”Det är så logiskt alla fattar utom du” – Lisa Bjärbo

Förutom min egen nya bok (som kommer om fyra jättejättelånga veckor, tackar som frågar) är det en annan jag varit ganska nyfiken på i vår. ”Det är så logiskt alla fattar utom du.” Så här står det nämligen om den: ”Rolig och träffsäker romandebut i Johanna Lindbäck-anda!”. Holy! Läskigt på flera sätt. 1) Jag är van att bli jämförd med Katarina von Bredow. Hon är väldigt etablerad, sen kommer jag där som rookien i kölvattnet. 2) Även om jag är högst medveten om hur många timmar det tar att skriva en bok har jag inte riktigt hängt med i att 4:an kommer nu. Jag känner mig fortfarande väldigt mycket rookie, snäppet över debutant. Och så har jag plötsligt en anda mitt i allt! Vadå, jag? Ni skämtar? 3) Tänk om jag läser och inte gillar, eller känner mig störd, eller något annat jobbigt? Vad gör jag då?
Mmm. Mycket som skulle kunna gå fel.

För att komma ut lite halvt om halvt som Stig Larsson, jag gillar det jag skriver. (Vill bara tillägga här: … men inte så mycket att jag ser mig själv som ett geni!!) Jag kan läsa mina böcker och tycka att en del sidor och passager i dem är jättefina och bra, och överlag, jo jag gillar.
Av den anledningen är det inte alls konstigt att jag då också gillar ”Det är så logiskt alla fattar utom du” av Lisa Bjärbo. Jag får ungefär samma grejer som jag själv uppskattar och skriver om: trevliga, vanliga personer (Ester och Johan som går 1:an på gymnasiet i Växjö, de har inga stora neuroser och inga fasta tider på BUP pga allvarliga problem i familj eller liv), bra stil (inget jobbigt ’vuxen ska skriva ungdomsspråk’ utan snärtigt, roligt, snabbt), bra och vardaglig men ändå dramatisk historia (Ester och Johan är bästisar sen evigheter, och det har de senaste åren varit betydligt jobbigare för Johan eftersom han är kär i Ester men hon vet inget om det och envisas med att falla för den ena snubben efter den andra, som inte är han alltså). Jo, och sen så är det berättat med vartannat kapitel Johan, vartannat Ester, och det förhöjer dramatiken när det bränner till och det här med bara bästisar inte funkar lika bra längre. I like it! Hej ”Min typ brorsa”. Det är den som känns närmast till hands. Och samtidigt är det inte så (himla, himla tur) att jag läser någon efterapning, utan det är tillräckligt både likt och olikt för att jag verkligen ska gilla och inte greppa luren efter min advokat. Jag skämtar nu, men ni förstår hur jag menar? Jag tycker om den här boken! Jag är givetvis partisk, men ändå, jag gillar den. Det är inte varje dag man har en anda. Tur då att man verkligen uppskattar när det händer!