är en riktig sucker för nästan alla Minotaurs deckare och få andra deckare faller mig i smaken, vilket är rätt enkelspårigt, jag vet. Men jag har faktiskt gett andra författare både en andra och tredje chans och blivit rikligt belönad (åh, Dennis Lehane, ”Patient 67″!), och dessutom så verkar jag vara helt fel ute vad gäller denna bok så jag ska nog prova på nästa bok i serien också. Jag kanske ändrar mig helt!
Denise Minas ”Still Midnight” som kommer ut snart är inte en ny Paddy Meehan. Det är ”bara” en stand-alone.
Marian Keyes har också tipsat om Tana Frenchs The Likeness i sitt newsletter tidigare. Ska definitvt beställa den nu. Tack för tipset!
Oh no, är det sant? Trist, jag som brukar föredra hennes seriedeckare framför hennes stand-alones, men bättre än ingenting.
Ser fram emot att så småningom läsa Frenchs bok efter den här introduktionen. Deckare på sommaren är ett måste! Det är något visst med kombinationen sommaridyll och ond bråd död.
p.s. kika gärna in på min nya (g)logg: http://cambridgeoxford.blogspot.com/
Tror definitivt att du kommer att gilla The Likeness (kanske ännu bättre än Till Skogs). Här finns ännu mer Secret History-vibbar kan jag lova!
Har nu börjat på In the Woods och förutom den horribelt yxiga prologen verkar det vara habilt och plot-säkert hittills. Inte särskilt realistiskt men jag är trött på svenska marmeladsmörgåsar. Njutbar sommarläsning helt enkelt. Förutom en märklig sak: lite irriterande When We Were Orphans-light-vibbar. Irriterande därför att When We Were Orphans är ett mästerverk. Någon annan som noterat viss likhet i tonfall/approach?
Inte helt nöjd med nostalgiska men alltför lättlösta och paradoxalt orealiatiska In The Woods men fortsätter nog med The Likeness i dagarna. Den som vill och bor i Sthlm eller Malmö får gärna överta böckerna sen.
Åh, jag gillade det där nostalgiska tonfallet! Men så är jag en oförbätterlig sucker för nostalgi, till och med när det som kräver det nostalgiska tonfallet är av fiktiv karaktär och jag själv rimligen inte borde känna mig nostalgisk… Fast ibland tog hon i lite för mycket, Tana French, det kan jag hålla med om.
Har precis fått veta att The Likeness ligger i brevlådan och väntar när jag kommer hem!
Åh, Lisa! Jag övertar hemskt gärna böckerna när du är klar!! Jag lånade den första på bibblan för lite sen men nu vill de ha tillbaka den tydligen. Och jag har inte hunnit läsa men blir väldans sugen nu.
Hör av dig, vetja!
karin_cellton@hotmail.com
Å gissa vem som vill låna The likeness av Bovary!!!? MOI!
Jag är hemma i början av juli så då är det bara att komma och hämta på Hornstull. Eller ngnstans i Malmö ca 6-17 juli. Ni får dem sen för jag sparar inte på böcker. Eller ta med en pocket och byt med mig!
[...] inte. Viljan kommer från det faktum att många pålitliga bokbloggare (Helena på Bokhora-tiden här och här, Bokbabbel, Boktoka och Snowflake) hyllat French och att upplägget med det förflutna [...]