Tommyland: Tummen ner
Jag har hört ganska mycket om Slashbiografin av folk som läst den på svenska. Att den är dåligt översatt och dåligt korrad och så. Synd tycker jag, för jag läste den på engelska för något år sedan och var väldigt förtjust då. Tyckte välskriven och rolig. Därför blir man ju litet besviken sen, för jag har rekommenderat denna till folk och det är pinigt om de tror att jag har blundat för korrfel och annat.
Nu har samma författare – Anthony Bozza – tagit sig an Tommy Lee men det är ju maken till trams! Liksom, Tommy Lee för dialog med sin penis i inledningskapitlet. Han sätter tonen där, det gör han. Jag läser splittrat och okoncentrerat trots att jag är fascinerad av Tommy Lee som person. Också ”Tommyland” är på engelska, så jag kan inte ens skylla på översättningen.
Däremot började jag följa Anthony Bozza på twitter när jag kollade upp honom inför den här texten. Alltid något.
Alla
Själv läste jag nyss ut den så hyllade biografin om Mötley Crüe, The dirt. Visserligen var den inte dålig, men inte var den SÅ bra? Eller så här: Hur svårt är det att skriva en intressant bok om ett band som gjort exakt alla saker din mamma varnade dig för? :)
Ja boken är pinsam. Och att hans penis ska kommentera vad han gjort hela tiden. Kallade han den Mr Dick eller hur var det? Slash biografin är mycket bättre. Fast jag läste den iofs på engelska jag oxå.
Nej, jag tycker nog bättre om Bozza än om Strauss, av flera skäl. De har ju tydligen ett förlag ihop de båda, så vissa likheter finns väl. The Dirt var okej men inte så himla fantastisk, precis som du säger.
Jag gillade The heroin diaries bättre än The dirt. Har nån nått tips om någon annan bra rockbiografi?
Den gillade jag inte mest för att den var så gräsligt layoutad – men däremot Open up and bleed om Iggy Pop och sedan Scar Tissue om Anthony Kiedis gillar jag båda, vet inte om de kommit på svenska någon av dem. Tycker Lemmy är lite för mycket engelsk humor mellan varven, men rätt förtjust i Joy Division-biosarna, främst den av Deborah Curtis. Väldigt gripande! Jag hade en lista på mina favvo rockbiografier i Album, jag läser en del sådant även om jag inte är så musikintresserad.
Och åh! Du måste läsa Sharon Osborne, jag hade ett Osbornemarathon när jag var i Asien ett år, jag gjorde ofantliga mängder Osbornebiografier när vi kryssade mellan öarna. Tyvärr har jag inte kvar dem. Men sen kom jag på, det finns en fantastisk Kurt Cobain-bio som jag hittade i Asien också, Heavier than heaven. Och Alex James förstås, den finns både på svenska och engelska. Fast Blur är ju inte direkt rock. I svenska genren är jag väldigt förtjust i Noicebiografin som kom för något år sedan, finns även i pocket. Välskriven och intressant.
Jag läste Tommyland för något år sedan, och säga vad man vill om boken och om författaren men den känns ju väldigt mycket Tommy Lee trots allt? Gillar man inte honom finns det inte en chans att man uppskattar boken heller. Jämför man med The Dirt (som man absolut bör läsa innan man tar sig an Tommyland) så finns ju en hel del händelser med i båda böckerna som skildras och vinklas lite annorlunda, i Tommyland är Tommy lite bättre, duktigare och viktigare… :) Kort sagt är det en självupptagen bok av en självupptagen rockstjärna.
I övrigt tycker jag Heroin Diaires är att rekommendera (och jag gillade layouten, den gjorde hela boken). Har också läst Slash som var mycket bra trots alla felaktigheter.
Så är det ju även när man jämför The Dirt och Heroin Diaries – lite olika vinklar på historierna. Men det är väl oundvikligt antar jag, för det finns ju aldrig en enda bild av en enskild händelse.
Men jag tycker överlag att just rockstjärnebiografier bör, om möjligt, läsas på engelska. Det är få översättningar som blir sådär superbra, det är knappt så Einar Heckscher får till dem ordentligt. Jag kom på en annan (eller faktiskt flera andra, för det finns en bra Jimi Hendrix-bio – jag älskade bokförlaget Frank med just rockbios som specialitet typ som verkar gått upp i Forum nu – också, som är läsvärd) bok som handlar om punkens historia och framförallt de där första skälvande åren ”Please kill me” som finns både på svenska och på engelska. Den bör läsas!
To marry you on Yahoo? Before the girls get happy and think ”Oh my God, is it me!?” This is just a hypothetical question. But let’s say, you’ve been on Yahoo for a few years, and you take fancy to a user, and liked them for all the right reasons. Would you tell your mummy about them, would you at least consider? This is of course after seeing their picture. Some of these Avatars can be deceptive. A lot of the overweight women I’ve noticed use avatars of slim looking female, and you somehow, subconsciously form an opinion on their looks; the kind of person they are, just based on the avatar.