Att läsa om sin hemstad
Jag firar påsk i föräldrahemmet. Där finns en fantastiskt skön säng, där jag läser sida efter sida i Lars Keplers ”Hypnotisören”. Det finns vissa inslag i den, som jag verkligen inte gillar, som jag tycker är sidutfyllnad, men dessa utvikningar kanske får sin förklaring i slutet.
Däremot är jag, som vanligt, väldigt förtjust i beskrivningarna av staden som jag bor i. Det är en ingrediens som jag verkligen gillar i Stieg Larssons böcker också, beskrivningarna av Södermalm i Stockholm. Jag gillar att föreställa mig Lisbeth på Fjällgatan och Mikael på Hornsgatans puckel. På samma sätt gillar jag att läsa böcker om andra platser som jag har varit på, även om jag förstås inte känner till andra städer så bra som staden jag rör mig varje dag i.
I ”Hypnotisören” finns det också väldigt många Stockholmsbeskrivningar. Erik rör sig i området omkring Stadsbiblioteket, Joona hänger en hel del på Kungsholmen. Dessutom åker en av karaktärerna till Sundbyberg vid åtminstone ett tillfälle (så långt som jag har kommit i boken). Jag får inte riktigt ihop den beskrivna närheten mellan Pressbyrån, biblioteket och folktandvården, vilket förstås är ett irritationsmoment under läsningen. Jag antar att det bara är att acceptera att författare tar sig vissa friheter i sina miljöbeskrivningar.
Jag är född och uppvuxen i Hallsberg, men jag har bara läst en enda bok som utspelar sig där, nämligen Lasse Ekholms ”Hund eller pappa” (där Puttlabäcken, ett känt landmärke i Hallsberg, nämns!). Jag har även bott i Gävle i många år, men på rak arm kan jag inte komma på att jag läst någon bok som utspelar sig där. Har du? Finns det någon bok som utspelar sig i din hemstad och i så fall, vad tycker du om det?
Alla
Jag har läst ganska mkt om mina orter. Från Kerstin Ekmans fyra böcker om Katrineholm där jag växte upp till Elsie Johanssons beskrivning av mammans flytt till Uppsala, in i ett hus mitt emot mitt förra. Men det läskigaste var när jag hade jättebråttom till ett tåg och kom på att jag hade glömt min bok. Sprang in i Pocketshop och snodde åt mig första bok jag såg utan att titta efter. På tåget insåg jag att det var en deckare och att den utspelade sig i mina egna kvarter, på gatorna jag traskade på. Är inte så deckarförtjust och vill särskilt inte att liken ska hittas där jag passerar varje dag eller att morden ska begås där jag springer min runda.
I min barndoms stad Esbo: Leena Lehtolainens deckare om Maria Kallio
På min studieort Åbo: Ilkka Remes deckare som jag dock inte läst
Min forna studieort Göteborg: T.ex. Åke Edwardsons deckare, dem gillar jag bäst där de rör sig på bekanta gator
Jag tror att Anna Jörgensdotters böcker brukar utspelas i Gävle, eller är det kanske mer i Sandviken? Har inte läst dem men läst en del OM dem. Annars tycker jag också mycket om när Stockholmsmiljön är central i en bok (kommer från sthlm). En kompis till mig hade läst en lingvistisk rapport som visar att just storstadsbor tycker om att läsa böcker som utspelas i deras storstad. Min kompis, som är från Sandviken, säger att hon inte tycker sådant är så härligt medan jag älskar det. Författarna till rapporten trodde att orsaken var (har jag för mig) att man är mer anonym i en storstad och därför uppskattar mer när någon uppmärksammar just ens egen miljö i en bok. Rätt intressant det där.
”Dansbandsmannen” i Ajvides novell sluthanteringen bor i Åkersberga. Vill nästan ge mig ut och leta efter den där lådan likdelar… eller vill jag det? Vore kul att läsa mer om hemtrakten.
Jag lade speciellt märke till beskrivningen av korvkiosken i ”Hypnotisören”, jag bodde nära den ett tag. Kul! Och i slutet på samma bok finns beskrivningar av en annan stad, som jag kommer ifrån. Dubbelträff, liksom. Annars brukar jag ha lite svårt att identifiera mig till och med i Stockholmsskildringar, jag har hopplöst svårt att komma ihåg namn på gator och andra ställen.
Såhär på rak arm – Yvonne Hoffmans När man vänder på stenar utspelar sig i Vasa, min nuvarande hemstad och även den stad jag växte upp med som det närmaste i stadsväg. Nu är det länge sedan jag läste den, men jag minns att jag tyckte att miljöbeskrivningarna gjorde läsningen extra intressant.
Stefan Nymans Anna är online utspelar sig i Åbo, som under sju års tid var min studiestad. När jag läste Anna är online såg jag hela tiden framför mig mycket mer av omgivningarna än boksidorna förmedlade, eftersom jag hela tiden kunde placera in gator och parker i mitt eget landskap. Lars Sunds Vinterhamn har jag tänkt läsa av samma anledning, även den utspelar sig i Åbo och dessutom i akademikvarteren.
Jajust ja, ”Anna är online” har jag ju också läst!
Min hemförsamling: P-O Enquists böcker.
Som gammal Gävlebo så håller jag naturligtvis extra utkik efter skildringar hemifrån, men de verkar vara få. Förutom en referens till misslyckad kärleksakt i Bolungerskogen (Mördaren ljuger inte ensam/”Maria Lang”) så har jag bara ramlat över staden i Lasse Strömstedts självbiografiska verk. Kommer med spänning följa kommentarstråden!
Mons Kallentoft som skriver om Linköping är väl den mest kända. Men jag blir bara förbannad på hur han tagit sig friheten och flyttat glasskioskar, gator och hus i romanerna om Malin Fors. Alltså känner man inte igen sig. Då kan man väl lika gärna skriva om en påhittad stad.
Egentligen kommer jag från en by utanför Linköping, Grebo. Därifrån finns bara beskrivningar och sann historia i böcker. Om kyrkan, folket och Rödstensgubben såklart!
(http://sv.wikipedia.org/wiki/R%C3%B6dsten)
haha, jag var i Grebo igår… Jag kan absolut tänka mig ett sånt där klaustrofobiskt äktenskap-som-går-i-spillror-drama där. Eller en skvallergubbe som hittas död i motionsspåret… han har försökt utpressa fel person…
Jag får väl dra till med en av mina Malmö-favoriter Jacques Werup- ”Hemstaden”. Werup har ju också skrivit lyrik med stark anknytning till Malmö. Malmö av år 1981 är förvisso inte Malmö av år 2010 men jag känner igen mig…. och jag är mycket förtjust i Werups sätt att skriva.
Jag kommer inte på en enda roman som handlar om Karlstad, staden där jag växte upp. Är det någon som känner till om det finns någon sådan?
Kanske Jessica vet mer, värmlänning som hon är, själv kommer jag bara på Karlstad Zoloogiska, som ju kanske inte riktigt räknas till vare sig roman eller bok som utspelar sig i /handlar om hemstaden. Den handlar ju mest om Hanna Hellquists pappa.
Ja men där har vi ju en, som jag har läst och allt, den glömde jag helt bort.
Jag har bott kort i Stockholm och 5 år i Malmö, där många böcker utspelar sig. 5 år i lilla skånska Perstorp, som jag tror får betecknas som litterär öken på många sätt…
Men uppvuxen är jag i Älmhult, och bor igen i kommunen och det är relativt torrt på den litterära fronten där också.
Men Henning Mankell har två gånger haft med orten i sina böcker och lite mer märkligt är att han även haft med (dock på andra orter) sporten orientering, som jag sysslat med i 35 år. Så intervjuar ni Mankell någon gång så hälsa från en orienterande älmhultsbo att jag undrar om hans kopplingar till den sporten och till Älmhult :)
Vad jag vet så finns det två böcker där min hemort Malmköping finns med:
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson samt Dan Henrys flykt av Stig Ericson.
Det kan dock finnas fler böcker.
Visserligen tycker jag att det är kul att du skriver fel i titeln eftersom jag tyckte boken var så usel – men ändå: den heter Hypnotisören, inte Hypnositören ;)
Vilket slarv! Tack för uppmärksammandet :-) !
Jag är uppväxt på landet och såvitt jag vet har det inte skrivits några böcker som utspelar sig i just det området. Synd, för det hade varit kul att läsa. Men jag har hört att en av Karin Wahlbergs böcker åtminstone snuddar vid socknen. ;-) Fast jag har inte läst den boken…
Det beror ju litegrand var i landet du är uppvuxen på landet ;-)
Söder, mitten, norr?
Sydöstra. :-)
Henning Mankells bok ”Danslärarens återkomst” utspelar sig i Härliga Härjedalen och centralorten Sveg och även om han har tagit sig lite författarfriheter (flyttat ingången till polishuset, placerat ett hus där det bara är blötmark…) så känner man igen sig! Sen utspelar sig några av hans barnböcker (”Hunden som sprang mot en stjärna” m.fl.) också i Sveg, men något före min tid…
Viveca Lärn skriver underbart om min hemstad Göteborg och min sommarby Hunnebostrand. Älskar!
Jag har läst Eva Swedenmarks böcker som utspelar sig i min stad Östersund, bland annat Smultron och Svek. Man kan verkligen känna igen sig i hennes beskrivning av staden.
Jag läser just nu Finns inte på kartan av Carin Hjulström och den utspelar sig i ett litet samhälle som faktiskt finns på kartan – Bruzaholm (Eksjö kommun). Världens centrum när jag var barn och växte upp där.
Tycker också att det är kul att läsa böcker där man känner igen sig i, dessutom är jag också ex-gävlebo. Har läst en bok av Täppas Fogelberg, Halli hallå tror jag den heter, som t o m håller till på min gamla gata Engelbrektsgatan. Charlotta Cederlöf skriver också om Gävle.
Jag har en bok i mina hyllor som utspelar sig i Gävle (och London): Hello Love av Charlotta Cederlöf.
Ett extra skäl till att jag gillar John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in är att den utspelar sig i mina hemtrakter – i dubbel bemärkelse. Jag är uppväxt i Stockholms västra förorter, som Blackeberg är en del av, men tillbringade somrarna på landstället som ligger mycket nära där Oskars pappa bor i boken (och där författaren själv bor).
Ja, just det! ”Hello Love” har jag ju också läst. Och gillat, vill jag minnas.
Hej,
om du vill läsa en bok med som vill viss del utspelar sig i Hallsberg med omnejd och med glimtar från Stigs bokhandel så ska du läsa Håkan Nessers Människa utan hund. Även Nessers Piccadilly Circus ligger inte i Kumla utspelar sig på Géléskolan i Halssberg vill jag minnas. Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö har jag bara sett filmatiseringen av, men där cyklar huvudpersonerna uppför Klevabacken på väg mot Åsbro.
som vill …ska vara…som till…såklart
Jag kommer från en liten ort i Hälsingland som heter Söderhamn. Där är det inte många böcker som utspelar sig inte. Minns jag inte helt fel ska det finnas en gammal barnbok dock, som handlar om en flicka på ett bageri. Bagardotter någonting heter den tror jag. Sedan finns ju Faxehus av Helge Törnros också, men den utspelar sig på medeltiden och räknas nog inte riktigt i det här fallet.