Uppföljning av bra läs

Jag hittade två finingar under sommaren, Jenny Valentine och Sverre Henmo, så nu har jag läst mer av dem.
”Finding Violet Park”, mja, jo, okej. Inte riktigt samma fina känsla som i ”Broken Soup”, men nästan. Och inte riktigt samma fina persongalleri, bara nästan. Nära skjuter ingen hare alltså. Det här är Valentines debut, och utvecklingen går ju iallafall åt rätt håll då. (”Broken Soup” kom alltså efter denna.)

Sverre Henmo däremot. Jag har nog blivit lite besatt. Han Är Så Bra! ”Gutten til venstre” handlar om Adrian som pluggar på universitetet och har en lillebror med Downs syndrom. Det präglar hela familjen väldigt mycket, även nu när Adrian inte bor hemma längre. Otroligt lyhört och lika fint som i ”Natt på Frognerbadet”. Henmos huvudpersoner verkar (hittills efter två böcker) ha det gemensamt att de verkligen inte vill synas, bara smälta in, inte få uppmärksamhet – samtidigt som de så hemskt gärna skulle vilja ha just lite uppmärksamhet bara den blev på rätt sätt. Och så familjen, den är också alltid viktig.
Här finns det dessutom en mycket kul kompis till Adrian som ägnar sig åt sociala experiment – att säga knäppa saker i en hiss full med folk, att gå runt på stan med massa sickel på hakan.
Bra blandning av små ljuvliga ”men åååhh…” och så fniss. Jag ska fortsätta beta av hans böcker. Jag kan inte sluta. Sen hoppas jag på betydligt snyggare omslag än detta. Hur tänkte man? Eller mer korrekt, tänkte man?