Rysslandsbrev, avsänt
Ska vi inte ta och avsluta den här prenumerationen på Bon nu? Det är på håret att vi ens packar upp den ur plasten när den dimper ner i hallen. Om jag får bestämma tycker jag det räcker med DN, SvD, Fokus och Kirunatidningen. Ska vi ha ytterligare en prenumeration på något så vill jag hellre ha Arena än Bon. Tycker att det blir färre och färre artiklar i Bon som jag vill läsa. Och modesidorna är så prettokonstiga, jag får inget köpsug alls. Än mindre inspiration. Måhända är jag för svennebananig för att uppskatta den tidningen fullt ut. Men då får jag väl stå för det då. jag kan ha gett ett annat intryck en kväll i december 2007. Men det var då och det var kanske för att jag trodde att du gillade den och ville impa pårej. Det behöver jag inte längre. Ibland får jag just den känslan, att Bon är en tidning för wannabeare. Jag tyckte bättre om den förr. Antingen var det bättre innehåll, eller så var jag mer wannabeig förr. Det förstnämnda är förstås att föredra.
Vi får prata om det här ordentligt när du kommer hem från Moskva. Men nu vet du min ståndpunkt i frågan. Och de där rundabordisarna som Sigge gör som blir snackisar enbart för att det är Sigge som gör dem, de kommer vi få höra talas om till leda i alla fall. Vi missar ingenting.
pusspuss och var försiktig därborta, som alltid
Pysen
Alla
Men Macworld då?
Jag prenumererar ju på Provins också, kom jag på. Det vill jag fortsätta med. Och även Entertainment Weekly vill jag nog ha i mitt stall. Men jag håller med, Bon har legat väldigt oläst efter att den anlänt det senaste året. Och om jag inte missminner mig är den nuvarande prenumerationen på upphällningen dessutom, så den ska nog gå att fasa ut rätt så enkelt.
Det är jättebra artiklar i senaste numret.
En stilla undran: varför är bokhorebloggen rätt forum för er att diskutera era prenumerationer? Att diskutera tidskrifter – visst. Att visa världen att man har hittat nån att älska – visst. Men det privata tugget börjar bli uttjatat. Och det vill jag säga med all välmening, jag gillar verkligen bloggen. Men som det bok/läs-forum jag upplever det som.
Pernilla: Jag gillar själv mer att läsa det personliga än rena ”recensioner”. Alla är vi olika. Jag hade lika gärna kunnat göra en vanlig rakt upp och ner recension av Bon, men jag tycker att bloggens styrka ligger i det personliga och därför valde jag en annan vinkel. Jag har alltid varit väldigt personlig i mitt skrivande, till exempel refererar jag gärna till telefonsamtal med mamma, eller personliga chattar med kompisar som handlar om böcker snarare än mer redaktionellt material. Det är ju en sajt som handlar om vår egen personliga läsning.
Därför en sådan text! Inte för att visa världen att jag har hittat någon att älska, utan för att det är, och alltid har varit, mitt sätt att blogga här på bokhora.
Jag tycker att det var en jättebra text! Jag tror att de flesta läsare fattar att det inte (inte enbart iallafall) rör sig om en privat diskussion om hur det ska hushållas med tidningsprenumerationerna, utan en snygg dissning av Bon.
Nej, det rör sig faktiskt inte alls om en privat diskussion, det har du rätt i Therese. Jag ville dissa Bon och samtidigt visa hur /varför en sådan dissning uppstår, dvs lägga in en privat aspekt. Man kommer hem och hittar Bon på hallmattan och tänker vafan, nu igen. Den tidningen är ju inte bra, VARFÖR prenumererar vi på den? Och prenumerationen är inte min från början.
Jag tycker det var stilistiskt snyggt skriver. För den som inte vet kunde det ju till och med ha varit en helt fiktiv text, men ändå sann. Skriv på som du gör Johanna Ö, jag gillar era personliga texter här på bokhora.
Inte bra? Ur vilket perspektiv? Det känns mest som att försöka vara cool genom att dissa något som allmänt anses vara bra av Stockholmseliten. Tycka vad man vill om Bon men det är i stort det enda svenska kvalitetsalternativet om man vill läsa om mode och tillhörande kultur. Om man är ointresserad av mode på det mer initierade och konstnärliga viset så ska man givetvis inte läsa den. Så enkelt är det. Jag tycker fortfarande att du ska läsa artiklarna i nya numret som är riktigt intressanta.
Ojoj Nina, om du visste hur ointresserad jag är av att försöka vara cool. Jag skriver ju det i texten ovan – att jag är för svennebananig för att uppskatta Bon och du får det till att jag vill spela cool? Gode gud, hur läser du texten? Dessutom struntar jag i om Stockholmseliten anser Bon vara bra, de är inte min måttstock när jag väljer vad jag ska läsa.
Jag står fast vid att jag inte gillar eller uppskattar Bon ur de perspektiv jag radar upp i inlägget ovan – jag blir inte inspirerad av modereportagen och det är ytterst få artiklar i de senaste numren som jag orkat läsa färdigt. Men det är möjligt att det nya numret är bra, det ligger fortfarande inplastat på hallmattan. Vi får se om jag orkar läsa det.
Herregud, ”Stockholmseliten” – vilka är det liksom?