”Flickan från tjugotalet” – Sophie Kinsella
Jag har väldigt kluvna känslor inför Sophie Kinsellas författarskap. Inte minst Shopaholicserien. Jag tycker det är väldigt synd att den jobbar med så stereotypa klyschor, som att kvinnor inte kan sköta ekonomin och gömmer shoppingkassar i garderoben och säger ”äsch, den här gamla trasan” när mannen frågar.
Det är lite som med Mona Sahlin och den röda väskan som valsade runt i medierna i veckan. Det hade varit mycket enklare om Mona fångats med ett mer manligt attribut som, en iPhone t ex. Då hade ingen ens brytt sig om att ifrågasätta henne. Trots att en iPhone är dyrare än hennes väska.
Oj, nu kom jag ur spel. Det är så lätt hänt att man gör det när det handlar om den här typen av jämställdhetsfrågor. Och det är vad jag ogillar med Kinsellas författeri. Att tjejerna är för svaga!
Jag är väl medveten om genren och vad den står för. Men det är många författare som bevisat att det går att skriva bra chicklit med starka kvinnor och reella problem i huvudrollerna.
I Kinsellas nya bok ”Flickan från tjugotalet” så nuddar hon litet vid den typen av problem även om det görs på Kinsellavis (det är naturligtvis ganska allvarligt även att inte kunna sköta sin ekonomi, men Kinsella slarvar liksom bort allvarlighetsperspektivet genom att låta Shopaholicen luta huvudet litet på sned och skicka söta, förvirrade brev till sin bankman).
Huvudpersonen Lara har nämligen gjort slut med sin pojkvän, eller rättare sagt, HAN har gjort slut med henne, och hon har inte tagit det så bra. Kanske lite stalkervarning här. Och Lara har eget företag men det går inte heller så bra eftersom hennes affärspartner har stuckit.
Så hennes familj och släkt tycker liksom lite synd om Lara. När hon dessutom får något som liknar ett misstänkt sammanbrott på gammelfaster Sadies begravning, blir föräldrarna väldigt oroade.
Så långt ganska allvarligt ja.
Men det är ju bara Sadie som spökar för Lara! Helt normalt ju. Nåväl, med Sadies hjälp så blir Lara tuffare och tar tag i sin livssituation. Och inte bara i sin, utan även i Sadies dödssituation. Slutet gott allting gott förstås, som det brukar vara i de här böckerna.
Var inte så pepp när jag plockade åt mig den här boken, men ibland måste man dit och krafsa i sårskorporna även om man inte tycker att något är sådär himlastormande bra. Så är det med Sophie Kinsella och mig.
Ska ärligen säga att jag blev litet positivt överraskad. Det var roligare och trevligare än jag trott, och lite nya och oväntade grepp. Sedan tycker jag bonus för de fina klädbeskrivningarna. Älskar det där modet som beskrivs, med sådana där fransiga klänningar och tjusiga plymer och små munnar målade till utropstecken! Det fick man massor av.
Gillar man Kinsella, gillar man det här också. Så kan vi väl säga, ja.
Alla
Tyvärr måste jag säga att jag som normalt sett gillar Kinsellas böcker inte gillade Twenties Girl (läste den på engelska) alls. Den kändes som dravel; konstig och oengagerande.
Men jag är glad att du fann boken intressant. :)
/em.
Oj Em, jag tror nog intressant är ett lite starkt ord med tanke på vad som står i reccen… Jag trodde den skulle vara betydligt värre än vad den var, det är allt.
Jag gillar normalt Kinsella, men den här… njaee… det är inte hennes bästa om man säger så. Den är inte lika ytlig och flamsig som shopaholic-serien, men hela spöktemat störde mig och kändes bara konstigt.
Jag tycke det var en helkul bok charmigt rolig full av detaljer om 20-talet som var fascinerande att läsa. Läste den på engelska o kan bara rekommendera den man skrattar o nästan gråter om vart annat.
Jag gillar Kinsella stenhårt! Shopoholic serien är en favorit. Denna nya bok tycker jag är hysteriskt rolig mellan varven, får en att skratta högt titt som tätt. Skön avkoppling långt ifrån sin egen verklighet.
Shopaholic-serien är mina favoritböcker!!! Den här boken däremot tyckte jag inte höll stilen alls, utom att Kinsellas underbara humor kommer fram emellanåt. Spöken och tjugotalet är så långt ifrån mina intressen man kan komma, så din sista mening verkar inte stämma in på varken mig eller övriga Kinsella-fans här.
Förresten irriterar jag mig på att du påstår att kvinnorna är ”svaga” i Kinsellas böcker. Varför menar du att det skulle vara svagt att vara modeintresserad? Enligt vem skulle det vara typiskt kvinnor att ha ekonomiska problem? Ibland blir jag bara så jävla trött på pk-Sverige där det är fel att vara kvinnlig och där tjejer måste gå runt som några Pippi-långstrumpkopior som är ”starka kvinnor med reella problem” för att bli accepterade av andra kvinnor.
Jess, jag förstår inte riktigt din kommentar? Jag säger väl inte att det är fel att vara modeintresserad, tvärtom hyllar jag ju modebeskrivningarna i boken?
Och det är knappast jag, utan en enkel googling kommer visa dig att det anses vara ett kvinnoproblem att inte kunna sköta ekonomin utan istället shoppa för mycket. Jag har inget med den vedertagna åsikten att göra. Annat än att jag tycker det är synd att Kinsellas bok befäster den åsikten. Man får vara hur jävla kvinnlig man vill, men det jag anser att man INTE får, är att arbeta mot att jämställdheten stagnerar eller går bakåt. Det har ingenting med kvinnlighet att göra. Jag anser mig vara väldigt kvinnlig själv. Jag har nästan alltid kjol och höga klackar, jag tycker om, nej älskar, färgen rosa, jag har långt blont hår och så vidare. Typiskt kvinnliga attribut. Blanda inte ihop kvinnlighet med icke-jämställdhet, för de sakerna har inget samband.
Jag läste också ”Twenties girl” på engelska och den var otroligt rolig och välskriven!
Jag har lyssnat på två av Shopaholic-böckerna och tycker de är rätt så kassa. Underhållningsvärdet är som en dålig tv-såpa, lättläst/tittat men man kunde vara utan det. Och jag irriterar mig jättemycket på att huvudpersonen är så korkad och blåst i skallen. Men ändå blir hennes pojkvän inte mörkrädd och sticker!
Därför blev jag väldigt positivt överraskad av The Undomestic Godess som nu finns på svenska med en hemsk titel och omslag. Jag fick den och kände mig tvungen att läsa den. Här däremot har vi en smart brud, med ett skyhögt IQ som genom omständigheter ljuger sig in i en situation där hon får jobb inom ett gebit hon inte behärskar. Men skam den som ger sig och det blir väldigt roligt!
Men som sagt shopaholic-serien behöver man väl inte rösta på FI för att tycka är nedvärderande?