Nu är jag sådär rädd igen

Ibland när det är böcker man längtat efter, så går det inte att dra igång på stört. Dels för att det känns som om tidpunkten inte är den rätta, man kanske är rädd för att det inte ska bli tillräckligt med lugn och ro, dels för att man är rädd för att bli besviken.

Jag vet ärligt talat inte vad jag skulle göra om jag fann ”Glitterscenen” sådär, eller ännu värre, tyckte att den var DÅLIG. Liksom, jag har längtat i flera år. Jag har nämnt den här boken i fler höstens/vårens bokintervjuer än jag kan minnas, och ja. Den är hajpad till månen och tillbaka i princip.

Det är hårt att leva upp till.

Tidpunkten har visserligen inte heller varit helt hundra, det ska medges. Jag har tankarna på annat just nu, och läsningen har lidit. Jag vill inte utsätta ”Glitterscenen” för de fladdrande tankarna. Egentligen är det knappt rätt mot någon bok, men det funkar för vissa. Monika Fagerholm är inte någon lätt författare, hon behöver min fulla uppmärksamhet.

Som ni säkert förstår är boken inte med hit till Göteborg. Den ligger hemma på mitt nattygsbord, bidar sin tid. Jag har en resa till Berlin inbokad i november, det kan mycket väl hända att jag inte öppnar den förrän då.

Dela: Facebook  Twitter 
Skrivet av

Johanna Ögren

Jag är född och uppvuxen i Tornedalen men bor i Stockholm sedan många år. Jag älskar biografier, allra mest musikerbiografier, men är inte alls förtjust i skräck. Jag förutom bokhora så driver jag flera stora bloggar och har startat tidningen Gadgette - en tekniktidning för kvinnor.
Twitter: @jossibaloo
Läs alla inlägg av
Johanna Ögren

3 kommentarer till Nu är jag sådär rädd igen

  1. Hej, i denna tid av ”vampyrporr” undrar om någon av er har läst bokserien om Sookie Stackhouse som tv-serien True Blood baseras på? Vad tyckte ni? Jag blev ju (som så många med mig) fast i Twilight-träsket trots min höga ålder (39) och är naturligtvis även fast varje onsdagkväll med True Blood – känns lite mer vuxen. Men är böckerna värda att köpa?

  2. Jag tycker det. Visserligen har jag ännu bara läst de fyra första delarna (av nio), men ju längre fram i serien man kommer, desto bättre verkar det bli, enligt min åsikt. Fast böckerna är INTE lika porriga som tv-serien! Om det är bra eller dåligt är ju sedan en smaksak…

  3. Malin och Sandra, bokserien blir mer explicit ju längre fram i serien man kommer … Jag gillar dem, men de är definitivt för vuxna. De har ändrat en del i tv-serien jämfört med böckerna, även om ramhistorien är samma, så förvänta er ingen exakt överensstämmelse.

    Sen kan jag rekommendera Kelly Armstrong, som har skrivit en annan serie om övernaturliga varelser för vuxna. Första boken heter Biten i svensk översättning och handlar om en kvinlig varulv och hennes problem att kombinera ett normalt liv med livet i en varulvsfamilj.

Kommentera