”Faithful Place” – Tana French
Irländska Tana French har på bara några år seglat upp till de allra högsta och klaraste delarna av deckarhimlen. Förra sommaren läste jag hennes två första romaner, ”Till skogs” och ”The Likeness” (svensk titel ”Okänt offer”), direkt efter varandra och kände genast att detta var början på en underbar vänskap. Hon är en begåvad stilist, varvar intensiv spänning med en poetisk ådra (som ibland, åtminstone i debuten, faller över åt pekoralhållet…) och är framför allt en fena på att skapa trovärdiga och flerdimensionella romanfigurer. Lite samma andas barn som Denise Mina: drivna, skarpa personer, self made, sårbara och lite kantstötta och allt annat än genomgoda – men just på grund av bristen på perfektion framstår de som desto mer sympatiska. I ”Till skogs” föll jag som en fura för komplexa, småsnobbige mordutredaren Rob och hans kollega Cassie och när Cassie tog över berättandet i ”The Likeness” växte sympatin även för henne. När jag sedan hörde att Cassies spanchef Frank skulle agera berättarjag i ”Faithful Place” var jag skeptisk. Bufflige, hårdföre macho-Frank som berättarjag och ciceron genom händelseförloppet i en hel bok? Inte för att jag på något sätt kräver att berättarjag måste vara sympatiska – hallå, Mersault och hundratals andra som effektivt tar död på den teorin/åsikten! – men det kändes verkligen som ett riktigt trendbrott efter Rob och Cassie. Inte nödvändigtvis ett bra sådant.
Anar ni att det är ett ”men” på g snart? Ni har helt rätt; här kommer det. Men! Frank – eller strikt taget, Tana – visar snart, faktiskt redan i första kapitlet, att han helt klart vinner på första person-perspektivet. När han själv får föra talan visar det sig finnas ett hjärta av guld under machoytan och när han, på sitt sedvanligt koleriska sätt, börjar gorma om den allmänna bimbofiering och size zero-fieringen av unga flickor (han har själv en dotter) blir jag tamejtusan lite kär. Det är lättare att sympatisera med karaktärer när man får befinna sig inuti deras huvuden. Ta bara Kay Scarpetta, den mångombloggade, som visade sig vara totalt jävla odräglig i tredje person medan jag faktiskt stod ut med hennes översittarattityd så länge hon var berättarjag. Märkligt, det där.
Något om handlingen. ”Faithful Place” är namnet på den gata där Frank växte upp tillsammans med sin dysfunktionella fattiga arbetarklassfamilj. Det är också platsen där hans tonårskärlek Rosie försvann spårlöst för drygt tjugo år sedan, samma natt som de skulle rymma från Dublins ruffigaste kvarter till en gemensam framtid i London. Frank, som sedan många år tillbaka jobbar som undercoverpolis i Dublin och har sagt upp kontakten med sin familj, har aldrig kunnat glömma Rosie. När en väska hittas i ett av husen på Faithful Place blir han inte bara indragen i utredningen – denna gång på fel sidan av utredningen, desperat letande efter källor på insidan – utan finner sig också mot sin vilja insyltad i sin familjs hemligheter och allmänt dysfunktionella beteende.
”Faithful Place” är egentligen mer mörk och hjärtekrossande familjeskildring än regelrät deckare. Skildringen av Franks familj, de personer han försökt vända ryggen till men inte förmår överge när de behöver hans hjälp, är otroligt gripande. Jag kommer att tänka på Dennis Lehanes ”Rött regn”, en annan spänningsroman som i konsekvent beckmörker utforskar livet, brottsligheten och lojaliteterna i ett irländskt arbetarkvarter – även om Lehanes böcker utspelar sig i de irländska kvarteren av Boston. Ja, ”Faithful Place” är tveklöst Frenchs mest lyckade roman hittills. Om hennes två första romaner präglades av vissa barnsjukdomar – en viss tendens mot blommigt språk i ”Till skogs”, en totalt osannolik historia i ”Okänt offer” – så har hon nu tillfrisknat och vuxit upp. Det är mörkt, vackert och ruggigt, och fastän familjen Mackey borde ses som avskräckande exempel gör de att jag blir sinnessjukt sugen på att boka första bästa flight till Dublin. Lite medelklassig exotifiering av irländska katoliker och Frank McCourt-misär där, jag vet. Men det ÄR något särskilt med irländska vardagsskildringar, eller hur? Blir sugen på att läsa om Roddy Doyles tidiga romaner, och förkovra mig i nyare irländsk litteratur i allmänhet. Anne Enright gillar jag, liksom Sebastian Barry, och jag har länge tänkt läsa Jan på English Bookshop-hyllade ”The Twelve” av Stuart Neville. Finns det fler samtida irländska författare jag borde kolla upp?
Hittills har som sagt Tana French haft ett nytt berättarjag för varje bok, och det nya berättarjaget har introducerats som en bifigur i boken innan. När så French introducerar hungrige, ambitiöse och rödhårige Stephen Moran, polis/springsjas på mordroteln, säger något mig att vi har träffat nästa boks huvudperson. Tids nog får vi se om jag har rätt.
”Faithful Place” kommer säkerligen på svenska inom kort, men jag vill verkligen uppmana er som känner att ni har tillräckliga engelskkunskaper att läsa på originalspråk. En gång för alla nu: det GÅR inte att på ett tillfredsställande sätt översätta irländska kraftuttryck som ”eejit” eller ”gobshite”. Tana French på svenska fungerar alldeles utmärkt rent språkligt, det vet jag från att ha läst ”Till skogs” i svensk översättning, men det är en helt annan känsla som förmedlas. Det där genuint irländska – se där, lite mer exotifering! – kommer inte riktigt till sin rätt på svenska.
Alla
Åh, nu blir jag peppad att surfa in på första bästa nätbokhandel och beställa… Men eftersom jag började lite i mitten och ännu har Till skogs hemklickad men oläst ska jag försöka hålla mig tills Faithful Place kommer i engelsk pocket. Försöka alltså. Men kul att höra att hon bara blir bättre, hoppas det kommer en fyra snart!
Alltså jag har lovat mig själv att inte beställa något föränn jag läst ut de jag har hemma men sjutton vad de kliar i fingrarna! Den låter jättebra.
Den ÄR jättebra! Ledsen, vill inte dra ner dig i fördärvet, men så är det. :)
Ja, nu har jag kollat på adlibris sida, det går ju inte annat, haha ;)
Och där stod det att första boken slutar utan att ett av fallen är lösta?! Bland läsarnas kommentarer.
Emma: Jo, det lämnas en hel del lösa trådar i ”Till skogs” men jag störde mig faktiskt inte på det (iaf inte lika mycket som de som kommenterat på Adlibris). Kanske därför att det ofta är så det är på riktigt, och därför att det är en så välskriven och suggestiv debut. Jag gillar att det finns lite ”outlaw”-känsla i hennes böcker även om det till vis del är polisvärlden som skildras. Klara Lehaneparalleller där också. Däremot är jag besviken på att Rob inte återkommer, och på vissa av Cassies val i ”The Likeness”. Hoppas få uppföljning där; det finns så mycket olöst mellan Rob och Cassie.
Ok, ja men de verkar vara bra ändå. Får väl återkomma när jag läst dem! För jo, det blev en beställning ;)
Två tips: Colm Toibin och Joseph O’Connor, i synnerhet Toibin. Och Frank O’Connor – inte direkt samtida men du kan nog hitta det du efterfrågar där. Här finns fler:
http://www.irishwriters-online.com/lista_z.html
Tack för länken!
Stuart Nevilles bok heter faktiskt ‘The Twelve’ …. (i USA publicerad under titeln The Ghosts of Belfast).
Jag kan också rekommendera Chris Binchy som jag tycker skriver bra samtida irländska romaner.(Japp, han är Maeves brorson!)
Och så han med The First Verse: Barry McCrea (en Dublin-satt Secret History…)
Ken Bruens fantastiska noir-böcker om den försupne ex-polisen Jack Taylor är på något konstigt sätt vackra! Börja med The Guards.
Det har blivit mycket irländskt på sistone, men ännu har jag inte läst Tana French; ligger i högen…
Oh no! Jag har aldrig haft särskilt bra sifferminne… dessutom är ju ”The Eight” en (väldigt bra) roman av Katherine Neville! *skäms*
Tack för alla bra tips. Tycker absolut du ska läsa Tana French; i synnerhet ”Faithful Place” torde falla dig i smaken.
Har inte kommit mig för att läsa French ännu. Har en läslista lång som en roman, ta det lite lugnt med boktipsen nu. ;-)
Förtjust i Tana French men precis som en förrädisk last lämnar hon en mer sugen på nästa än nöjd med den just lästa. Lite Twin Peaks-strategi. Gruffar fortfarande över att man inte fick veta vad som hände Robbie som barn. Och jag hade helt bestämt mig för att Cassie var lillasyrra till hans förvunna barndomsvän (världens upplägg för det vid hembesöket).
Va? Och här har jag gått och trott att Tana French skrev romantik med lite mysterietouch… Nu låter hon plötsligt som något för mig.
Haha, NEJ! Verkligen inte. Du kanske blandar ihop med Nicci French, fast de är iofs också läsvärda om man är ute efter solida bladvändare (thrillers, ofta med relationsspår, har skrivit om här: http://www.bokhora.se/blog/?s=nicci+french)
din länkning leder till ett av Johanna L:s inlägg om nanowrimo :P
Gud så mysko! Har ändrat till söksidan för Nicci French nu, borde funka.
[...] om samma: Helana på Bokhora älskar liksom jag, window.fbAsyncInit = function() { FB.init({appId: "121686904527170", status: [...]