Måndagsmöte: Jakob Wegelius

Det här måndagsmötet handlar såklart inte om mig, men jag vill börja med att skriva att jag kan vara lite kinkig med böcker som har fått fina utmärkelser och vunnit priser. Därför kastade jag mig inte över ”Legenden om Sally Jones” till en början. När jag väl läste den blev jag däremot golvad. Den är så värd alla utmärkelser. Illustrationerna är otroligt fina, Wegelius ton är anmärkningsvärt fri från det huvudklappande tonfallet man så ofta märker av i böcker för barn. ”Legenden om Sally Jones” är kort sagt en pärla och det var därför med viss nervositet som jag hörde av mig till författaren och illustratören Jakob Wegelius för att fråga om han ville vara mitt måndagsmöte den här måndagen. Det här är hans svar:

Hej Jakob! Vad läser du just nu?

Nu läser jag ”Numret 73304-23-4153-6-96-8″ av Thomas Ott. Det är en smart och ruskig historia som berättas i en serie väldigt suggestiva och mycket skickligt gjorda skrapkartongbilder. Kul att se hur långt det kan bära med bara svartvita bilder!
På mitt nattygsbord ligger även Eça de Queriós ”The Maias”, en tegelstensroman från slutet av 1800-talet som utspelar sig i Lissabon. Jag köpte boken på plats för att fördjupa mig i stadens historia, men jag börjar allt mer misstänka att ”The Maias” kommer hamna i den växande traven med böcker som jag aldrig läste ut. Jag behöver sammanhängande lästid för att sjunka in i en bok och hålla intresset uppe. Ett kapitel per kväll funkar inte för mig. Och sammanhängade tid för att läsa har jag allt svårare att hitta.   Räddningen för mig har istället blivit ljudböcker. Jag lyssnar på arbetstid, medan jag tecknar. I snitt hinner jag nog med en ljudbok i veckan. Det blir huvudsakligen deckare, delvis beroende på att nätbokhandlens mp3-hylla mest innehåller deckare. Förra veckan lyssnade jag på Reine Brynolfssons uppläsning av Håkan Östlundhs ”Blot”. Den bar den riktigt bra deckarens främsta kännetecken: en överraskande, men ändå självklar upplösning.
Just nu väntar jag ivrigt på att Carlos Ruiz Zafons nya roman skall komma som ljudbok. ”Vindens skugga” var nog min hitills största ljudboksupplevelse. I hård konkurrens med Dennis Lehanes ”Ett land i gryningen”

Finns det några böcker som du ständigt återkommer till?

Tintin har alltid haft en framträdande plats i min bokhylla. Nu har alla albumen flyttats in till barnens rum och där läser vi dom var och varannan kväll.
På jobbet har jag ett gäng fotoböcker och fackböcker, som jag ofta återkommer till för att hitta detaljer att teckna av. Jag har fått mycket inspiration från Robert Garellicks fina fotobok ”Bilden av Göteborg” (i två delar) som dokumenterar Göteborg i svunnen tid. Det är något med färgerna och stämningen i fotografier från -40 och -50 talen som triggar min lust att både skriva och teckna.

Finns det några genrer du helst undviker?

Ja. Tyvärr är jag ganska enkelspårig i mitt läsande. Min drömbok är ett stort episkt och äventyrligt drama som utspelar sig i historisk tid, helst i maritim miljö, och innehåller ett mysterium och gärna en brottsutredning eller två. Ju sämre en bok passar in på den beskrivningen, desto mindre är chansen att jag kommer att läsa den.

Vad läste du när du var liten? Finns det någon bok som har gjort särskilt intryck på dig?

Som liten läste jag mest serier och Fem-böcker. Fast böcker som ”Röde Orm” och ”Den långa flykten” gjorde stort intryck. I tolvårsåldern upptäckte jag Tove Janssons serier och dom satte spår som inte har gått ur än.

Har du någon favoritillustratör? Vem och varför?

Nej, jag har ingen enstaka favoritillustratör. Generellt uppskattar jag mest illustratörer som kan det som jag själv inte behärskar: att uttrycka sig med enkla, sparsmakade medel.

Sorterar du din bokhylla på något särskilt sätt (författare, genre, färg)?

Våra böcker hemma är grovt ordnade efter genre och ämne. I mitt arbetsrum är böckerna staplade enligt den självsorterande principen ”senast bläddrad i överst”.

”Dimitrios mask” av Eric Ambler.