”After the Party” – Lisa Jewell

Som jag nämnt tidigare, och som säkerligen anats mellan raderna i det jag skrivit här på Bokhora de senaste åren, är jag väldigt känslomässigt investerad i mina fiktiva favoriter. Hur gick det för Jane Eyre och Mr Rochester efter hennes ”Reader, I married him”? Resulterade den närmast elektriska stämningen av undertryckta känslor mellan Puck Bure och Christer Wijk någonsin i en otrohetsaffär? Hur mår The Losers Club från ”It” nu för tiden? Och är Buffy lycklig utanför Sunnydale? Ja, där har vi ett axplock av de delikata frågeställningar jag kan roa mig med sömnlösa nätter.

Samma sak gäller romantiska komedier. Många kanske nöjer sig med den avslutande kyssen, antydningen om en lycklig framtid tillsammans. Köper löftet utan att vilja fördjupa sig i den grusögda, oretuscherade vardag som brukar följa de flesta lyckliga inledningar. Jag är inte sådan. På samma sätt som det var själva äktenskapet, tanken på en gemensam vardag, ett liv tillsammans i vått och torrt, och inte bröllopsdagen som lockade när jag gifte mig så är jag mer intresserad av att få fortsätta in i verkligheten – om man nu kan uttrycka sig så i renodlat fiktiva sammanhang. Oavsett: ni vet vad jag menar. Jag nöjer mig inte med den vaselinindränkta ”och så levde de lyckliga i alla sina dagar”-linsen. Det är först efter det att huvudpersonerna fått varandra som det intressanta börjar. Håller ni med?

En som verkar vara inne på samma linje är Lisa Jewell. I hennes debutroman ”Ralph’s Party” från 1999 fick vi följa Jems och Ralphs trevande väg från rumskamrater till par. Nu har hon skrivit en uppföljare, ”After the Party”, där vi får träffa Jem och Ralph elva år, två barn och två missfall senare. Festen är, som titeln antyder, slut och vardagen har tagit vid. Som alla småbarnsföräldrar vet är det skrämmande lätt att tappa bort varandra mitt uppe i alla vaknätter, dagishämtningar och barnsjukdomar. Det är vad som hänt Jem och Ralph. Dag efter dag går de om varandra: Ralph gömmer sig uppe i sin ateljé för att slippa konfronteras med skuldkänslorna över att låta Jem dra det tyngsta lasset med barnen, medan Jem varken känner igen sig själv eller den man hon blev kär i. Vad har hänt med det perfekta paret, och kan de hitta tillbaka till magin igen?

”Ralph’s Party” är inte min favoritbok av Lisa Jewell, förmodligen av den enkla anledningen att det är hennes debut och att hon utvecklats som författare sedan dess. Om debuten – i alla fall så som jag minns den, det var tio år sedan jag läste den nu – var mer renodlad, klassisk chicklit så har de senare böckerna präglats av ett visst djup, en mognad som inte fanns där från början. Med detta sagt är ”After the Party” riktigt fin läsning. Allt det där man gillar med Lisa – värmen, den stillsamma humorn, det vardagligt brittiska, det i chicklitsammanhang fina språket – finns här. Förmodligen blir jag extra drabbad av Jems och Ralphs allt annat än lyckliga ”ever after” eftersom jag kan relatera till den småbarnsföräldraproblematik jag redan varit inne på. De föräldraguider som delas ut på mödravårdscentraler fokuserar mest på Kvinnan som en nyckfull, hormonell och skör varelse man ska behandla med varsamhet under och efter graviditeten; någon egentlig analys över vad som händer när tvåsamheten övergår i tresamhet – eller, i vårt fall, fyrsamhet – finns inte. På många sätt fördjupas relationen och kärleken av att få barn, men visst är det tärande att sätta inte bara sig själv, den personliga hygienen och nattsömnen utan även parförhållandet åt sidan under den första tiden. Det är alltför lätt att fortsätta så, tills man vaknar upp och upptäcker att alienationen är ett faktum. Jag har haft tur: min partner är oändligt mer stöttande och närvarande än romanens Ralph, och utan att gå in på detaljer över mitt privatliv så har vi haft många år på oss att ensamma bygga upp och vårda vår relation. När jag läser ”After the Party” blir jag påmind om vikten av att vårda vi:et, att inte låta den överväldigande föräldrakärleken skölja över allt – och så gråter jag glädjetårar mot slutet. Precis som det sig bör med lyckade romantiska komedier.