”Två sjöar” – Johan Nilsson

Det här är en högoddsare för mig; att jag skulle tycka det var så intressant att läsa om badminton. I Johan Nilssons ”Två sjöar” är det badmintonen och en dubbelmatch som för samman huvudpersonen Stefan och den blivande kompisen Micke när de är små pojkar. De är mycket olika och har hittills aldrig umgåtts, Stefan gillar inte ens Micke speciellt, men på badmintonplanen förändras allt det. En lyckad match gör att de blir fasta dubbelpartners, och på grund av det växer en vänskap fram. Micke har varit lite lite på glid, är mer äventyrlig, en ledare. Stefan, den trygga och försiktiga, mer stabil och lugn. Tillsammans på planen är de väldigt bra. Tillsammans privat är de också väldigt bra inser de snabbt, och de börjar umgås mer och mer.

I början hade jag svårt för den pratiga stilen, men när jag bara kommit lite längre så blir jag istället charmad av den. Johan Nilsson följer killarna genom deras liv i en liten ort på västkusten. Han börjar 1982 när de går i sjuan. Det är resor i arla morgonstund, ihopklämda i baksätet på tränarens bil, till olika badmintoncuper. Medhavd matsäck, hemgjorda mackor. På bilradion är det ”Ring så spelar vi” med Hasse Tellemar. Stefan får specialkomponerade blandband med alldeles ny musik av Micke. De går ut på ortens enda ställe på lördagarna och försöker ragga tjejer. Och framförallt, i sista delen 1998, de känner sig rastlösa och vill lämna allt det där, eller de är nöjda och vill stanna kvar.
För mig blir det som när jag läser kanske ”En komikers uppväxt” eller ”Underdog”, min egen tid och uppväxt är mitt framför ögonen på mig. Lukten i sporthallar tex, har ni tänkt på den på länge? Inte jag, för jag tränar ju bara på gym nu, men med Stefan och Micke sitter man plötsligt där i ett riktigt omklädningsrum i en riktig sporthall. Inga snygga skåp, inga snygga duschar. Bara äkta sporthall. Det var länge sen!
Så jag gillar språket och miljöerna, och jag gillar också det som Johan Nilsson berättar om. Hur han följer killarna, och hur han låter deras lilla hemort vara med så tydligt på ett hörn. Det blir klass och Sverige och allt sånt där gottigott på köpet.
Och så är det den röda tråden med badmintonen som kronan på verket, som sagt. Viktiga matcher, träningar, juniorträningar med lekar. Ja, allt med sporten är så bra. Jag gillar det, och jag gillar den här romanen.