”Both ways is the only way I want it” – Maile Meloy

För några veckor var det en intervju i Metro med mig om pendlarläsning och där listade jag bla noveller som perfekt sådan. Förra veckan till och från jobbet; novellsamlingen ”Both ways is the only way I want it” av Maile Meloy.
Så. Himla. Bra. Elva noveller i boken och av dem är tio helt tipptopp. Den elfte (näst sista), okej.
Deras gemensamma nämnare är att de utspelar sig i Montana, men förutom det så är de väldigt olika och handlar tex om en man som varit otrogen, ett par kompisar, två brorsor, en man som sörjer sin mördade dotter, en kille som råkar gå in på en kvällskurs av misstag. Mycket män i den uppräkningen ser jag, men kvinnor är med.

Det här är det första jag läser av Maile Meloy och jag gick på New York Times lista över bästa skönlitterära 2009 när jag hittade henne. Vilket fynd!! Hennes ton är rätt lakonisk, stilen enkel, det är i detaljerna allt händer. Så otroligt precisa och bra små saker, hur hon beskriver något eller får fram ett tonfall eller en nervös rörelse. Allt så på pricken.
Jag gillar alla noveller som sagt, men tror favoriterna är Spy vs Spy och The Children. Ja, och så Lovely Rita som ger mig Tawni O’Dell-vibbar i miljö och hopplöshet. Men de är fina allihop och faktiskt påminner Meloy om en annan författare på samma lista, Lorrie Moore, som jag också gillade massor.
Till min glädje har Maile Meloy skrivit tre böcker till innan denna, så nu vet jag verkligen vad jag ska kolla efter på biblo.
”Both ways is the only way I want it” finns tex på Diesel för de hugade.

Och just det, ett annat tips jag fick i samband med Lorrie Moore var Grace Paley. Har inte hunnit ens försöka hitta en bok av henne än, men det känns ju tryggt att ha det framför sig. Lorrie, Grace och Maile. Att ta till vid svåra, uppgivna lässvackor.