”De rätta” – Scott Westerfeld
Jag tycker att det är så svårt att sätta fingret på vad det är jag gillar med Scott Westerfelds böcker. När jag läser random uppslagen sida tycker jag inte att språket är så där speciellt imponerande (även om man inte kan kalla det dåligt), men historierna: så spännande! Osannolika? Kanske det, men jag har inga problem med att köpa bungyjackor, svävarbrädor, spagbol (spagetti bolognese i uppvärmningsbar portionspåse), hudantenner och allt vad de sysslar med i Westerfelds tredje bok i serien om den avlägsna framtid där man opererar alla 16-åringar så att de blir vackra och obekymrade. Han gör det ju så skickligt, Westerfeld, alla kapitel är skolboksexempel på hur man bygger upp spänning med cliff hangers och en historia som det är omöjligt att ett hitta ett bra ställe att lägga ner boken på.
I ”De rätta” balanseras moralen fram och tillbaka, åt alla håll. Invånarna i Snyggingstan respekterar naturen och vägrar exploatera den, de äter inte kött och de använder inte våld gentemot varandra. Däremot mixtrar de med tonåringarnas hjärnor, så att de ska vara konstant ”bubbliga” och lyckliga. Doktor Cable är en riktig skurk, genomond och visar ingen hänsyn. Invånarna i Snyggingstan föraktar alla som inte är opererade, de är fula och osäkra, idealet är de snygga, säkra, bubbliga (vad är egentligen nytt där?).
”De rätta” bör inte läsas som fristående bok, den gör sig bäst helt enkelt som de avslutande delen i en trilogi. Det händer alldeles för mycket i ”Ful” och ”Ful eller snygg” för att man ska kunna hänga med tillräckligt bra i ”De rätta” utan förförståelsen.
Nu kommer tydligen ”Extras”, som ska handla om helt andra personer än Tally, Zane och David. Innan jag läste ”De rätta” var jag väldigt ointresserad av att läsa fler böcker i ”Ful”-serien, men det är jag inte längre. När ”Extras” kommer på svenska kan ni lita på att jag kommer att hänga på låset för att få tag i den också. Även om jag för allt i världen inte skulle vilja leva i den, gillar jag den framtid som Westerfeld målar upp i ”Ful”-serien.



Alla

Jag ska snart börja på ”De rätta”. Ful-serien är jättebra enligt mej;)
Började läsa Uglies böckerna efter jag läst om de här någon gång, och jag gillar dem verkligen. Jag blev verkligen helt fast.
Är det bara jag som tycker att han tappade på slutet? Känns som han var trött på det hela o inte visste hur han skulle få ihop det eller så är jag bara gammal o grinig?
Jag gillade verkligen hur Westerfeld vrider till omständigheterna igen, varv efter varv. Läsarens blick växlar om och om igen under serien. Kombinationen superhjälte/rebell funkar utmärkt, särskilt som det är kvinnor i de bärande rollerna + jag gillar verkligen hans grepp att man kan tänka sig ur operationerna. Jag uppfattar det som seriens verkliga budskap: med kritiskt tänkande och vilja kan du alltid förändra din världsbild, ditt sätt att se på andra och dig själv. Eller inte bara det, du har ett ansvar att tänka kritiskt.