Måndagsmöte: Annika Edlund

Jag har alltid flera böcker på gång. Just nu är det ”Norrlands Akvavit” av Torgny Lindgren som jag lyssnat på tidigare som ljudbok  men nu lugnläser och njuter av, och Angelica Garnett, Virginia Woolfs systerdotter som skrivit en självbiografisk bok, nyligen utkommen på det lilla men läckra Grate förlag. Den heter ”I all välmening; En barndom i Bloomsbury”. En intressant bok om hur det var att vara i barn i direkt närhet av Bloomsburygruppens bohemliv.  (Jag är med i en Virgina Woolf cirkel och vi ska snart åka till Bloomsbury och Monks House i VWs fotspår)

Sedan läser jag alltid en barn- eller ungdomsbok samtidigt. Just nu är det den haussande författaren Markus Zusaks bok ”Fighting Spirit”, han som har skrivit ”Boktjuven” också.

Vad ger läsningen dig?

Läsningen för mig är så oerhört viktigt. Jag är ju bibliotekarie och bokhandlare och lever med böcker hela tiden och läser jämt. Jag läser många ungdomsböcker och får jag en spännande inblick i ungdomslivet och det känns som ett litet nyckelhål att kika in i ungdomars vardag. När det gäller vuxenböcker är jag lite kräsen och läser selektivt, gärna klassiker som  Viginia Woolf, Kafka, Sara Lidman. Det är spännande och fantastiskt att få komma in under skinnet på andra människor, det kan man ju aldrig uppleva på film t ex. Man får lära känna olika slags människor och leva många liv.

Säg några riktigt bra barn&ungdomstitlar du läst senaste tiden som fler borde upptäcka?

”Den osynliga” av Lisa Indahl är en mystisk och magisk bok med Maria Gripestämning. En bok som påminner mycket om Agnes Cecilia och som skrivits av en debutant. Den gick också som radioteater i somras under titieln ”Den röda mössan”. Jättebra bok för mellanstadieåldern.
En annan bra bok som jag tror kommer att bli en klassiker är ”Hungerspelen” av Suzanne Collins. Den är som en blandning av Robinson, Flugornas Herre och Lisbeth Salander!? Det är science fiction och jag trodde inte att jag gillade det men blev helt såld.
En ny, läcker och rolig bilderbok är ”Kurt och Kio vill ha koja” av Lisen Adbåge. Fin tonträff i språket, roliga bilder och lite hyreshus-mot-villastämning. Det är alltid kul när det känns nytt och fräscht och det tycker jag att Lisen Adbåde lyckats med.

Hur får man barn att vilja läsa?

Man läser, läser och läser för dem och med dem och är själv en läsande förebild. För att bli en läsare måste man först ha fått en läsupplevelse och då är det bra med föräldrar, lärare som högläser och kan förmedla läslust. Precis som med fotboll, slalom eller golf så måste man få träning, peppning och förebilder. Sedan så rullar allt på av bara farten. Matteuseffekten – ”Till de som har ska varda givet”. Det är faktiskt skrämmande hur starkt läsandet har betydelse för språket, läsutvecklingen och allmänbildningen. Jag menar skrämmande för de som inte läser.

Jag är allätare men jag har märkt att jag allt mer hemfaller åt biografier (ålderstecken) men det är bra som nutidshistoria, t ex Boel Westins biografi om Tove Jansson eller Åsa Mobergs om Florence Nightingale. Jag lyssnar på många ljudböcker också (när jag joggar, putsar fönster och städar) och då blir det många deckare men också klassiker. Jag  läser helst inte ”eländesskildringar”, typ sanna berättelser.

Vi måste prata om ditt bokcafé Pilgatan också. Berätta vad som är tanken med det, hur ni kom på idéen, vad ni gör där, har för planer?

Bokcafé Pilgatan driver vi som ett kooperativ. Vi är nio personer som inte egentligen kände varandra så väl innan vi startade men fungerar väldigt bra tillsammans nu.  Flera av oss har haft en dröm om en bokhandel med café och vi har spånat och funderat om detta fram och tillbaka i många år. Vi har varit runt i landet och kikat på andra kooperativ bokhandlar, tex i Sundsvall och i Ö-vik. När vi har rest utomlands så har vi varit in i varje tänkbar bokhandel och spanant och suktat.

Och… plötsligt fanns den där, den ultimata lokalen en liten bit från centrum men med närhet till andra kulturlokaler, ett galleri, en annan bokhandel, Konsthögskolan, Designhögskolan. Så efter lite räknande och funderande så bestämde vi oss för att satsa pengar, tid och våra drömmar på detta ställe. Det blev succé direkt, kanske just därför att det är lite otidsenligt och enkelt. Alla som kommer in trivs och tycker att det känns spännande, mysigt och något alldeles eget. Nästan lite  exotiskt, som lilla Paris. Många anmäler sig också att jobba frivilligt hos oss, vi kan inte ta emot alla som vill jobba som volontärer men vi har alltid en 8-10 stycken som antecknar sig och hjälper till.
Vi säljer böcker, både barn, vuxen, nya och antikvariska, vi säljer också rättvisemärkta varor, typ olja, choklad, te och kaffe, tvål. Vi har ett café med egenbakat fikabröd och det bästa av allt är nog att vi har ett enormt programutbud. Varje vecka har vi författarbesök och/eller samhällsdebatter och musikevenemang. Detta fungerar tack vare att vi också har en ideell kulturförening med nästa 300 medlemmar.

… Och det är ju ingen hemlighet att jag själv gillar bokkafét väldigt mycket. Ett tips till alla som besöker eller bor i Umeå, gå dit och ta en fika eller lyssna på ett författarprat.