Det lilla läsandet

Egentligen tror jag det handlar mindre om att barnet tar tid och mer om min formidabla trötthet efter att ha packat upp ett hem på rekordtid, dessutom ackompanjerat av ett infekterat kejsarsnittssår, men ja, jag har läst ovanligt lite den senaste veckan.

Det har faktiskt bara blivit en endaste ynka bok, men en fin sådan! I samband med boksorteringen (jag må knorra om Sisyfosarbete och annat, men visst är det mysigt att bläddra och sortera i hyllan. Så många böcker man återupptäcker) trillade jag över ”Den store Gatsby” som det verkligen är EVIGHETER sedan jag läst. Det kan ha gått så lång tid som tio år. Nu tog jag mig an Daisy, Tom, Jay och de andra igen.

Jag blev sorgsen, förstås. Den krampaktiga dekadensen, de olyckliga äktenskapen och så kärlekens alla luftslott ovanpå det. De drömmar man väver sig själv och andra. Liv som inte blir som man tänkt. Hur det gör människan obehagligt cynisk och till slut liksom tom.

En stor roman i det lilla formatet på något sätt, för till ytan är det ju en liten bagatell på ett par sidor. Men inuti ryms mycket. Det gjorde ingenting att boken tog tid att läsa just den här gången, jag nöjde mig med ett par meningar per kväll, även om det inte är så jag vill läsa mina romaner. Jag tycker om stora svep, sjok i läsningen. Inte en eller ett par sidor. Inte egentligen, men det passar just den här bokens natur på något sätt. Ibland får man böja sig.