”Många människor dör som du” – Lina Wolff

Jag har läst en svensk debutant, Lina Wolff, som släpper sin novellsamling ”Många människor dör som du” idag. Alltid spännande att läsa debutanter för man har ju ingen aaaning. I det här fallet funkade det riktigt bra!

Lina Wolffs noveller påminner mig lite om Claire Castillons minus det värsta obehagliga. Tänk istället det oväntade händelseförloppet och den svarta, bitska tonen. Det är inte gulligt och mysigt bitterljuvt, snarare en kopp starkt svart kaffe som kickar igång systemet (jag dricker ju inte ens kaffe, men som jag föreställer mig det). Koncentrerat. Och man blir alert.
Tex den sista novellen om en man som varit gift länge och så en dag kommer en ung kille och knackar på. Mannens fru berättar att det är hennes fd älskare, han inte har någonstans att bo. Kan han bo med dem? Han visar sig vara rätt trevlig. Han följer med mannen ut på jobb. Och den äkte mannen tänker att kanske är det sånt här man får stå ut med i ett långt förhållande? Eller titelnovellen där en annan gift man känner att han håller på att domna av och tappa livsgnistan helt och en vän hjälper honom att komma över det för en stund på ett osjälviskt sätt.

Lina Wolffs noveller är bra på just det oväntade. Att skruva till det mitt i all realism. Hon har bra språk, berättar drivet och insiktsfullt. Visst är det flera saker här och där som jag relaterar till, men främst är det just det oväntade som jag gillar. Med Frode Grytten kan jag sitta och nicka instämmande, känna igen mig, det är lugnt och fint. Med Lina Wolff är miljöerna och situationerna inte alltid mina, men det är alltid spännande att få kika in. En bra debut!