Ett försiktigt förstautlåtande om Hemon

Den här veckan har jag med största nöje gått till sängs relativt tidigt. Anledningen? Aleksandar Hemons ”Lazarusprojektet”, som jag är positivt överraskad av. Hittills.

Sådant där kan ju vända.

Men man vill ju inte vara en pessimist.

Särskilt mycket gillar jag sidorna som handlar om Vladimir Brik, den bosniske författaren, som blir besatt av att ta mer om den där Lazarus. Är det språket, detaljerna, minnena från hemlandet som så instinktivt tilltalar mig? Jag vet inte, men jag gillar det verkligen. Dessutom påminner Hemon mig om flera av mina manliga favoritförfattare. Jag kan bara inte sätta fingret på exakt vad det är ännu. Kan det vara sättet som de beskriver maten de äter på (jag älskar Murakamis beskrivningar av mat)? Eller är det det nyktra språket? Fortsättning följer naturligtvis.

Nu har det blivit hög tid att gå och lägga mig :-)