Bokhora.se

08/12 2009
18:28

9789170027932Det blev en liten följetong när jag skulle välja ny bok att läsa. Tillslut valde ni att jag skulle läsa ”Släktet” av Guillermo del Toro och Chuck Hogan. Helena har redan skrivit om boken här.

Den börjar avvaktande med ett flygplan som landar i New York, med sätena fyllda av döda människor. Naturligtvis kallas smittskyddsinstitutets specialistgrupp dit, men man kan snabbt avskriva sina första teorier om en terroristattack. Stämningen byggs upp, i de kapitel som kallas Mellanspel får vi lära känna en professor i östeuropeisk litteratur och folktro som fyller på med kunskap för den nyfikne läsaren. Snart sprids epidemin över Manhattan och den smitta som verkade vara så svår att identifiera visar sig snabbt vara urgammal – vi snackar vampyrer.

Jag skrev att Helena har läst boken och jag brukar undvika att läsa några recensioner alls av böcker som jag ska skriva om. Jag kunde ändå inte låta bli att läsa vad Helena har skrivit och, trots att hon är mycket mer välbevandrad i genren, tänkte vi lika på så många punkter. Först, men inte främst, är hela upplägget väldigt filmiskt, när sista delen i den här trilogin är utgiven måste de bli film, de kommer att bli film, de passar så bra för att bli film. Det finns så många paralleller till saker som jag har sett på tv, på bio eller som jag har läst; som pilotavsnittet av ”Fringe” naturligtvis, som alldeles uppenbart Lucio Fulcis slutscen i ”Zombi 2″ (med horder av zombies som vandrar mot Manhattan), som ”Buffy” (The First!), som ”True Blood” och ”Twilight”.

Helena skriver att personerna är pappersartade och jag håller med. Det finns så många personer att hålla reda på. Jag som inte är van med långa listor av karaktärer i inledningen av böcker, som jag vet att Helena är, har svårt att hålla reda på alla olika karaktärer. Jag föredrar en handfull personer som jag kan bry mig om på riktigt istället för tio-femton stycken, varav några går åt under handlingens gång. Vidare tycker jag att bokens loja, stämningsuppbyggande tempo raseras totalt efter ungefär hälften av boken där handlingen tar milslånga kliv åt gången och schip schop så ramlar hjältetrion över superskurken (för att emellanåt segna ner i långa miljöbeskrivningar av New Yorks tunnelbanesystem). Jag hade hellre fortsatt i samma lugna stil som i inledningen.

Sedan skrev jag en kommentar om språket, att det var grabbigt. Inte grabbigt som boy next door-grabbigt – ta inte åt er! – utan grabbigt som schablon-grabbigt. Ett exempel: ”Hon hade elegant, kurvig figur, och hyn var lika varmt brun som lättrostat bröd”. Hur var hennes hy, sa du? Lättrostat bröd? Överhuvudtaget tycker jag att språket är småslarvigt på sina ställen. När Eph och Nora kontrollerar varandras skyddsförslutningar tycker jag att det kan stå så, jag blir irriterad när det står att de ”kollar”. Det finns många små exempel på ett språk som ligger alldeles för nära talspråk för att jag ska vara tillfreds. Är det bara översättningen eller är det likadant i originalet?

Helena avslutar med att konstatera att hon tänker vänta på pocketutgåvorna av del två och tre i serien och faktum är att det var så jag tänkte avsluta min text om ”Släktet”: inte behöver man skynda sig ut och köpa boken i inbundet (om man nu nödvändigtvis måste köpa den alltså). Vänta tills den kommer ut i pocket. Faktum är att ”Släktet” är en sådan genomtypisk pocketbok att den borde finnas som illustration bredvid pocketartikeln på Wikipedia; strandläsning, mellandagsläsning, tågrese- eller flygplansläsning. Lämna den i stolsfickan efteråt. Fast vänta lite förresten! Kanske inte på flygresan – med tanke på bokens inledande sidor – låt åtminstone nästa läsare få komma av flygplanet innan den tar sig an boken.

Och, oavsett hur jag har fått mitt omdöme av boken att låta, ser jag fram emot del två, del tre och filmen och jag kommer att bära en fickspegel med silverram  i väskan för säkerhets skull i fortsättningen.

9 kommentarer

9 kommentarer till ”Släktet” – Guillermo del Toro och Chuck Hogan

  1. […] 8, 2009 av bokslukaren Så tänker jag apropå detta. (http://www.bokhora.se/blog/recension/2009/12/slaktet-guillermo-del-toro-och-chuck-hogan/). Lustigt att läsa om fler som tycker att Släktet borde bli film, men det är ju en bok som […]

  2. Jag gillade första 150 sidorna jättemycket. Blev verkligt mörkrädd och ville sträckläsa. Men till slut blev jag mätt på allt blod och det som tidigare gett mej rysningar över ryggraden blev bara ett blaha.

    Den är helt klart filmmaterial, men kanske de får dra ner lite på blodet och dödandet då.

  3. Har du kommit över din lässvacka nu? Själv har jag inte heller haft någon vidare läsaptit i en tid nu och påbörjat ca 10 böcker (somnat ifrån varenda en). Har dock börjat läsa ”Kafka på stranden ” nu och det är hopp om livet. Vilken härlig bok, min läsinspiration har vaknat!

  4. Jag har också läst släktet (såg verkligen fram emot ytterligare en vampyrroman, då jag gillar genren). Jag blev dock lite besviken, då jag tycker att romanen motsäger sig själv. Blir man biten, infekteras man av parasiten. Men parasiten kan också, om det vita blodet är spillt, leta sig in i en kroppsöpningar. De smittade infekterar många och worst case scenario, hela världen. Men vad ska då vampyrerna/paraisterna få sin näring av? Då är ju all ”boskap” död så att säga. Detta stör mig enormt. Hoppas att det kommer en bättre förklaring i bok två och tre. Dvs att det inte är meningen att hela världen ska drabbas utan det finns en snillrikare plan bakom.

  5. Jag blev så besviken. Hade sett fram emot boken och ropade högt av glädje när det dök in ett läsex i butiken. Roffade åt mig den och började läsa med gott mod. Trist språk, oengagerande karaktärer och en risig intrig fick mig att gång på gång kasta ifrån mig boken. Jag har läst ut den och sträckläste det sista medan jag ammade och la ihop den med en suck.
    nej
    jag kommer inte se filmen

  6. Jag lyssnade på den som ljudbok på engelska och jag tycker att den var helt ok även om jag håller med om några av invändningarna. Men jag tror den är ganska slarvigt översatt för jag hakade inte upp mig på språket när jag lyssnade i alla fall. Som ljudbok var den alldeles lagom att lyssna på till/från jobbet. Sen märks det tydligt att den är skriven för att bli film och att Toro är van att tänka i scener. Introt på flygplatsen där kändes det som att få manus med scriptaanvisningar upplästa för sig ett tag. Zooma in på flygplanet, tillbaka till polisen som håller en telefon i handen, zooma in nummerslagningen ungefär. Men jag älskar Toros filmer så jag kommer givetvis bänka mig när detta äventyr landar på duken.

  7. Gustav Ljung

    Läst dryga 290 sidor…har riktigt svårt för den här boken. Den första delen med flyget och olyckan på flygplatsen var riktigt spännande att läsa om.
    Men det som förstörde boken..man skulle nästan kunna säga att det va snubben som äger pant banken. Hela boken är skriven som ett manus och dessutom ett väldigt dåligt manus, Clichè manus. jag får spader när jag läser meningar som en ”scen” på sidan 290-291. Mamman går in i sin dotters barnkammare och märker att det sitter någon i gungstolen med hennes dotter i famnen…en beskrivning av scenen är ”Med den stilla värmen i rummet, det MILDA ljuset från små lampor…” Mamman märker nu att det är grannen Joan som sitter med barnet i famnen…”Eftersom joan hade lampan med rosa skärm bakom sig skymtade Patricia (mamman) bara hennes besynnerliga ansiktsuttryck svagt” Nu reser sig Joan ur stolen och ger barnet till Patricia som märker att det är dött…”Patricias båda fingrar blev alldeles kladdiga av blod. Skriket som steg i Patricias hals nådde aldrig sin destination”
    Så slutar den scenen och efter det tar dom kafferast, tror jag.
    Hela boken är ett dåligt Manus som kommer skämma ut Guillermo del Toro som gjort Pans Labyrinth.
    Om han vill ha vampyr filmer så kan han väl ta tag i nån annan bok skriven av en bra författare…kanske Anne Rice eller nåt.
    Släktet är bland det sämsta jag läst:/

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida