Omslagsfetischist javisst!
Bara ett till tokromantiserande, svärmiskt-fetischistiskt inlägg om Sarah Waters’ nya roman ”The Little Stranger” innan jag faktiskt börjar skriva om – håll i er nu! – själva innehållet.
Jag var så himla nöjd när jag kunde klicka hem den amerikanska upplagan en hel månad innan den brittiska dito släpps. Sedan såg jag att det brittiska omslaget fortsätter på samma tema som Waters’ näst senaste verk, ”The Night Watch”. Samma typsnitt fast olika färger. De två skulle se otroligt snygga ut tillsammans i bokhyllan, inser jag – även om det amerikanska omslaget ger ett bättre hum om vad boken handlar om. Är det läge att köpa dubbelt? Med tanke på att ni talar med kvinnan som äger fem (5) olika utgåvor av Donna Tartts ”Den hemliga historien” är svaret rätt givet.
Vilket av omslagen föredrar ni?
Alla
Den första boken helt klart! Det är en sorglig sanning, men ytan har betydelse. Det är bara att erkänna, själv hade jag inte köpt den röda boken om jag inte redan visste att den var bra.
/Jenny
Jag föredrar den amerikanska upplagan. Den brittiska: det är något med typsnittet som gör att jag tänker på lite dråplig komik/satir eller musikal.
Ja jag är mer som Jenny. Jag hade valt 1:an då jag vill att utsidan av en bok är en bild som på något vis speglar innehållet. För mig är det en besvikelse i sig att bli lurad på fel stämning om bokens omslag inte stämmer med innehållet. Är framsidan fotad vill jag inte se ansikten på personerna då det kan bli så fel med min bild av personerna i boken, tecknade är bättre. Bok nummer 2 är stilmässigt enligt mig snyggt “The Night Watch” är riktigt snygg men som omslag säger det mig inte mycket om boken.
Helena, engelsmännen släppte sin utgåva samtidigt som amerikanerna, men bara för export. Alltså fick vi in den brittiska för någon vecka sedan, i en så kallad storpocket. Den säljs alltså inte i England denna utgåva, bara på flygplatser och i exportmarknader. Detta är ofta fallet när USA ligger före eller tvärtom. Kan vara bra att veta.
Själv tycker jag den brittiska är roligare. Den amerikanska är väldigt stämningsfull, men känns fel till boken. Hade passat på en ny Donna Tartt kanske.
Ah, tack för att du reder ut begreppen, Jan! Jag har undrat lite över olika släppdatum, airport editions och varför det går ofta går att köpa brittiska utgåvor i Sverige tidigare.
Och jag lutar nog faktiskt också åt det brittiska omslaget, dels för konsekvensens skull (jag gillar när böcker av samma författare ser enhetliga ut i bokhyllan) men också för att det amerikanska omslaget styr mig lite för mycket i hur jag uppfattar Hundreds Hall. Jag vill skaffa mig en egen uppfattning. Av samma anledning har jag svårt för fotografier på bokomslag, precis som Tjotten skriver.
Litet PS angående vad som döljer sig bakom pärmarna: Är helt fast! Stämningsfullt och fint gestaltat med ett sympatiskt persongalleri. Gillar Caroline lika mycket som deckarförfattarinnan från The Night Watch (glömt vad hon hette) redan nu. Väntar spänt på att spökhistorien ska börja utveckla sig, men resan dit är otroligt trivsam. Ska ut och försöka hinna läsa lite innan bebisarna vaknar och vill ha mat.
Jag gillar den amerikanska versionen bättre, det är en snygg pärm utan att bli alltför ”fotografisk” (som t.ex. bokomslag med bilder ur filmatiseringen, huu!). Samtidigt kan jag helt förstå att man för konsekvensen skull vill ha den brittiska versionen – även om jag tycker att brittiska Night Watch” är betydligt snyggare än brittiska ”The Little Stranger” färgmässigt.
Det här blev ju lite rörigt :)
Helt klart den brittiska utgåvan. Älskar när bokformgivare vågar hålla sig till att jobba med typografin i stället för att leta fram byråbilder som ska illustrera miljöer eller scener ur boken. Snygg typografi kan säga väldigt mycket om boken utan att vara övertydlig.
Jag är kluven. Jag, som tycker att Penguins omslag är bland de bästa i världen (förtydling: pratar om de färgade med ett vitt band med titel och författare och INTE de neongröna), tycker att det inte att en bild är nödvändig, men samtidigt så får det där huset mig att vilja köpa boken – fastän jag inte har en aning om vad den handlar om.
Det svenska omslaget till ”Nattvakten” är ingen favorit. Gult och blått tillsammans… Brr.
(Ja, jag har någonting emot den svenska flaggan också)
Den amerikanska utgåvan känns så där typiskt generiskt astrist. Den brittiska var inte heller särskilt fantastisk – jag håller med Lars, men resultatet får gärna vara mer lyckat än här – men jag förstår verkligen inte hur folk kan föredra det amerikanska. Det är ett typexempel på ett omslag jag bara låter ögonen glida över och inte ens registrerar om jag står i en bokhandel och inte har gott om tid på mig.
*
//JJ
Jag gillar det röda omslaget bäst. Och det ser väldigt snyggt ut bredvid den förra boken! Och så gillar jag just det att det ser så där dråpligt musikaliskt ut som nämndes ovan. Jag säger, go for it! Köp den röda med!
Gillar den första med huset först, tycker bara det är roligare med lite motiv :)
Ej relaterat till Sarah Waters, men av intresse för Helena misstänker jag: har du hört att det verkar som att ”Drood” ska filmatiseras, med Guillermo del Toro som regissör (när han är klar med Hobbit-filmerna)? Projektet listas som ”in development” på IMDb.com.
Inte hört, men ujujuj vad glad jag blir! Otippat nog…
Jag läste klart boken i natt. Jag kunde bara inte sluta läsa innan allt var över. Den är läskig, otäck,välskriven och riktigt bra!
Visst är den? Och otroligt filmisk, eller hur? Den skulle göra sig bra som BBC-filmatisering, för atmosfären är så tät att den nästan går att ta på. Själv befinner jag mig på upploppet. Hade egentligen tänkt läsa klart igår kväll men det slutade med att jag somnade med två bebisar i famnen istället. :) Inget personligt mot Sarah eller boken utan mer en spegling av spädbarnstiden. Nytt försök ikväll.
Jag tycker nog att den amerikanska ser mer tilltalande ut. Den brittiska ser ut som en barn- eller ungdomsbok. Jag blir MYCKET mer nyfiken av det amerikanska omslaget.