”En mörkrädd pojke” – Justin Evans

”En mörkrädd pojke” handlar om George Davis, som uppsöker en psykolog för att komma till rätta med sina svårigheter gentemot sin nyfödde son. Han älskar sonen, men kan inte ta i honom. Det är ju naturligtvis ett problem för en småbarnsförälder. I förbigående berättar George för sin psykolog att han gick i terapi som barn. Psykologen ber honom skriva ner sina minnen för att se om det kan lösa upp några knutar, så George gör det och man kan säga att det är dessa anteckningar som utgör själva romanen.

När George var 11 år dog hans pappa under mystiska omständigheter. George hanterar sin pappas död genom att helt enkelt inte tänka speciellt mycket på det. Men plötsligt en kväll får George syn på ett ansikte i duschkabinen. Det är början på en rad märkliga händelser och avslöjanden.

Det visar sig nämligen att Georges pappa, religionsprofessorn, har tagit sig vatten över huvudet i sitt arbete med demonfördrivning och slutligen förgjorts av en demon. Nu vill denna demon åt George, vars öde balanserar mellan att bli besatt och tillintetgjord av en demon eller inspärrad på ett mentalsjukhus för oöverskådlig framtid.

Nåväl. Som jag nämnde, är ”En mörkrädd pojke” en riktig sidvändare, en perfekt semesterbok för den som önskar bli ivägsvept av en spännande historia. Det önskar jag. Så jag kastar mig över ”En mörkrädd pojke” och trots att jag tycker att det nästan är lite lite demoner i den, gillar jag skildringen av George, som inte är en speciellt sympatisk ung pojke egentligen, men jag kan inte klandra honom. Han har ju nyss förlorat sin pappa. Jag tror dessutom att Justin Evans sparsamhet med demoner gör dem desto mer otäcka. Det finns inget storslaget klimax i boken, snarare en insikt som växer fram hos George. Det tycker jag om. Och språket är precis som det ska vara i sådana här böcker: inte så praktfullt att det tar uppmärksamheten från berättelsen, men tillräckligt bra för att man inte ska tänka på det.

Så som sagt, nu hoppas jag på en demonvåg.