Jag har börjat läst om Siri Hustvedt i helgen. Hon kommer ju hit till den Internationella författarscenen på Kulturhuset den 19 maj, bäst att vara förberedd.
Jag startade med hennes första roman, ”The blindfold / Ögonbindeln” , som jag läste för kanske tio år sen. Eller ännu längre. Jag mindes bara vissa fragment av handlingen – tex hur huvudpersonen Iris tar på sig en herrkostym och genom den blir en annan människa, utan att medvetet förställa sig. Okända sidor, beteenden, rörelsemönster, manliga såna, kommer fram när hon vandrar runt på New Yorks gator på nätterna i sin herrkostym.
Nu vid omläsningen återupptäcker jag massa andra saker. Humorn bla (mrs O och mrs M på sjukhuset tex), men framförallt bilderna och fotona. Iris poserar för en fotograf som tar ett foto som både skrämmer och fascinerar henne, och ännu mer hennes pojkvän. Det är inte hon, men ändå hon. Hon utan kontroll. Hon känner inte igen sig och vill inte kännas vid det.
Fototråden fortsätter i Hustvedts senaste, ”The sorrows of an American” (på svenska ”Sorgesång”), där det finns en ännu mer besatt fotograf, Jeffrey Lane, som verkligen lever med en kamera framför ansiktet och fotar alla människor i alla situationer vare sig de vill eller inte. I en scen lyckas han provocera och ta en bild av huvudpersonen, Erik, som är väldigt arg, har en hammare i handen, redo att gå till attack. När Erik ser bilden så känner inte han heller igen sig. Det är så långt från den bild han tycker att han har av sig själv, som är den han vill visa upp. Men det är ju ändå han. Bevisligen.
Det är överlag så väldigt mycket om människors sanning och hur den kommer fram, om den kan komma fram. Och väldigt koncentrerat till just sanning på bild – foton eller konst – i båda böckerna. Jag har inte alls sett den kopplingen förut! Förmodligen för att jag läst dem med flera års mellanrum, men säkert allra mest för att jag själv inte är en så bild-ig person. För mig är det ord och text som gäller. Inte konst eller musik. Jag vänder mig alltid till text och böcker, och använder mig av det för att få fram sanningar själv. Det finns ju också i hög grad i Siri Hustvedts böcker, skapande med ord, speciellt i ”The sorrows …” om författaren Max Blaustein. Men ändå… Så fokuserat på bilder. Och då har jag inte ens börjat läsa om ”What I loved / Vad jag älskade” som jag verkligen minns som den stora konst-boken.
Ja, det här är fascinerande.
Och om de här två romanerna, jag gillar fortfarande båda massor, men jag blev extra imponerad av ”The blindfold”. ”The sorrows of an American” är väldigt smart, komplex, djup, medan ”The blindfold” känns så rå och kittlande. Det är en enklare historia, rakare, inte lika mycket psykologi och sidospår som i de senare böckerna, men den drog bara in mig. För mig kändes den väldigt just ’upptäcka sidor av sig själv som man inte visste om, kanske inte vill ha’. Kittlande, var ordet.
Gud, vad det ska bli spännande den 19 maj!
11 kommentarer
Å vilken bra idé att ha en egen liten Siri-festival! Det måste jag också ha nu inför den 19 maj! Jag har faktiskt enbart läst, hittills bör tilläggas, Vad jag älskade av Siri Hustvedt, och den hamnade direkt på min tio-i-topp-lista. Sedan i julas finns The Sorrows of an American i min bokhylla (gav den i present till maken, eftersom jag själv ville ha den …) men nåf´gra andra äger jag ej. Det blir bibblan och Ögonbindeln på väg hem idag!
Vi läser The sorrows of an American i vår bokcirkel nu och ska ha träff efter Siri-träffen den 19 maj. Ska bli himla trevligt!
Alltså Catrin! Nåde dig om du lånar exet som jag tänkte låna i em… Säger inte av vilken bok eller var….
(jag skojar alltså men hoppas ändå på blodigt allvar att jag hinner före.)
Eller okej då. 1 ex i magasin på Stadsbiblo. Du kan ta det! Jag går till Hornstull och lånar något annat.
Boktoka – du hann nog före mig, för Horsntull är ju min närmsta bibbla …
Nu blir jag inspirerad; The Blindfold är den enda Siri-boken jag inte läst coh nu blir jag ju superinspirerad! Åh vad jag önskar att jag också kunde vara och kolla den 19:de!
Jag gillar The Blindfold av exakt samma anledning som du – att den känns så rå och mer obearbetad än de andra (alltså på ett positivt sätt!) Plus att det ju är lite aka-porr, lite lockande självdestruktivitet, konst.. för mig är den nog det som brukar kallas generationsroman (för min generation alltså, känner andra likadant är det väl det som brukar definiera en klassiker, eller hur?)
Och jag ser mkt fram emot att läsa hennes andra, Lily Dahls förtrollning, för att se hur pass ”komplex” den blivit. Jag brukar ju inte läsa om böcker, men jag måste verkligen säga att det ger ngt speciellt att läsa dem så här i följd. Man upptäcker ju så himla mycket!!
Och ni som bor i Stockholm, bokhora ska förmodligen ordna en Siri-kväll på Stadsbibblan den 27 maj där vi pratar om hennes böcker. Säkert också om besöket på Kulturhuset. Inte hundra klart än, men jag smyglanserar det lite nu. Markera gärna i kalendern.
Åh, vad kul att du skriver om Siri! Jag ”upptäckte” inte henne förrän nu i vintras (skäms), men läste då Vad jag älskade, Ögonbindeln och Lily Dahls förtrollning i snabb följd och det tilltalade mig väldigt mycket med hennes genomgående konsttema. Jag tycker att hennes visuella beskrivningar av konst lägger en extra dimension till texten, jag kunde verkligen se det framför mig! Det fick mig också att tänka på en annan favoritförfattare – John Fowles – som har använt sig mycket av konst i sina böcker, t.ex i The Ebony Tower (måste läsa om snart).
Jag läste konst-boken ”Vad jag älskade” och tyckte den var sorglig men mycket bra… kanske till och med bättre än hennes (mera kända) man Paul Auster!?
Senast (år 2004) Siri Hustvedt var på Kulturhuset –
då var VAD JAG ÄLSKADE ny –
berättade hon så intressant om sin egen syskonskara.
Den består av fyra ganska jämngamla flickor, Två av systrarna Hustvedt lade sig tidigt till med en konventionellt kvinnlig identitet medan de två andra valde att uppträda på ett mer gränsöverskridande sätt.
Tänk på Klaus i ÖGONBINDELN!
På frågan om vilken av dessa roller flickan Siri intog skrattade författaren och svarade (på norska) att vi i publiken kunde gissa.
På frågan om paralleller mellen hennes och Paul Austers författarskap svarade hon så här:
”Paul och jag har haft en pågående diskussion i över 22 år. Det är klart att vi påverkar varandra.Floden flyter mellan oss och ibland blir vi intresserade av att använda samma sorts historier i våra böcker.”
Jag berättar mer om Siri Hustvedts författarskap i ”52 kvinnliga författare” (BTJ).
VI SES PÅ TISDAG!
lena kjersén edman
Då handlar det om amerikanska sorger.
Det blir glimrende morsomt!
… samma tid på tisdag kväll i vårfagra Stockholm:
SIRI HUSTVEDT
på Kulturhúset
JANE AUSTEN (ja, i alla fall Vivi Edström, Eva Adolfsson m fl)
i ABF-huset.
Mitt hjärta slits itu.