Bokhora.se

01/07 2009
14:34

Okategoriserade

en förtjusande manJag har förresten hunnit läsa ut ”En förtjusande man”. Hunnit, ja, för den är faktiskt 750 sidor lång. Så onödigt, tycker jag. Kill your darling, snälla författarinna! Jag är uppenbarligen ingen tegelstensläsare. Jag tvivlar inte på att hon kunde ha skrivit samma historia ännu bättre på bara 500 sidor. Får hon kanske betalt per antal sida? Varför skriver så många författare bara tjockare och tjockare böcker (ja, J.K. Rowling, här tänker jag till exempel på dig). Jag vill inte höra att en bok är halvdålig de 100 första sidorna eller bättre på originalspråk. Jag vill att även en översatt bok ska vara bra hela tiden. Är det för mycket begärt?

Å andra sidan är jag inte någon chick lit-läsare heller, har det visat sig.

Jag brukade läsa chick lit som avkoppling, när jag bara ville läsa, inte bry mig så mycket om språk eller uppbyggnad, men gärna bli uppslukad av handlingen. Som någon slags omladdning inför de nya utmaningarna. För att fortsätta tjata om sidantalet: 750 sidor fars är inte avkoppling.

Keyes har en politisk inkorrekthet som jag blir mäkta imponerad av, men i övrigt tycker jag inte att det finns så många förmildrande omständigheter med den här boken. Jag tycker att det är så förutsägbart (Lolas kärleksliv), så tramsigt (transakvällarna) och så sockersöt . I slutet ordnar allting upp sig, såklart, den elake killen får sitt straff, alla är glada och belåtna, även om jag slänger in en brasklapp om den stackars hustrun som kanske inte är så lycklig ändå och alkoholistmamman.

Kort sagt (kolla! Jag är minsann inte heller så bra på att fatta mig kort, jag är den första att erkänna det): jag ska byta genre när jag behöver avkopplingslitteratur. Om man bortser från tidigare nämnda Potter, så är många ungdomsboksförfattare mästare på att berätta det de vill ha sagt på högst 400 sidor. Jag har redan smygstartat under våren och läst Westerfeld, Collins och Malley. Som jag skrivit om tidigare är mitt bästa knep för att inte tappa läslusten att hålla igång läsningen, oavsett vad jag läser. Jag läser hellre något i mina torrperioder än ingenting alls, för det är så svårt att börja om från 0. Men Marian Keyes? Nej, jag måste sluta inbilla mig att jag är en Keyes-tjej bara för att jag föll för ”Är det någon där?”.

8 kommentarer

8 kommentarer till Slutrapport: ”En förtjusande man”

  1. samma här faktiskt, en gång i tiden var jag en ”då-och-då-chicklit-tjej”. Men förra året försökte jag mig på ”läppstiftsdjungeln” av candance bushnell och blev bara arg innan jag ens kommit halvvägs (läst den?). Dock står en massa chicklit olästa i hyllorna trots allt, och de måste väl ngn gång få sin beskärda del av uppmärksamheten. Eller ska man skippa dem helt månntro?
    Håller med om att chicklits inte bör vara långa, helst sisådär 300 sidor. Minns att sushi för nybörjare kändes alldeles för lång. Och kanske är det så att man har läst alla Keyes om man har läst en.
    Vad gäller andra böcker (riktiga romaner) så är ju tegelstenar fantastiskt.

  2. Men jag tycker att Keyes gått från fluff till tyngre ämnen. Eller, snarare att det tyngre blir allvarligare, även de tidigare böckerna handlade om ganska tunga ämnen. Kapitlen om Marnie satt jag andlöst och sträckläste, där tycker jag verkligen inte det är lättsmält chic lit. Och jag kände att det kunde gå nästan hur som helst. Fast visst har hon svårt att döda sina darlings, den gode Marian!

  3. Deckare brukar fungera som avkopplingslitteratur för mig, Jag antar att du har läst Bo Balderssons böcker? (Apropå …) Om inte, prova – Mycket nöjsam läsning!

  4. Chinese Rasta

    Fastnade för Sushi for beginners när den kom. Vansinnigt kul tyckte jag. Idag är jag till och med mindre generös än vad ni är. Tycker nog att chicklit ska vara i novellform. Då är den som bäst. Humor mitt i prick, nästa story. Tack!

  5. Har du provat Janet Evanovich? Jag skulle kalla det chic lit fast med lite mer humor och inte så hemskt långa.

    • Jag läste alla Janet Evanovich för kanske tio år sedan (kan det stämma?), men hon är nog lite för skojfrisk för min smak. Visst är det lite deckartema i dem?

  6. […] tagna på sängen när han utan förvarning annonserar att han skall gifta sig med den fjärde. I boken får man följa dessa kvinnors snarlika men ändå helt unika förhållande till mannen i fråga. […]

  7. […] som har skrivit om den här boken: Bokloggen Bokhora Trebarnsmamman […]

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida