Barnvakt och mardrömsmaterial
I min lilla tvåa utan dörrar ligger nu två barn och sover. Jag vill inte sova riktigt
än, utan ägnar mig åt tysta aktiviteter, såsom Neil Gaimans ”Kyrkogårdsboken”. Jag har inte haft tid att läsa i den så mycket som jag önskat, så två timmar effektiv läsning är en fantastiskt fin sportlovspresent.
Jag tror säkert att alla föräldrar som högläser för sina barn varje kväll, vet hur mysig den där stunden kan vara. Jag vill ändå hävda att det är ännu mysigare för en moster som gör det väldigt sällan och där alla tre anstränger sig till det yttersta för att det ska bli supermys. Ebba, 5 år, inleder alltid sina besök hos mig med att gå in till min (färgsorterade) bokhylla och dra fram ”Skulduggery Pleasant”. Jag tror att hon tycker att dödskallen på framsidan är läskig, men efter att vi, som traditionen bjuder, avhandlat huruvida Skulduggery är snäll eller inte (det är han), kan vi gå vidare till bilderböckerna, där Pija Lindenbaum alltid högläses för gosedjuren. Storebrorsan, 7 år, frågar artigt om vi kan ha lampan tänd när han ska sova. Han tycker att klädhögen borta i hörnet påminner om Mårran, alla tiders värsta mardrömskaraktär. Mumintrollet är inte populär högläsningslektyr för syskonbarnen.
Medan smultronen sover på soffor och madrasser läser jag om den föräldralöse pojken Ingenman som växer upp på en kyrkogård med spöken. Trots att Mannen Jack är en av de mest samvetslösa skurkar jag någonsin läst om, finns hittills inget mardrömsmaterial för 30-åringar i den ;-)
Alla
Ingenman?? Hur är det en bra översättning av Nobody? Jag är lite chockad!
Också lite skeptisk till översättningen.
Älskar boken, dock – fick den i julklapp förrförra julen och läste ut på en kväll framför en öppen brasa i Cambridge…
Även jag måste fnissa åt översättningen, tänk så tokigt det kan låta på svenska ibland. Lyssnade på The Graveyard Book som ljudbok, läst av självaste Neil Gaiman. Mycket bra.
Men seriöst… i engelska kallas ju Nobody för Bod. Vad kallas Ingenman för?… Inge? Man? Ing?
*tihi*
Jag lystnade på boken, men Neil Gaiman som uppläsare, och nu när jag bläddrat i den på svenska, så är jag väldigt glad att jag valde den engelska versionen, för översättningen är inte sällan ganska trist.
En mycket bra bok måste jag säga. Kul och spännande. Kan jag rekommendera alla mellan 9-15!
Åh, älskar The Graveyard Book! Dock är det här inlägget ett svar på varför jag aldrig läser översatta böcker längre…
Hm, var det alltså bara jag som tyckte den kändes lite, jag vet inte, ihophastad? Som att Gaiman snodde djungelboken rakt av, och sedan inte riktigt pallade med att skriva ut de delar han la till själv ((spoiler-varning) tänker t ex på den del där guvernanten/hundvargenellervadhonvar hjälpte till att döda några andra diffusa Jacks i något annat diffust land, beskrivet på ett tjugotal inkastade meningar).