Bokhora träffar Sarah Waters: del 2

Sarah Waters - Foto: Jessica Björkäng

Den första delen av min intervju med Sarah Waters kom mest att handla om skrivandet. Inspirationskällor, rutiner, stilistiska grepp. Jag håller dock med Waters till 100% om att varje skrivande människa även måste vara en läsande människa, så därför passade jag på att ställa ett par frågor om hennes egen läsning. Ni kan se det som ett litet bonusmåndagsmöte mitt på blanka tisdagen om ni så vill. Enjoy!

Vad läser du just nu?

”Män som hatar kvinnor” av Stieg Larsson. Jag köpte den eftersom jag skulle till Stockholm, och det är kul att läsa den på plats, men jag måste erkänna att jag kämpar med den. Det är en intressant inblick i svensk kultur, och flickan [Lisbeth Salander, bokhorans anm.] verkar vara en intressant karaktär. Men jag vet inte, jag läser väldigt få deckare och tycks ha svårt att komma in den. Vi får se hur det går.

Hemma i England håller jag på och läser alla Muriel Sparks böcker i kronologisk ordning.

Ambitiöst…!

Mmm, men det låter nog mer ambitiöst än vad det i själva verket är, för hennes böcker är inte så värst långa. Hon är en fantastisk författare, och jag kan verkligen rekommendera att läsa en författares verk i rätt ordning. Man blir medveten om nyanser och återkommande teman på så sätt.

Den senaste riktigt stora läsupplevelsen?

Det måste vara Cormac McCarthys ”Vägen”. Det var ett tag sedan jag läste den nu, men det är den boken som dyker upp i huvudet. En otroligt stark bok, jag var helt uppslukad.

Har du några skämsböcker?

Nej. Det låter tråkigt, eller hur? (Waters lutar sig tillbaka, funderar och lutar sig sedan framåt med ett pillemariskt leende.) Jag har i och för sig en hel del självhjälpsböcker under sängen, jag antar att det kan räknas som skämslitteratur. Det är lite lustigt, jag har viktoriansk pornografi framme i vardagsrummet men självhjälpsböckerna gömmer jag under sängen…

Vad läste du för slags böcker som barn?

Spökhistorier – du vet de där billiga serieböckerna man kunde köpa i snabbköpet. Det var totalt eklektiskt: Henry James ställdes bredvid bortglömda skräpförfattare. Vi var inte en särskilt läsande familj utan tittade mycket på TV. Jag är förresten fortfarande väldigt förtjust i TV. Amerikanska serier som ”The Wire” och ”Damages”, min partner och jag ser dem på dvd. ”Dr Who” älskade jag som barn och följer även nu men det är tråkigt att David Tennant slutat. Och ”Lost”, jag älskar ”Lost!”

Jag med!

Det är ”the perfect modern Gothic”, inte sant? Men avslöja inget om sista säsongen, jag har inte hunnit titta än!