Lahiri-pendling

Tredje dagen i rad med Jhumpa Lahiris novellsamling ”Unaccustomed earth” som pendlarläsning, och jag läser med handen på hjärtat. Den är så fin.
Ibland är texter för obehagliga (ett exempel var ”Drömfakulteten” för mig) så man kan inte läsa dem, men ibland är de precis lagom. Det är jobbigt, men man vill ändå utsätta sig för det. Så känns Jhumpa Lahiri nu. Hon har alltid varit väldigt bra, ända från början med ”Interpreter of maladies” och ”The namesake”, men nu är hon bättre än någonsin. Igen handlar det om rötter i Indien men uppväxter i USA. Och så om mig. Extremt mycket om mig. Det är påfrestande, men nyttigt. Och ingen möjlighet att smita, måste fortsätta  läsa för jag vill ju absolut höra vad hon ska säga.

Kommer snart på svenska, ”Främmande jord”.

Dela: Facebook  Twitter 
Skrivet av

Johanna Lindbäck

Jag kommer från Luleå men har bott i Stockholm sen 1999. Förutom att läsa massa böcker så skriver jag ungdomsböcker själv också (på Rabén&Sjögren). Du kan läsa mer om mitt skrivande och allt sånt här. Sen är jag även lärare i svenska och engelska på en gymnasieskola i Nacka utanför Stockholm.
Läs alla inlägg av
Johanna Lindbäck

5 kommentarer till Lahiri-pendling

  1. Jag läste nyss Den indiske tolken, tyckte jättemycket om den. Ser fram emot Främmande jord.

  2. Ja, och du har ju två bra böcker att se fram emot om du vill, för The namesake är ju också ”mmm, books”!!

  3. Blir lite nyfiken: vad var det du inte gillade i Drömfakulteten? Jag tyckte myckte om den, väldigt speciell bok, ibland mera prosapoesi än prosa.

Kommentera