Det skall böjas i tid…
…det som krokigt skall bli. Sålunda läser jag just nu ganska lite egen litteratur (”Svårläst”, Åsa Ericsdotter) men försöker ge kulturell bildning genom att läsa ”Alfabetets användning anar aporna aldrig” för den lille sonen. Han tittar på bilder, jag läser och visar. Det kan låta fånigt, men det finns en stump allvar i det här. Min mamma läste mycket högt för mig som liten. Hennes egna böcker, dagstidningen, barnböcker. Kort sagt, den mesta text som hon konsumerade, konsumerade jag också. Från det att jag låg i magen.
Jag började själv med ord och text exceptionellt tidigt. Pratade tidigt, läste tidigt, skrev tidigt. Även om mitt liv har kännetecknats av ordet bråttom, så tror jag att en stor del i min snabba utveckling på textfronten beror på mammas ihärdighet.
Sålunda läser vi, den lille nyfödingen och jag. Och tidigt i morse när han kinkade lite där vi låg och myste i sängen, nynnade jag signaturmelodin till Staffan Mählqvists ”Boktipset”. Det lilla underverket tystnade blixtsnabbt.
Alla
Jag har Svårläst i min läsa-hög, men titeln gör mig lite rädd. Är den bra?
Jo, den är bra. Okej skulle jag väl säga. Inte det mest lysande, men absolut värd att läsa.
Jag gillade den väldigt mycket, här är min recension om du vill läsa: http://www.bokhora.se/blog/recension/2010/02/svarlast-asa-ericsdotter/
Det är inte feelgoodlitteratur direkt, men sådär jättesvårläst tycker jag inte att den är. Snarare är nog titeln en referens till huvudpersonens förhållningssätt till relationer.
Åh tack för denna youtube klipp!
Jag hade totalt glömt bort detta program. Det är nästan som att jag får gåshud vid signaturmelodin. Härlig program!
Jag läser också mycket för nina, nu är nästan fyraåringen för stor för knepet men som liten läste jag högt ur min bok för henne när hon inte ville sova…
Åh boktipset. Ett favoritprogram när jag växte upp! Jag tror det är jätteviktigt att läsa för barn. Mina föräldrar (pappa som jag växte upp med) läste aldrig för mig så jag fick hitta till ord och text själv. Jag började trots det läsa tidigt (kommer ihågdet exakta tillfället då jag insåg att jag kunde läsa! Det var en Kalle Anka-tidning och plötsligt bildade det jag ljudade i pratbubblorna ord! :) ”Pappa, jag kan läsa!” Det var helt underbart. Sedan dess har jag älskat att läsa.) och försökte skriva innan jag kunde skriva. Låtsasbokstäver, men jag skrev. :)
Hade säkert haft ett helt annat självförtroende och en annan fantasi i mitt skrivande om man hade läst för mig som barn.
Mia: Känner igen det där. Jag är fortfarande smygmallig (ja, internetmallig) över att jag lärde mig läsa av mig själv när jag var fyra eller fem. Just ögonblicket har satt sig starkt också, jag kunde plötsligt läsa att det stod ”leksaksmagasinet” på framsidan av Leksaksmagasinet.
Åh, boktipset. Det hade jag nästan glömt bort. Angående att få litteraturen från sina föräldrar eller inte så tror jag att det är enormt viktigt att läsa högt för sina barn. Mina föräldrar har alltid läst för mig och mina syskon, och jag lärde mig läsa strax innan jag fyllde fem. Kanske har det ett samband, kanske inte. Jag väljer att tro att det finns ett, och när jag får egna barn så kommer jag självklart att läsa för dem!
STEFAN Mählqvist heter denna fantastiska man. Jag har sedan årsskiftet stiftat bekantskap med honom under tre timmar i veckan. Han var nämligen min lärare i Att tala 2 (delkurs i retorik B) vid Uppsala Universitet.
Han är verkligen helt underbar!