Slouching Towards Betlehem
Vad har nu den meningen att göra med Nobelpriset – är det inte titeln på det där fantastiska reportaget som Joan Didion gjorde om hippiesarna i San Fran, ni som läst kanske minns dess braighet? Finns i ”Att lära sig själv att leva” där vi b l a får möta en femåring som får LSD. Jag undrar hur det har gått för det barnet.
Jo, det är titeln på Didions rep, men det är också titeln på en Yeatsdikt, kanske mer känd som The Second Coming:
Turning and turning in the widening gyre
The falcon cannot hear the falconer;
Things fall apart; the centre cannot hold;
Mere anarchy is loosed upon the world,
The blood-dimmed tide is loosed, and everywhere
The ceremony of innocence is drowned;
The best lack all conviction, while the worst
Are full of passionate intensity.
Surely some revelation is at hand;
Surely the Second Coming is at hand.
The Second Coming! Hardly are those words out
When a vast image out of Spritus Mundi
Troubles my sight: somewhere in the sands of the desert.
A shape with lion body and the head of a man,
A gaze blank and pitiless as the sun,
Is moving its slow thighs, while all about it
Reel shadows of the indignant desert birds.
The darkness drops again; but now I know
That twenty centuries of stony sleep
were vexed to nightmare by a rocking cradle,
And what rough beast, its hour come round at last,
Slouches towards Bethlehem to be born?
Och tittar man riktigt noga hittar man faktiskt en annan JoÖ-favvis häri, nämligen Chinua Achebes ”Allt går sönder” som på engelska ju heter ”Things fall apart”. Den titeln är hämtad från en rad ur den här dikten, som är skriven i dyningarna efter första världskriget. Jag tycker hursom ganska mycket om den här dikten, framförallt de första raderna som gripit tag av någon anledning. Kanske för att jag främst sätter dem i samband med Achebes bok och gör tolkningen utifrån den. Också Achebe har förekommit i Nobelspekulationer, men ganska långt ned på listorna. Yeats fick Nobelpriset 1923.
(länge trodde jag att uttalet av Yeats rimmade med det av Keats, men no)
Alla
Åh, har precis avslutat Achebes bok och därför också läst Yeats-dikten med en klass, och kom även in på Didion. Jag hittade inte den boken nu, men jag hoppas verkligen jag inte har blivit av med den i någon flytt för det är min Shakespeare&Co-bok, Paris-filialen, med stämpel och allt! En sån liten pärla vill man ju inte bli av med. Har dessutom inte läst den än.
Och jag vet att vi skrivit om detta förut, men en ytterligare koppling till Achebe är Adichies ”En halv gul sol”. Samma land, men några sjuttio, åttio år senare, och en liknande historia om identitet och självständighet. Väldigt bra temaläsning! För mig blir nästa steg i den så småningom Conrads ”Heart of Darkness” för det är en klassiker jag har kvar.
Jag älskar den dikten.