Åh, vad jag gillar den här romanen, ”Att föda ett barn” av Kristina Sandberg. Och åh vad svårt det alltid är att skriva om sånt man verkligen gillar, för man vill kunna förklara exakt vad som är så bra så att alla kutar iväg och köper/lånar den. På ytan verkar ju mycket så same old same old. Här en flicka, eller ung kvinna, tjugo år gammal som råkar bli med barn med fel man. Hon är inte kär i pappan, hon är kär i en annan. Men hon gifter sig med pappan och det är ju tur att han kommer från en fin familj, det finns pengar, det kommer att gå bra. Eller, kommer det det?
Inte så mycket udda eller nytt i den historien, men ändå. Utförandet. Allt blir nytt i ett bra utförande.

Jag skrev av första meningen här när jag listade pendlarläsning för några veckor sen. Allt börjar med ett ”och” och flödet som sätts igång med det är otroligt bra gjort. Om jag ska välja mellan stil eller handling faller jag alltid för handling. I Sandbergs roman får jag nu det bästa av två världar.
Trots att spänningen inte precis är olidlig vartåt det barkar med barn och allt blir det ändå spännande med Maj och Tomas. Det känns lite som att de har flyttat in hos mig senaste veckorna för jag har inte kunnat sluta tänka på dem. Jag gillar båda så himla mycket, de är så fina och rörande, och svåra och jobbiga. Jag skulle vilja sätta mig ner och få dem att prata ordentligt med varandra. Det skulle ju kunna bli så bra. Den typen av resonemang som läsare, då har man som författare lyckats få sina gestalter att lyfta från papperet.

Och berättarflödet som börjar med och-et fortsätter genom hela boken. Jag var nervös i början hur/om man skulle orka med den här stilen i 489 sidor, men det gör man utan problem. Man kan inte värja sig! Det är lite stream of consciousness över det, en rapport och ett referat av Maj om allt som händer och vad hon tänker om det. Väldigt snyggt gjort! Och de kursiva meningarna med hennes ocensurerade, opassande tankar, åh. De är speciellt bra.

Så gestaltningen är fantastisk och stilen är fantastisk. Några invändningar? Nej, faktiskt inte.
Jag plussar på med att det hela utspelas i Ö-vik 1938. Att Maj är en riktig bagerska och det är väldigt mycket småkakor och sockerkakor (hon jobbar på ett konditori i början), så ett råd är att se till att man har åtminstone något fikabröd hemma när man börjar läsa. Jag hade ett paket shortbread med citronsmak från Ica, och jag kan säga att det var inte helt idealt. Skulle ha haft mer! Ett kombinationstips är faktiskt att köpa ”Sju sorters kakor” tillsammans med ”Att föda ett barn” om man inte redan har en fin kakbok. Jag har aldrig varit så sugen på finska pinnar, smörbullar och rullrån som de senaste två veckorna. (Det säger inte lite!!)

Nu ska jag börja läsa ”Spill” av Sigrid Combüchen, och det sägs ju vara något fantastiskt, men jag undrar om den kan slå ”Att föda ett barn”? Lätt en av mina stora favoriter det här året. Hoppas på August, fotbollslag i bokaffärerna, och generellt en succé all around.
Ni förstår säkert vad jag kommer att avsluta med?
Läs.

Johanna Lindbäck