Pessimistisk bild av turism
Just nu (nåja: nyss) ligger jag och läser Jenny Dielemans ”Välkommen till paradiset”, som jag blev väldigt sugen på att kolla upp efter att ha läst ”Raga”. Bortsett från många historiska tillbakablickar, av vilka jag skummar igenom en del, är det så intressant – men plågsam – läsning. Jag konsulterar snabbt med sambon och han konstaterar att böcker inte alltid måste ha en färdig lösning, ibland får man tänka ut svaret själv, men hittills målar Dielemans upp resandet som väldigt dåligt, de flesta turister som lite korkade och fördomsfulla och som att det positiva som jag ändå kan se med turism, inte på långa vägar uppväger det negativa. Bara fakta och inga förslag på förbättringar ger mig väldigt tunga skor.
Jag hoppas på att resterande tredjedel av boken bjuder på någon slags ljusglimt, för läsa den till sista raden, det kommer jag absolut att göra.
Alla
I mitt huvud är det här den viktigaste boken som kommit ut i Sverige på mycket länge. Men visst blir man tung, jag har inte heller läst ut.
Angelica: men jag har inte sett några särskilda reaktioner på boken. Har du? Eftersom den, precis som du skriver, är väldigt viktig skulle det behövas en diskussion omkring ämnet för att någonting skulle hända.
Jag håller precis på att läsa om några riktigt obehagliga typer i Thailand. Det är så att man inte vill gå utanför lägenheten ens.
Dessbättre har radion, P1, tagit upp boken. Vi får
hjälpas åt att göra reklam för den. Håller med om att
det är den viktigaste boken på mycket länge.
Själv tänker jag inte sätta min fot i Thailand så länge
regimen och sexhandeln fortsätter som nu. Att resa runt
jorden bara för att bada och träffa andra turister är förkastligt
på alla sätt.
Men om vi helt tvingas sluta resa blir det trångt och instängt.
Vi behöver flödet av intryck och tankar mellan kulturerna,
i synnerhet nu i globaliseringens tid.