Måndagsmöte: Johan Theorin

Idag är det måndag, men inte vilken måndag som helst! På dagens datum, den 2 februari, firas nämligen den tämligen obskyra högtiden Groundhog Day, kanske mest sammankopplad med filmen med samma namn (”Måndag hela veckan” på svenska) där Bill Murray återupplever just måndagen den 2 februari om och om igen i en veckas tid.  Eftersom vi inte är bara är bokhoror utan även nördar av rang insåg vi givetvis att det här är det perfekta tillfället att köra ett Måndag hela veckan-teman, med måndagsmöten varje dag. Kul idé, eller hur?

Först ut i vårt åtta dagar långa måndagsmötesextravaganza är Johan Theorin, som skrivit fina ”Skumtimmen” och kanske ännu finare ”Nattfåk”. Den senare blev i december utsedd till årets svenska kriminalroman av Svenska Deckarakademin. Just nu arbetar Johan för fullt med vårboken i sin årtidsbundna Ölandssvit där ”Skumtimmen” har representerat sommaren och ”Nattfåk” vintern. Bok nummer tre ska heta ”Blodläge” efter namnet på det rödaste berglagret i det öländska kalkstenen och beräknas komma ut någon gång nästa år.

Hej Johan, vad läser du just nu?

Jag läser romanen ”Flicker” av Theodore Roszak. En svindlande bra bok om man gillar film.

Dina romaner rör sig någonstans i gränslandet mellan skräck/spökhistoria och spänningsroman och du har tidigare skrivit flera renodlade skräckberättelser. Läser du mycket skräck själv? Favoriter inom genren?

Jag läser massor av skräck och gillar välskrivna berättelser med tät atmosfär, alltså inga snabba slaktofferhistorier. Några favoritromaner är Peter Straubs ”Ghost Story”/”Gengångare” [Bokhorans anm.: min absoluta favoritskräckroman alla kategorier!], Shirley Jacksons The Haunting of Hill House”/”Hemsökelsen” och Susan Hills ”The Woman in Black”, och några av mina favoritnoveller är Joyce Carol Oates ”Night-Side”, Ted Kleins ”The Events at Poroth Farm” och Michael Sheas ”The Autopsy”. Svenska skräckfavoriter är Andreas Romans ”Mörkrädd” och Niklas Rådströms novellsamling ”Berättat om natten”.

Har du någon skämsbok?

Mina egna, i så fall :).  Jag gjorde mitt bästa och är ganska nöjd med dem, men skulle gärna putsa på dem lite till … och sedan lite till. Det är alltid lite läskigt att skicka ut böcker i världen och veta att de måste klara sig på egen hand.

Vilken författare äger du flest böcker av?

Jag har nog i stort sett alla böcker av Peter Straub som har skrivit ett tjugotal böcker och M John Harrison som har skrivit ett tiotal. Många romaner av Straub är ju översatta till svenska, men tyvärr inga av Harrison, så vitt jag vet. Båda har i alla fall en enorm fantasi både med språket och intrigerna.

Senaste boken du blev riktigt besviken på?

Jag blev inte jättebesviken, men jag hade nog skruvat upp förväntningarna alldeles för mycket när det gällde Stieg Larssons romaner. För mig kändes de för långa, men jag kanske bara är avundsjuk. Författare är det ibland.

Senaste boken som du rekommenderade till alla i din närhet eftersom den var så sjukt jävla bra?

”Flicker” har jag bara kommit halvvägs igenom, men redan rekommenderat till de flesta filmälskare jag känner.

Eftersom du är från Nora måste jag fråga hur ditt förhållande till Maria Lang är. Har du läst några av hennes böcker? Vad tyckte du?

Jag läste hennes deckare och ungdomsböcker i yngre tonåren och gillade dem skarpt. Som vuxen har jag läst om ett par deckare av henne och tyckte plötsligt att de var som att se en gammal 40-talsfilm, där alla pratar lite för högt och käckt och rör sig lite för stelt och allt är prydligt filmat i svartvitt. Maria Lang var inte lätt att träffa eftersom hon sov på dagen i sin lägenhet vid Norasjön och var vaken på nätterna, men i tonåren var jag på ett föredrag av henne. Hon var barsk men ganska rolig den kvällen. Det enda författartrick som jag vet att jag har lånat från henne är att döpa om platserna jag skriver om. Hon kallade ju Nora för Skoga, och jag har gett nya namn på orterna som jag skriver om på norra Öland. Det ger en större frihet. Sedan är Maria Langs öde kanske en varning till oss spänningsförfattare som tror att vi kommer att vara lästa för evigt: Hon var ju mycket populär så länge hon gav ut böcker varje år – i dag är hon kanske inte helt bortglömd, men knappast särskilt läst heller.