Bokhora.se

21/04 2010
6:53

Okategoriserade

Eva Adolfsson är död, läser jag i DN över morgonkaffe och gröt och blir väldigt beklämd, på det där sättet man blir när författare vars verk betytt något för en går och dör. Jag tyckte hemskt mycket om hennes ”Förvandling”, om en ung gravid kvinna som vandrar omkring på Sundbybergs gator, och har haft Augustprisnominerade ”En liten historia” liggande högst upp på nattduksbordet i flera veckor. Nu önskar jag att jag hade läst den tidigare. Inte för att det skulle hjälpa Eva på något sätt, inte för att det skulle ändra något egentligen. Jag blir lite konstig när döden gör entré, särskilt när det kommer som en blixt från klar himmel, som nu. Så sent som igår lånade jag om ”En liten historia” och tänkte att jag borde verkligen läsa den snart, se om resten av boken lever upp till den lovande inledningen. (Inledningar är viktiga i min värld.) När hon i de inledande raderna skriver om att hålla ett litet nyfött barn, ”Att hålla en barnkropp mot sig – man mjuknar. Som när kattungar ligger hopvirade och sover, nos i päls” precis så är det ju. Eva Adolfsson är en författare som, tror jag, betyder mer för mig sedan jag fick barn. I såväl ”Förvandling” som de ynkligt få rader jag hunnit läsa i ”En liten historia” – herregud, jag borde släppa det där och LÄSA istället! – skriver hon skarpt, exakt och vackert om moderskapet. Nu blir det inga fler böcker. Det är väldigt sorgligt.

13 kommentarer

13 kommentarer till Eva Adolfsson är död

  1. Jag brukar också känna en sådan där konstig sorgkänsla när någon dör huxflux. Själv tyckte jag inte om En liten historia men har nu lånat flera böcker till min c-uppsats av henne. Bland annat om Moa Martinson.

    Fy vad sorgligt, helt enkelt.

    • Ja, hon ägnade väl en stor del av sin karriär åt Moa Martinsson och andra kvinnliga arbetarförfattare? Och ja, väldigt sorgligt. Jag blev så paff när en författare som rent fysiskt befann sig i min närhet – ja, inte författaren utan hennes verk – helt plötsligt inte finns längre. Varför gillade du inte ”En liten historia”, förresten? Har du bloggat om det?

      • Ja, jag har faktiskt hittat flera böcker av henne som jag nog kan ha användning för i mitt uppsatsskrivande. Håller med om att man verkligen blir paff. Jag satt och läste en av hennes böcker på universitetet igår (Hör, jag talar! essäer om kvinnliga författare tror jag att den heter) liksom, och hittade en massa användbara saker. Jag har för mig att det var språket i En liten historia som jag inte tyckte om, och även om jag kan tycka om att läsa om äldre damer så var den skriven om äldre damer på ett sätt som inte tilltalade mig. Jag lade faktiskt ner den efter halva. Jag har bloggat om den, men får nästan dåligt samvete nu av att läsa texten. Det var en rejäl sågning (så hård är jag typ aldrig längre) men här är den iaf: http://stellasbokblogg.blogg.se/2009/may/en-liten-historia-av-eva-adolfsson-jag-pall.html

  2. lena kjersen edman

    Den sällsynt begåvade, roliga och tankeskarpa Eva Adolfsson dog efter många års sjukdom, men hon var verksam som författare till för ett par veckor sedan. Hon arbetade då på en roman inspirerad av hennes norska mors livsöde.
    Eva var i många år redaktör för Ord & Bild förutom att hon var författare, kritiker, debattör (och trepojksmamma)
    . Hon skrev aldrig färdigt doktorsavhandlngen om arbetarförfattaren Ivar Lo Johansson. Sara Lidman tyckte att hon istället skulle ha skrivit avh, om sin far, arbetarförfattaren och kommunisten Gunnar Adolfsson.
    Debutboken är ” I hennes frånvaro”
    Den första roman som jag förälskade mig i av Eva Adolfsson – långt innan vi blev nära vänner- är ”Till Moskva”. Berättelsen om 20-åriga Agnes upplevelser som stipendiat i Moskva 1962-1963.
    Eva var Augustnominerad två gånger (både i fackboksklassen och skönlitterära klassen), fick Sveriges Radios läsarpris för den helt underbara ”Förvandling” (som har Hamsuns ”Sult” som metatext).
    Alldeles nyligen fick hon ett stort pris och drömde om att bjuda sin stora familj på en resa för prispengarna.
    Oerhört älskad har henne sista roman blivit.”En liten historia”.
    En kärleksroman om en kärlek vid sidan om äktenskapet, en kärlek mellan snälla människor som inte förhärjar omgivningen med sina känslor.

    Det var inte alls längesedan som vi firade utgivningen av ”En liten histora” med en vild fest, där den vackra Eva dansade hela natten. Mest tango.

    Eva har inspirerat mig på alla de sätt och jag saknar våra samtal. Men hennes romaner och essär finns kvar.
    Sara Lidman,Stina Aronsson, Joyce Carol Oates, Marina Tvestajeva hör till de författare som hon tecknat kunnigt och kärleksfullt.
    Till exempel i ”I gränsland. Essäer om kvinnliga författarskap”.

  3. Samma dag som recensionerna för En liten historia fanns i tidningarna hörde jag den sprudlande glada författaren på Författardagen (som Författarcentrum arrangerar för bibliotekarier och lärare varje år) i Stockholm. Sedan läste jag och berördes starkt av romanen. Det är en fin författare som gått bort..

  4. vad sorgligt. *Förvandlig* var en sådan underbar upplevelse att läsa. Jag tyckte att känslan av att vara gravid var så himla perfekt fångad i boken. Inte romatiserad, inte överdriven men så oerhört nyanserad, subtil, känslomässig fast inte på ett dramatiskt sätt.
    Jag var så glad när jag upptäckte hennes böcker, tänkte att min favorit A.Pleijel får maka på sig för E.Adolfsson.

  5. lena kjersen edman

    Måttet på en människas frihet är det lyckosprång hon kan göra med sin börda”.
    En fras som ger livsmening till den unga (i början av berättelsen) gifta litteraturvetaren och tvåbarnsmamman Marie. Hennes man vet inte om han älskar henne eller en annan kvinna mest.
    Marie vill älska och bli älskad.
    Vad är frihet? Vad är kärlek?
    I ”En liten historia” påminner Eva Adolfsson oss ömsint om att kärleken, dödsmedvetandet, tankelivet, vänligheten, erotiken, de goda samtalen finns. Kärlek tar inte slut. Inte heller kärlekar.

  6. lena kjersen edman

    ”Ingrid Elam skriver om sin vän Eva Adolfsson.
    Hon skrev sina bästa böcker sist.
    Åren gjorde henne allt yngre, nyfiknare och djärvare.”

    DN Kultur 22 april 2010
    (papperstidningen)

  7. En liten historia
    är en av de vackraste böcker jag läst. Ett språk lätt som ett nytvättat lakan om allt som är just annat än nytvättade lakan.
    Döden, döden.
    Skriver hon ju också om i boken på ett vajert vis.
    Däremot började jag läsa boken om henne som gravid och greps icke på samma sätt. Som om språket, stilen, nått sin fulländning i En liten historia och i gravidboken mer knoppade, visade en riktning.
    Tänker jag.

  8. lena kjersen edman

    ”Lärde jag mig något om mig själv och livet av Eva Adolfssons bok? Ja.
    Kommer jag att begå färre misstag genom att ha läst den? Nej.
    Och det gör inget.
    Det är själva läsningen och reflektionen som är det meningsfulla”.

    Läs LENA ANDESSONS tankar om sin läsning av kollegan EVA ADOLFSSONS roman:
    En liten historia

    Ledare/signerad Lena Andersson i
    Dagens Nyheter lördag 24 april
    ”Förgäves och helt oumbärlig. Om kulturens hjälplösa nödvändighet”

  9. Christina Sandberg

    Kära Eva
    Om du kan läsa det här i din himmel, vill jag att du ska veta att jag är en av dem som inte har läst dina verk. Det var först när jag läste din dödsannons i tidningen med tillhörande dikt av E. Södergran och, som jag förmodar, dina egna rader. Jag brukar inte vara känslig av mig utom i undantagsfall, men mina ögon tårades av dessa ord och jag förstår, tror jag, att jag kan sätta mig in i dina texter utan att egentligen behöva läsa dem. Nu kommer jag naturligtvis att göra det och jag kommer att bevara dem i djupet av mitt hjärta.

    Sov gottt, kära du.
    Jag beklagar djupt att jag inte fått lära känna dig i levande livet. Du är en av mycket få som tog livet på allvar.

  10. lena kjersen edman

    Ulrika Milles skriver:

    http://www.fokus.se/2010/04/eva-adolfsson/ – Cachad

  11. lena kjersen edman

    Ulrika Milles skriver så fint om författaren, litteraturvetaren m m Eva Adolfsson i senaste numret av ”Fokus”.

    Och i Ebba Witt-Brattströms nya bok ”Å,alla kära systrar” finns ett foro av Eva Adolfsson och Ivar Lo-Johansson hemma hos Ebba och hennes make Ola.
    Kortet är från 1970-talet då Eva Adolfsson arbetade på en avhandling om Ivar Lo.
    I sin artikel berättar Ulrika Milles varför avhandlingen om Ivar Lo aldrig blev klar.

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida