”Touch” – Francine Prose

När Maisie är tretton bestämmer hon sig för att bo ett år hos sin mamma eftersom hon inte tål sin pappas nya fru. Under det här året kommer hon på att mammans nye man är ännu värre än pappans fru. Hon flyttar tillbaka.
Hon hade tre bästa vänner, killarna Kevin, Chris och Shakes. De umgicks hela tiden. När hon kommer tillbaka efter sitt år hos mamman har en förändring skett med Maisie; bröst. Stora bröst. Hennes killkompisar vet inte hur de ska hantera det. De får anstränga sig hela tiden för att inte låta blicken fastna där. De har väldigt svårt att få till det där naturliga och enkla sättet de brukade ha med henne. Och när Maisie och en av killarna, Shakes, råkar somna lutade mot varandra längst bak i skolbussen blir de andra två väldigt avundsjuka. De låter inte det gå ostraffat förbi.

”Touch” av Francine Prose är en bok som är riktad till ungdomar, men som jag tycker är skriven på ett väldigt vuxet sätt. Det är en otroligt rak berättelse om att ta klivet från barn till tonåring, ung tjej, och den zoomar in på det mest uppenbara – de fysiska förändringarna. Att inte alls hänga med i sin egen kropp, att inte önska något utan bara få acceptera fullbordat faktum. Det är överhuvudtaget inget gulligt, insmickrande eller tillrättalagt i den, det finns inget naivt eller barnsligt. Det är liksom bara kalla, hårda fakta serverade i skönlitterär form. Jag tänker på Linna Johanssons blogg där hon berättar om sin familj och vad hon tycker om den första babytiden. Mil ifrån gullegullet man kan hitta på de flesta mammabloggar, och många av hennes läsare upplever det som så himla skönt att det finns åtminstone en röst som kan och törs säga sånt också. Francine Prose, exakt samma känsla. Nu är inte den här översatt till svenska, men jag tror att många tolv, tretton, fjortonåriga tjejer skulle uppskatta den otroligt mycket. (Precis som vi äldre.) Den skyddar inte. Den bara förstår och berättar hur det känns, och det vill man höra. Så himla starkt, så himla bra och rätt.