Det är svårt att inte älska Mia Skäringer. Nästan allt hon tar i blir till guld, även så, den för mig rätt så ointressanta, mammakrönikeboken. För som icke-förälder har jag oftast sjukt svårt att relatera och till stor del är jag helt ointresserad av de där ”Mama”-krönikörerna. Men Mias krönikor och blogginlägg är inte navelskådande utan det blir bara så skönt allmängiltigt och starkt. Jag är glad att jag plockade upp den på kontoret och bläddrade lite, såg på insidan av pärmen att hon hade en Irländsk varghund och där och då tog beslutet att läsa eftersom jag hade en sådan när jag var yngre. Tänk vad lite som väger över för vad man vill läsa eller ej.
”Dyngkåt och hur helig som helst” – Mia Skäringer
Föregående inlägg
7 kommentarer
Intressant! Har precis samma inställning till där där med föräldraskapet, men det får kanske väga över att Mia är Mia, så nyfikenheten kanske får överhanden.
Jag har länge försökt få min kära sambo att läsa utan resultat. Spelar ingen roll vilket tantsnusk jag släpar hem. Men denna slukade hon på en eftermiddag. Tror jag ska ge mig på den själv!
Jag stod o höll i den på biblioteket härom veckan men det fföll på fjortondagarslån och ”att läsa”-högar som redan hotade att rasa. Blir nyfiken o ångrar att jag inte bar hem den men det kommer väl fler chanser
Intressant bok. För övrigt är titeln som klippt och skuren för Carolas eventuella framtida självbiografi…
[…] finns hos Bokhora och […]
Underbar bok!
Klart läsvärd bok. Mias ärlighet är så rar.
Tyckte att första delen var intressantare att läsa än bloggdelen. Jag saknade lite helheten då man inte har tillgång till bloggläsarnas reaktioner till Mias inlägg. De blev ju i sin tur utgångspunkt för hennes inlägg.