Är mitt uppe i ”Presidentens hustru”. Jag tycker mycket mycket om den. Här är ett litet stycke från den kvällen då Alice träffar sin framtida man Charlie. Alice högläser för värdparets dotter:
Jag vände sida, och där var det en bild på Madeline som faller över broräcket. ”Hoppsan”, sa jag.
”Hon drunknar inte”, berättade Tanya lugnande.
Vi fortsatte läsa och när vi kom fram till nästföljande sida tillade Tanya:
”De döper hunden till Genevieve”.
Hon fortsatte att inskjuta dessa kommentarer, antingen redaktionella eller förklarande – ”Den feta damen är elak”, ”Genevieve får valpar” – och när vi hade kommit till slutet sa hon: ”Kan ni läsa den igen?”.
Nog är Sittenfelds språk en aning korrekt, välformulerat, mer skriftspråkligt än talspråkligt i hennes dialoger många gånger, men jag tycker att det finns så många saker som värmer i hennes texter.
I ovanstående citat tycker jag särskilt mycket om det lilla barnets kommentarer. ”Hon drunknar inte”, berättade Tanya lugnande är väldigt mycket mitt yngsta smultron*, 4 år. Åh, detta torra, sakliga språk: Hon fortsatte att inskjuta dessa kommentarer, antingen redaktionella eller förklarande – jag är så förtjust i det.
Johanna skrev att man inte kan hitta någon ny Lee Fiora i ”Presidentens hustru” (sant) men jag är så nöjd så nöjd, med att bara känna igen Curtis och jag tycker verkligen att det är en fröjd att få vara mitt uppe i en bok som är så behaglig att läsa.
* = mina syskonbarn, namnursprung okänt
8 kommentarer
Visst är det en alldeles underbar bok! Jag saknade den verkligen när den tog slut. Däremot förstår jag inte varför förlaget envisas med att sätta så helfel omslag på de svenska utgåvorna…gnällde på det hemma hos mig: http://calliope-books.blogspot.com/2009/08/curtis-i-illasittande-svenska-klader.html
Jag läste den på engelska, och den är liksom så underbart torr och mjuk på en gång.
Men Lee Fiora-saknaden, det var mer för att jag gillar Prep så mycket och hade den färskt i minnet när jag började läsa. Sen efter ett tag glömde jag Lee helt och gick in för Alice istället. Och som sagt, det är ju en så otroligt bra roman.
Har hittills bara hört otroligt gott om denna Sittenfeld, på bloggar och från närmare håll(pojkvännen läste den engelska utgåvan i våras). Den landar därmed högt på listan Att-läsa-ur-höstens-bokflod. Jag tyckte om I en klass för sig, men har inte läst hennes andra, Mannen i mina drömmar. Någon som läst? Och hur står den sig i sammanhanget? Enligt nära källa(ja, pojkvännen igen) var den betydligt enklare och mer åt chic-lit hållet.
”Mannen i…” är ju ingen fortsättning på ”I en klass…” men det känns ändå lite så. Som en äldre Lee, som nu heter Hannah om jag minns rätt. Jag tycker absolut du ska läsa den! Det är inte lättviktigt chicklit.
Tack för uppmaningen! Då åker den tillbaka på läslistan..!
Underbar bok, men tycker att hennes böcker gör sig bättre på engelska.
”American wife” (som den heter på engelska) är fantastisk! Jag gillade inte ”Prep” så mycket, för jag störde mig på Lee, men älskar verkligen Alice! Om du gillade Prep kan du läsa ”Mannen i mina drömmar”, annars kan du strunta i den. Jag tyckte inte den var speciellt bra.