”Död tills mörkret faller” – Charlaine Harris
En av böckerna som jag har läst på stranden är ”Död tills mörkret faller” av Charlaine Harris, den första boken om Sookie Stackhouse.
Nu har jag inte läst någon Harlequin-roman sedan högstadiet, men känns inte titeln lite novell i Hemmets Veckotidning? Och sexet? Det kan inte vara värre i just en Harlequinroman. Det är ett evigt glidande och Bill och Sookie kommer samtidigt varje gång. Jag får väl bli känd som den pryda Bokhoran, men jag tycker att boken är helt okej tills Bill och Sookie får till det för första gången. Då blir det för mycket Harlequin. För mycket: ”Bill gled in i mig bakifrån” (som sagt: jag upplever att det glids väldigt mycket, i boken).
För er som inte är bekanta med böckerna om Sookie Stackhouse eller tv-serien True Blood, handlar de om servitrisen Sookie. Sookie kan höra vad andra tänker och därför är hon lite utstött. Allting förändras när vampyren Bill kommer in på baren där Sookie jobbar. Sookie kan inte höra Bills tankar och blir så småningom förälskad i honom. Vi får även följa Sookies chef, Sam, som är en shapeshifter (!), Sookies bror Jason och lokalbefolkningen i det lilla samhället där Sookie bor. Det finns, kort sagt, en rad udda karaktärer, även om de är fler i tv-serien. Jag har ju å andra sidan inte läst fler än en bok. Än.
I ”Död tills mörkret faller”, som är den första boken om Sookie, träffar Sookie Bill för första gången och försöker lära sig att hantera hans mörka sidor. Dessutom inträffar en rad mord på kvinnor som har haft sexuellt umgänge med vampyrer, vilket till en början leder misstankarna mot vampyrerna i allmänhet och Bill i synnerhet.
Nåväl.
Böckerna om Sookie och vampyrerna läser jag i första hand inte för språket. Jag irriterar mig inte speciellt mycket på översättningen, men det är inte precis något språkfyrverkeri, vilket jag tror att man fattar om man vet vad det är för typ av böcker. De är opretentiösa, humoristiska och eventuellt lite spännande (första boken är inte jättespännande om man har sett serien). Perfekt strand-/tåg-/sen natts-läsning. Jag kan definitivt tänka mig att läsa fler av dem i sommar. Efter vad jag kan förstå av Jessicas inlägg om böckerna blir det dock bara mer och mer sex i böckerna. Vi får se hur jag klarar av det.
Någon skrev förresten i en kommentar till Jessica att det är synd att man missar sydstatsdialekten i böckerna, men har man sett serien tycker jag att det är omöjligt att läsa Sookies tankar utan att höra Anna Paquins karaktäristiska Louisiana-släp.
Alla
Du, jag är så pryd att jag inte ens vågar skriva saker som ”Bill gled in i mig bakifrån”. :) Ska få låna Stackhouseböckerna av en kollega (på engelska, tack och lov) och är pepp på att läsa… men allt sexet? Nja. Jag kan ta mutilerade kroppar och allsköns skräckligheter, men när det börjar glidas rodnar jag och vill bara bort.
/Viktorianskt pryda bokhoran
Med tanke på den tidigare översättningen borde det mesta i språkväg vara förlåtligt i Månpockets utgåvor… men jag tror att de taffliga sexscenerna är lättare att överse när man läser på engelska (som svensk). Funderar fortfarande på om jag skall köpa dem på svenska med eller om det blir FÖR fanatiskt…
Tycker ni att sexscenerna är jobbiga här så undvik Anita Blake-böckerna för där spårar det ur alldeles.. Jag betraktar mig inte som särskilt pryd men sär börjar jag bläddra framåt i hopp om att nått skall hända som inte är erotik
jag har läst alla böcker i serien som hittills är släppta, dock på orginalspråket. jag tycker harris en en rätt charmerande författare, även om det känns som lite väl mycket tantsnusk emellanåt. & det blir bara värre för varje bok som går. det är en härlig serie, men jag är kluven till tusen saker i den. lite lagom ambivalent för att vara tjugotvå år kanske.
Har läst och lyssnat på alla böckerna i bok och ljudboksformat och ljudböckerna är fantastiska då de är inlästa med den typiska dialekten. Tror inte jag skulle klara av att läsa den svenska översättningen när mycket av känslan och inlevelsen ligger i språket.
Alltså åh vad jag gillar bokhora. Meningen ”jag upplever att det glids väldigt mycket i boken” är förmodligen den roligaste på år och dag! Heja er! :)
Hela serien på originalspråk finns att köpa på Bokus för 369:- Rekommenderas varmt. Glids mindre med större, engelskt ordförråd.
Jag såg de svenska från Månpocket i bokhandeln härom veckan. Måste säga att jag tycker de ser himla tråkiga ut. Till och med de tecknade engelska som står i min bokhylla ser ju mycket trevligare ut än de där. Tror som Åsa att de är bättre på engelska, jag upplevde det inte som lika ångande hett i böckerna jämfört med i TV-serien.
Jag hade hört så mycket om sexet innan jag började läsa Sookie Stackhouse-böckerna att jag var förberedd på det värsta (och med det värsta menar jag sexskildringar i stil med ”Hästarnas dal”). Så när jag väl läste tyckte jag inte alls att sexet var så fruktansvärt ostigt som jag befarat.
Det skiftar också ganska mycket från bok till bok hur mycket sex som beskrivs, men om man jämför med True Blood så är ju böckerna ingenting! Där glids det också en hel del, om man säger så. ;)
Jag började läsa böckerna (på engelska) mest för att jag var nyfiken på att jämföra dem med True Blood, hur de skiljer sig från serien och så. Jag tyckte att böckerna är rätt underhållande, men jag läste de två första ganska tätt efter varandra och då framåt slutet av bok två började det kännas ungefär som när man har en godisskål framför sig och egentligen inte är sugen längre, men så länge godiset finns kvar kan man inte sluta äta, och sedan är man övermätt. En sak jag störde mig på var att mycket bakgrundsfakta från första boken upprepades i tvåan — om detta håller i sig serien igenom kan det nog bli lite jobbigt…
Jag gillar TV-serien bättre. Men… kanske att jag ändå ska läsa en bok till, nu när det har gått några veckor sedan sist…
mina varmaste rekommendationer är att lyssna på böckerna på dess originalspråk. johanna parker som läser in böckerna gör ett bra jobb & då får man den underbara sydstatsdialekten på köpet. jag kan verkligen inte tänka mig dessa böcker översätta, nej usch. jag är en sookie-älskare, även om även jag känner mig lite för pryd för vissa delar av böckerna. men det är en fin historia & sookie är min hjälte.
[...] night-serien, Vampire Academy, True Blood (forøvrig veldig morsomt omtalt hos våre favoritter i bokhora.se), The hunger games eller til og med klassikerne fra Anne Rice. For noen blir nemlig Twilight et [...]