Spänningsläsning vid Dalälvens strand

Efter x antal sönderstressande veckor där allting, inklusive läsning, fått sättas på hold, vågade jag inte plocka med mig mer än en bok när jag väl fick möjlighet att andas i några timmar i en stuga vid Dalälvens strand. Den boken var ”Djävulens Märke” och, som jag kommer att återkomma till senare i veckan, var det svårt att sluta läsa den och därför blev den utläst redan första kvällen. Som tur var, hade jag haft med mig en hög pocketböcker åt min storasyster och när lästörsten blev för stor föll blicken på Anne Holts ”1222 över havet”. Jag vill minnas att jag vid just samma strand har läst en annan Holt, nämligen ”Presidentens val”, men för övrigt är jag inte särskilt bekant med Hanne Wilhelmsen som råkar vara huvudperson i båda böckerna.

Johanna L har recenserat boken här och jag vill egentligen bara tillägga att som deckare är den så himlans bra. Precis som Johanna skriver är den super extra klassisk. Den utspelar sig på ett igensnöat fjällhotell efter en tågolycka och en efter en av gästerna dör. Som extra krydda finns det en mystisk gäst på hotellet och jag var redan innan jag började läsa Holt nyfiken på just den gästen.

Min enda invändning mot den här typen av deckare är att polisen alltid kommer på en massa ledtrådar, som man som läsare inte får ta del av, och jag tycker att det är irriterande när så polisen ska avslöja mörderskan i ett elegant uppvisning i samlingssalen. Det är naturligtvis ett berättargrepp eftersom varje frågetecken som polisen rätar ut för sig själv, innebär en klassisk cliff hanger, som till exempel när polisen hittar ett avslöjande namn i en passagerarlista och den enda ledtråden läsaren får är ett ”När jag såg det sista namnet på listan flämtade jag till. Det borde jag ha anat!”. Jag vill ju också veta ju!

Hursomhelst: Holt verkar ju vara en hejare på att skriva. Jag vill minnas att ”Presidentens val” också var helt okej, så jag fattar inte varför jag inte har läst fler böcker av henne. Det ska det bli ändring på minsann.