Måndagsmöte: Gunnar Ardelius

copyright: Henning Sjögren

Idag möter vi Gunnar Ardelius, Augustprisnominerad för sin ungdomsroman ”Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket”. Gunnar följde upp debuten med ”När du blundar tittar jag” som jag läste på en flygresa vid den här tiden förra året och hjärtat fullkomligt smälte.

Hej Gunnar! Jag måste säga att du är en mästare på att hitta på otroligt fina boktitlar. Berätta hur du lyckas så fint!
Tack! Titlarna har kommit när böckerna varit i princip färdigskrivna. Arbetstitlarna har varit träiga, typ ”dödsdagboken”, ”Stockholm-Berlin” eller ”kärlekshistoria”. Skulle jag ha en för bra titel från början skulle jag känna press att leva upp till den. När jag är klar vill jag ha en titel som samtidigt säger allt och ingenting om boken.

Jag måste också erkänna att jag blev lite sorgsen när jag läste ”När du blundar tittar jag”  och jag tycker det har kommit flera ungdomsböcker den senaste tiden som är väldigt sorgsna till sin läggning, vad beror det på tror du och varför valde du ”feelbad”-spåret?
Jag vet inte om jag upplever att jag valde ”feelbad”, kanske valde det spåret mig. Snarare skriver jag om sånt som berör mig på djupet, det som är ofärdigt och sårigt i mig, sånt jag inte vet något om och det jag kan engagera mig i under längre tid utan att tröttna.

Har det funnits någon särskilt bra bok som påverkade dig i tonåren och vilken bok i sådana fall?
”Romanen om Olof” av Eyvind Johnson påverkade mig mycket. På något vis kände jag ändå igen mig i hur han som pojke låg på en åker mitt i vintern och plockade rovor.

Vad läser du själv för något just nu?
Jag läser ”Austerlitz” av W G Sebald. Det finns fotografier med i boken som förhåller sig till texten på ett spännande vis. Han har liksom hittat på historien runt fotona. Jag vill kanske också göra så.

Nu har ju du inte bara skrivit, utan även översatt böcker (sorgsna ”Vad är så skört…”). Är det någon skillnad på din egen läsning när du skriver på egna böcker jämfört med när du översätter?
Det är skönt att få vara sysselsatt enbart med språket, det är avkopplande. Samtidigt växer min egen värld när jag får fördjupa mig i någon annans universum. Befriande  att slippa min egen syn på saker och ting.

Nu råkar jag veta att du vistas mycket i Berlin för tillfället, ge oss en trendspaning därifrån! Vad är det som gäller i den tyska litteraturen just nu och har du själv börjat läsa tysk litteratur?
Jag tycker mycket om Juli Zeh och Judith Hermann. Och så vill jag fördjupa mig i W G Sebalds författarskap. Men jag vet inte om det är mycket till trendspaning, han är ju död.