Oväntad barnlektyr

Som tvillingförälder gäller det att vara kreativ för att kunna trösta två små knytten samtidigt. Jag har märkt att Elsa och Agnes lugnar ner sig vid ljudet av min röst (föga förvånande, kanske) och brukar sjunga eller läsa högt för dem när det börjar andas skrik & panik gånger två. I dag blev det poesi i form av Christine Falkenlands ”Blodbok”. Kanske inte ett verk man associerar med barn direkt, men båda tystnade och började istället titta storögt – jag vill gärna säga ”begrundande” – på sin högläsande mamma. Mycket effektivt. Själv fick jag en välbehövlig påminnelse om vilken fruktansvärt stark poet Falkenland är när hon inte är upptagen med att skriva de märkligt tidlösa, märgotäcka kortromanerna jag älskar så mycket. När jag träffade Christine Falkenland på förra årets bokmässa berättade hon att ”Blodbok” är det egna verk som står henne närmast eftersom tillkomsten var så speciell; ”ett värkarbete”, minns jag att hon kallade det. Den smärtan känns, är nästan fysiskt påtaglig när man läser strofer som ”Ett vitt fat med blod bär jag sakta/ut från din boning/du sänder ömhetsljud genom mörket/så länge du är varm finns du”. Kanske är det så att de vackraste verken alltid är de som gör ondast? En lätt masochistisk syn på litteraturen, men jag tror på det.

Oavsett vilket: Falkenlands poesi blir dagens tips från mig.  För två selmor får du inte bara ”Blodbok”, utan ytterligare tre av Falkenlands diktsamlingar i ”4 x dikter” om du köper från valfri internetbokhandel. Fynd som tangerar rån. Plocka gärna med er ”4 x prosa” också så kan ni ha en liten Christine Falkenlandfestival mitt i sommarhettan. Särskilt ”Skärvor från en sönderslagen spegel” och ”Själens begär” gör sig extra bra i kvalmig högsommarhetta. Varför kommer ni att förstå när ni läser.

Och förresten så har Falkenland även skrivit barnböcker! Ska givetvis läsa, och undersöka om de är lika läsvärda som poesin och prosan, när barnen når målgruppsåldern. Fram tills dess får mina stackars telningar fortsätta att lystra till mörkerlitteratur, mördarballader och alt country. Om de revolterar genom att endast lyssna på listpop och läsa Martina Haag (eller vem nu 2020-talets Martina Haag kan tänkas bli) kommer jag åtminstone delvis att förstå dem.

Christine Falkenland-bloggen, over and out.