”Piraterna” – Anders Rydell & Sam Sundberg
På måndag inleds rättegången mot The Pirate Bay. En omtalad sådan, ett rättsfall som kommer dra ut på tiden i många många år är min gissning, innan vi sett alla turerna i detta.
Vad jag tycker om fildelning? Här finns inget svart eller vitt, bara en hel mängd å ena sidan, å andra sidan. Just för att jag inte kan ta ställning, tycker jag att det är intressant att läsa om fildelning i allmänhet och The Pirate Bay i synnerhet. För det är en fascinerande historia.
Jag gav mig i kast med Anders Rydell och Sam Sundbergs bok ”Piraterna” som kom ut nu i dagarna. Det är välskrivet, intressant och fängslade om den världsomspännande marknad som The Pirate Bay har fått symbolisera. För fildelning är ett fenomen som funnits länge. Jag läste en DN-recension häromdagen, av en helt annan bok kring fildelning och i den texten fanns en mening om den här boken som jag störde mig på: Att Anders och Sams bok skulle vara partisk. För så är nu världen en gång beskaffad för somliga, att den som inte automatiskt och offentligt tar kraftfull ställning emot fildelning, får stämpeln för, oavsett deras åsikter och avsikter med att skriva en bok om detta ämne.
I min värld, jag som inte kan bestämma mig för om den olagliga fildelningen faktiskt är en naturlig utveckling som det i vårt digitala samhälle är fruktlöst och improduktivt att kämpa emot utan istället försöka hitta andra vägar att tjäna pengar på filmer, musik och böcker som laddas ner (jmfr ”Free” vars teorier jag är relativt ljummen inför), eller om det är ett jävla fanstyg och alla fildelare ska spärras in på livstid så att alla som utövar de sköna konsterna ska kunna leva på sitt skapande, är den här boken befriande. För jag prackas inte på någon av åsikterna ovan. Anders och Sam berättar om händelserna som ledde fram till den rättegång som nu startar. De säger inte att killarna bakom TPB eller för den delen Piratpartiet har rätt, de säger inte heller att fildelare är av djävulen utsända. De berättar om vad som hände. Oavsett om vi gillar det eller ej. Det kan aldrig vara fel. Jag tror helt enkelt att de litar på att jag som läsare äger någon sorts intelligensförmåga som gör att jag så småningom kan bilda mig en egen uppfattning i frågan. Det känns skönt att få det förtroendet.
Om jag laddar ner musik och filmer själv? Tja, jag har enbart mobilt bredband och därmed ingen fast lina vare sig på kontoret eller hemma, det är ett effektivt skydd i kampen mot fildelning.
Alla
Någon i boken kommenterade angående att vara för eller emot fildelning: det är som att vara för eller emot grönt. Man må tycka illa om den, men den går inte att bli av med.
Det kommer aldrig att bli svårare att kopiera något än vad det är just nu. Det enda man kan göra är att förhålla sig till det. Musikindustrin har haft liknande invändningar mot både radio och kassettband, men överlevt i alla fall. Filmindustrin (som en gång var spådd att vara teaterns död) går utmärkt.
Det kommer garanterat att finnas några blytypografer som blir förlorare i den här utvecklingen precis i många andra utvecklingar, men det kommer inte att döda vare sig musik eller film.
Sitter i skrivande stund och försöker, i studiesyfte, skapa mig en åsikt kring just detta med fildelning, copyrightbekymmer och allt vad det är. Det är ju jätteknepigt att ta ställning ja, men håller onekligen med Du är vad du läser om att nyheter ju så gott som alltid har ansetts vara föregångarnas död vilket inte alls behöver vara fallet. Jag tänker inte tycka något just nu, utom att det låter som att det verkligen kan vara värt att investera i boken!
LIkadant med videokassetter och videobandspelare. Nu finns det en par tre olika videostandard men i börja krävde filmindustrin att varje land skulle ha sin egen standard. Varje lands filmproducenter och bandspelar tillverkare skulle sedan betala för en löpande licens. Märkligt nog gick inte detta igenom. Mycket beroende på att det då fanns starka ekonomiska intressen på andra sidan.
Blytypografer? Det var väl länge sedan de försvann …
När man kopierade en LP till kassett tog det lika lång tid som skivan var lång plus lite extra, snits att ställa in inspelningsnivå rätt, samt en del handpåläggning – och kopian var alltid sämre än original. En kopia på en fil – musik, film, bok, foto, whetever – tar en försumbar tid att åtstadkomma och blir perfekt. Att kopiera en bok i en kopiator tog en faslig tid, och resultatet var sämre och tog en faslig plats. (Få åkte till Thailand när det tog en vecka och en mindre förmögenhet att flyga dit: nu …)
Musik som gör sig bra live lär överleva; annan, vem vet. Men vad är motsvarigheten till konserter för fotografer och författare? Och blir filmkvaliteten högre om produktplaceringarna blir fler och mer uppenbara?
Och det finns ju fler sidor av upphovsrätten: jag kan inte ta någon annans text/bild/film/musik och använda hur som helst; ingen kan (bör kunna) ta nåt jag gjort, redigera om det (och ändra andemening), och presentera det som nåt jag gjort. Det som underlättar för den hederlige har en obehaglig tendens att också underlätta för den som vill ställa till sattyg.