Svek och hopp

Jag och svenska ungdomsböcker, vi har inte varit like this i höst. Kan inte säga varför, jag har inte känt mig så läsinspirerad av dem bara. Istället håller jag med stor målmedvetenhet på att beta mig igenom (amerikanska) Sarah Dessens hela katalog på Sthlmsbiblo. Inlägg om det kommer så småningom.
Men två svenska höstnya som jag läste för ett tag sen och nu kollade igenom igen är Katarina von Bredows ”Bara inte du” och Ingrid Olssons ”Känslan av att hoppa”.

29668308_O_1”Bara inte du” handlar om Emma som gått ut gymnasiet, jobbar på ett kafé, har en egen lägenhet, bra kompisar, rätt bra liv. Det jobbiga som händer är att hon en dag väldigt olämpligt upptäcker att hon är tänd på sin bästa kompis pojkvän. Något fladdrar till i henne när de ska ge varandra en vanlig, vänskaplig hej då-kram. Hmm. Och ännu värre, pojkvännen verkar nog kanske gilla henne lite för mycket också.
Svår intressekonflikt där, och typisk von Bredow-handling med förbjuden kärlek och pirr. Tyvärr tycker jag att det mysiga pirret får stå tillbaka lite väl för en droghistoria som ska in också, där Emma får agera lite nästan komisk undercover-agent för att lösa upp denna härva. Njaa. Jag är sådär övertygad/intresserad av det, hade gärna sett mycket mer love och mindre drugs.

29671858_O_1”Känslan av att hoppa” är ett slags brevroman där Lisen skriver till en kille på skolan som begick självmord. Han hoppade från ett parkeringshus. När boken börjar är det drygt en månad kvar till Lisen ska ta studenten, men istället för att peppa sig för det, så försöker hon peppa sig till att våga ta samma steg som den där killen. Under denna månad fattar man varför Lisen resonerar som hon gör, och hur hon på olika sätt tänker kring lösningar och alternativ, för och emot. Ingen i hennes närvaro anar ju något, alla ser fram emot studenten som starten på något nytt. Vågar hon stå emot det? Bör hon det?

Båda de här romanerna är alldeles godkänt bra. Ingrid Olsson skriver finstämt och väldigt känsligt om nästan extrem blyghet (jag blir så irriterad på hur blyg Lisen är, liksom ‘ta dig samman, jänta!!’) och bristen på hopp. Katarina von Bredow svänger ihop en kärlekshistoria, och det är hon ju alltid bra på. Så det är helt helt okej resultat och läsupplevelse i båda, men ändå är det inte så att de når wow-höjder för mig. De här mittemellan-böckerna tycker jag nästan är svårast att skriva om. Man kan faktiskt inte klaga på något samtidigt som man inte heller känner för att heja och hojta rekommendationer. Allt är lagom, allt är okej, ungefär.
Förstår ni hur jag menar?

Dela: Facebook  Twitter 
Skrivet av

Johanna Lindbäck

Jag kommer från Luleå men har bott i Stockholm sen 1999. Förutom att läsa massa böcker så skriver jag ungdomsböcker själv också (på Rabén&Sjögren). Du kan läsa mer om mitt skrivande och allt sånt här. Sen är jag även lärare i svenska och engelska på en gymnasieskola i Nacka utanför Stockholm.
Läs alla inlägg av
Johanna Lindbäck

5 kommentarer till Svek och hopp

  1. Jag brukar verkligen tycka om von Bredow (mina favoriter är Syskonkärlek och Knappt lovlig) och utan att ha läst den alls är jag beredd att hålla med dig om att hon borde fokusera på kärlekshistorien och inte sidospår som droghandel, som jag personligen är helt ointresserad av.

    Den här boken, tillsammans med din bok Tänk om det där är jag, var två av de tre som jag har tänkt läsa i höst, men fortfarande inte kommit över. Den bok jag har läst däremot, är Emma Granholms Ett nytt liv på köpet. Jag tyckte den hade ett intressant tema som man kunde känna igen sig i och samtidigt fundera över en del. Har du läst den?

  2. ”Känslan av att hoppa” ligger här bredvid mig och ska påbörjas när Andrew Taylors ”Det blödande hjärtat” är utläst..
    Jag hoppas på att få känna lite mer än dig. :)

  3. Det ar sa kul att du skriver mycket om ungdomsbocker. Jag blir sugen pa att kopa presentbocker till min sextonariga lillasyrra nar jag laser dig! Fast kanske inte just dessa tva mittemellanbocker da..
    Hon ar inte alls nagon bokslukare som jag var i den aldern men jag har gett henne Sag nagot och den tyckte hon mycket om. Har du last den? Minns inte vem forfattaren ar nu men boken ar fantastisk. Min andra lillasyrra delar min karlek till Peter Pohl och Kinna Giehts Jag saknar dig jag saknar dig, som jag laste ska bli film! Pepp.

    • ”Säg något / Speak”, det är en av mina stora favoriter! Så bra! Jag har precis läst en ny av den författaren, Laurie Halse Anderson, som heter ”Wintergirls”. Mer om den kommer till veckan. Fast, jag gillade inte den lika mycket som Speak kan jag avslöja på en gång.

      Och inte för att du bad om julklappstips, men jag kan inte hålla mig: John Greens ”Var är Alaska?”, och kanske Katarina Kieris ”Majas morsas kompis sambo” som finns i pocket.

Kommentera