Någon slags läsrapport
Utifall att någon undrar varför det har varit så lite recenserande och läsrapporterande från mig på sistone: jag tacklar fortfarande Aidan Chambers 840 sidor långa kuddbok. Eller, ”tackla” är bestämt fel ord då det rör sig om njutbar läsning. Berättartekniken kräver dock sin läsare – man får glömma allt vad linjärt berättande heter och vara lyhörd för läsinstruktionerna. Exempel: hela den gröna kuddboxen, som bok två kallas, är komponerad på så sätt att vänstersidorna (som markerats med ett a) ska läsas efter varandra, medan högersidorna (b) hör samman/”rimmar”. Två berättartekniskt och innehållsmässigt helt olika episoder uppställda bredvid varandra. Alltså får man läsa drygt hundra vänstersidor och sedan bläddra tillbaka 200 sidor för att ta sig an högersidorna. Jag tror att kompositionen är en flirt med Shakespeares sonetter, som berättarjaget Cordelia älskar över allt annat, men helt säker är jag inte. Utöver det prosaiska sonettpusslandet hittar vi även fotnoter, insprängda poesistycken och Shakespeareallusioner en masse. Det är rasande skickligt komponerat, och jag uppmanar de som sätter likhetstecken mellan ”ungdomsbok” och ”enkelt språk” att läsa ”Det här är allt”. Mitt ambitiösa, litteraturvetenskapligt styrda läsarjag har nog inte varit så här mycket på helspänn sedan jag läste James Joyce, och jag älskar det.
Nu: amerikanska pannkakor följt av bok tre i kuddboken. Sakta men säkert…
(När jag – i en avlägsen framtid i en galax långt, långt bort… – blir färdig med kuddboken har jag en smått sinnessjuk bokhög bestående av mestadels biblioteksböcker att dyka ner i, däribland ”Timmen mellan hund och varg”, som Johanna L fått mig att inse att jag måste läsa. Kanske är det den förestående deadlinen i form av förlossningen som får mig att hamstra potentiella läsupplevelser som om det inte fanns någon morgondag? Dead woman reading, liksom. Nej, riktigt så illa är det inte, men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte kände av en viss lässtress just nu. Om några månader – kanske tidigare – kommer läsning vara det sista jag tänker på, och innan dess vill jag hinna sjunka in i så många fiktiva världar jag bara kan, avsmaka språk, meningsuppbyggnad och stämningar från åtminstone en tjugo olika berättarröster. Klart jag känner pressen, det är nästan så att mina bokhögar borde känna sig stressade med tanke på de höga krav jag ställer på dem…)
Alla
Allt du läser kommer ge dig fantasi. Och med den sitter du innan du vet ordet av och väver berättelser till den lilla anländande :)
jag kände precis likadant månaderna innan min dotter föddes. men sen visade det sig att jag fick nästan lika mycket tid att läsa ändå (efter några veckor i alla fall), eftersom hon både sov mycket och åt länge.
fast jag fick ju bara en bebis…dessutom var min man hemma från dagen hon föddes, så jag har haft det rätt lyxigt. anyway, lycka till med barnen och med böckerna (:
Ja, Cordelia Kenns kuddbok är verkligen något att bita i! Har du läst de tidigare böckerna i sviten? Ibland känner jag det som att kuddboken är ungefär som en sorts ”hur-gick-det-sen?”. I Cordelias universum trängs personer som varit med förut!
Så här skrev jag bl a om boken när jag just läst den:
Det här är en bok för dig som vill bli berörd.
Den kräver en del av dig som läsare.
Den är 850 sidor tjock.
Den hoppar mellan olika skeenden i vissa stycken.
Den får dig garanterat att gråta och skratta.
Den får dig att bli irriterad, kanske till och med arg.
Och när den är slut kommer du garanterat att sakna den, länge …
Ka: Nope, det här är min första Chambers. Tyvärr, för jag gillar verkligen när personer från samma litterära universum trängs på sidorna! Nu kanske jag missar en massa väsentligt…?
Annika: Jag håller med om allt du skrivit!
Nämen det är lugnt, läs baklänges i stället. Och förkovra dig helst i Katarina Kuicks översättningar – eller läs på originalspråk.
Ja, jag både skrattade och blev arg. Ännu argare blev jag när jag lyssnade på Chambers på Bok&Bibliotek 2008 men det är ju en annan historia…
Chambers ”Dansa på min grav” är också skriven i en speciell ordning, korta stycken och ”bitar”. Den var en av mina favoriter i tonåren, har nog läst den 10-15 gånger. Blir lite sugen på omläsning nu. Kanske får det bli kuddboken från och med påsk då jag tar semester för att vila upp mig och förbereda förlossningen och allt därefter…
Full Bokhylla: Det är lite gravidtema i kuddboken, så det låter som en lysande plan! :)
Och Ka, jag läste ju hos dig vad Chambers kläckte ur sig på bokmässan och har skitsvårt för att inte läsa in en massa illvilligt i hans mer, shall we say, gubbsjuka partier. Mer om det i recensionen, som borde komma i veckan – nu flyger sidorna förbi helt plötsligt!
Hurra, dethär blir spännande värre!
Intressant att läsa om hur andra hanterar den gröna kuddboxen. Jag läste den i småsjok – ett sjok a) tills jag nådde en lämplig pausplats (t.ex. ett nytt ”kapitel”), varvid jag läste ett sjok b) till typ motsvarande ställe. Det kändes väldigt konstigt när jag var färdig med den gröna kuddboxen sedan och bara hade ett bokmärke att hålla reda på…