Vilken färg har dina favoritböcker?
Man blir väldigt medveten om bokomslagen när man färgsorterar sin bokhylla. Vilket är viktigast; färgen eller innehållet? frågade någon i kommentarerna till Johanna Ös inlägg om hennes färgsorterade bokhylla. Jag har faktiskt funderat ganska mycket på bokomslag på sistone och väl kommit fram till att utseendet inte spelar särskilt stor roll, men mer om det i ett annat sammanhang en annan gång.
Jag tycker att Johan har en bra poäng i sin kommentar till Johannas inlägg:
De flesta av mina böcker läser jag en gång, och sedan ägnar de flera år åt att stå i bokhyllan utan att jag har något behov av dem. Då kan de lika gärna se så snygga som möjligt ut när de faktiskt står där.
Med utgångspunkt från detta: jag höll på att dö intrycksdöden i mitt sovrum innan jag sorterade böckerna efter färg. Gardinerna, mattan, överkastet och dessutom 500 böcker i olika kulörer och nyanser. Jag rakade ut böckerna på golvet och lade dem i olika högar efter färg. Jag ägnade två timmar åt att studera mina böcker väldigt ingående. På ytan, vill säga. Under dessa två timmar var innehållet oviktigt.
Och nu mår ögonen bättre. I ett parallellt universum hade jag förstås sytt enfärgade bokomslag till alla mina böcker, men herregud! Jag hinner inte. Tills vidare vilar mina ögon på bokhyllan varje kväll och jag funderar på vad det är som ligger bakom att en bok får en viss färg. Hur stor betydelse har innehållet för utseendet? Häromdagen fick jag frågan om vilken bok jag skulle vara om jag vore en bok (!!), en annan fråga skulle kunna vara vilken färg jag vore (röd?).
Caroline har fotograferat sina lila böcker. Det gjorde jag också:
Lila är förmodligen min favoritavdelning i bokhyllan. Störst antal böcker i hyllan har vitt omslag, god tvåa är svart. Lila innehåller ändå flest favoriter; Andreas Malm längst till vänster, följt av ”Anna Karenina”, ”Farfar upp i graven”, Cartarescu, lite längre åt höger Lennart Persson, en Persepolis-del och ända längst åt höger: Nina Hemmingsson. Vilken färg har dina favoritböcker (här är det en fördel att ha färgsorterad bokhylla, då kan du ganska snabbt konstatera detta :-) )?
Alla
Jag tycker nog bäst om svart, flera av mina favoritböcker har nämligen den omslagsfärgen. I synnerhet ”Jonathan Strange och Mr Norrell”.
Fast förutom de ”svarta” böckerna så har jag inte ”färgkoordinerad” bokhylla, inte än i varje fall. Hmmm… brunt och vitt verkar vara andra vanliga färger. Men svart är favoriten. På senaste tiden läser jag mest vampyrlitteratur och de böckerna är ju gärna svarta.
Ett par kommentarer:
Jag plockar ofta ut mina böcker ur hyllan. Inte minst när det blir sådana här utmaningar med att fota sina lila böcker (som jag gjort här). Ni som redan har era böcker färgkoordinerade behöver ju inte plocka ut dom. Jag tar gärna ut mina böcker ändå, håller i dom, tänker tillbaka på handlingen och när jag läste dom. Mina böcker är i högsta grad levande i bokhyllan och för att snabbt hitta dem så står de i bokstavsordning.
Böcker i sovrummet? Klart som korvspad att det blir svårt att koncentrera sig på John Blund när man har en regnbåge (eller färgkaos) i sovrummet. Där vill jag ha rena väggar.
Jag skulle gissa att mina favoritböcker har färgen svart. Eftersom jag läser mest deckare och de tenderar att ha svart som huvudfärg på ryggarna. Men, min favoritbok Midnattsbarnen är turkos, och jag tror inte så många andra böcker har den färgen. Jo, Flyga drake också!
Definitivt svarta… och en del svart-röda (:
Läser mkt skräck och om övernaturliga saker rent allmänt, så de brukar vara svarta. Men en riktigt färgglad bok kan dra till sig min uppmärksamhet, beror lite på vilket humör jag är på.
Efter att jag drog igång med att fota mina lila och sen gröna böcker, blev böckerna stående i travar på köksstolarna. Det var fint, böcker som aldrig träffas annars fick möta varandra för ömsesidigt utbyte, inbillar jag mig. Nu har jag så smått börjat ställa tillbaka dem, men för första gången funderar jag på allvar på att färgsortera. Det ÄR fint.
De enda böcker jag har färgsorterade är de olästa och det är riktigt snyggt. Dominerar är tråkigt svart och vitt, men regnbågen från rött över orange, gult, grönt till blått och lila piggar upp. Däremot kan jag inte hitta något mönster mellan favoritfärg och favoritböcker.
Angela Carters ‘Den nya Evas passion’ borde vara med i en lila hylla.
Ja!! Absolut. Men den har jag i pocket.
Hej!
Snyggaste färgade (!) bokraden har Boktoka (http://boktoka.se/)
Man skulle kunna tänka sig färg och även form…
Mina böcker efter färg.. njaä Maken skulle bli galen o jag skulle inte hitta böckerna, för ryggarna titlar ser jag inte ofta på om de inte ser ut som Bolaños De vilda dektektiverna förstås.
Åh tack Ewa! Vi slet faktiskt ganska duktigt, jag och sambon, för att få till den där bokraden. Men vilket nöje att välja ut snygga bokryggar i rätt färger…
Mina favoritböcker har svarta omslag.
Åh. Jag avskyr färgkoordinerade bokhyllor, jag skulle aldrig klara av det kaoset. Jag måste ha alla böcker av samma författare bredvid varandra (i händelseförloppsordning om det finns något, annars breddordning – för jag har alltid likadana utgåvor av böckerna så de är lika höga). Har väldigt mycket blandade färger på bokryggarna, men beige-brunt verkar dominera (Tolkiens och Lewis’ fel). Min absoluta favoritbok har dock mörkblått omslag – det är en toppenfin utgåva av Svindlande höjder.
Min absoluta favoritbokär rosa. Sen flanerar det från vitt till svart, nu när jag ser på det så är faktiskt färgerna ganska lika representerade. Det skulle vara gult, med sina tre små tappra försök längst till vänster, som vore underrepresenterad.
Jag har inte världens största samling, men den är mig väldigt kär. Jag har färgordning hela vägen, förutom min Bodil Malmsten samling som så fint hade fungerat om jag inte hade den lila pocketen ”Hör bara hur mitt hjärta bultar i dig”. Den har ganska nära färger och blir lite som en jordfärgcirkel i sig.
Bokklubben Svalan gav ut massor av böcker på 1950-talet.
Då måste ha haft världens bästa grafiska formgivare. Varje bok
är ett konstverk, i sin enkelhet. Typiska femtiotalsmönster
och ingen text eller bild på fram- eller baksida. Framför mig har jag en
Hemingway, tryckt 1954. Brun rygg med guldtext.Pärmarna
har ett fint mönster i brunt, beige och turkos.
Bokklubben finns fortfarande och firar snart 70 år. Den riktade
i början in sig på arbetarläsare och hög kvalitet.
Leta bland second handens billigaste böcker! Det finns nästan
alltid något från Svalan, tryckt på 50-talet.
Hej Lisa: Jag är en lika stor beundrare som du av formgivaren till Svalans 50-talsböcker
Överhvudtaget föredrar jag för det mesta, när det gäller skönlitteatur, boksomslag utan bilder.(Skönlltterära böcker med fotografi-liknande omslag är nästan alltid en styggelse. Jag är inte svag för Kaj Wistbacka — som har gjort omslagsbild till en av mina böcker. Men han är populär …)
Typografiska gruppen på Författarförlaget gjorde anonyma och prydliga omslag, t ex till ”Trampa vatten” av Sven Delblanc. Jag är också svag för Lars E. Pettersson, ofta anlitad typograf på Norstedts, t ex hans omslag till ”Om en dag man vaknar” av Sigrid Combuchen.
Och jag vet ingen som inte vurmar för Lars Sundhs enfärgade typografiska konst i Modernistas nya klassikerserie.
I stort sett är jag obildad när det gäller boktypografi, (och inte särskilt intresserad ) men jag minns fortfarande skönhetschocken då jag i julklapp fick ”Kring Madame Swann”, d v s första delen av Bonniers utgivning av Prosts storverk. Håkan Lindström heter typografen som inte bara ansvarar för den enkla gröna fram- och baksidan utan också för den ljuvliga försättsbilden.
Proust