Fortsättning följer… most def!
Ni vet för ett tag sen när jag lånade en hel hög böcker på bibblan? En av dem var ”The help” av Kathryn Stockett. Tyvärr hann jag inte läsa ut innan jag var tvungen att lämna tillbaka den, men jag kommer absolut att låna om! Jag gillade starten om två svarta kvinnor, hembiträden, och en vit kvinna, icke hembiträde utan ganska välbeställd, i södern i USA på 60-talet. Rosa Parks har gjort sin aktion så de svarta får sitta var de vill på bussen, men det rekommenderas tex fortfarande att bygga ett separat badrum åt den svarta hjälpen där de är och jobbar i sina vita familjer på dagarna. Så att inte farliga sjukdomar ska spridas. Alla förstår ju hur illa det kan gå?
Bra ämne alltså, och eftersom jag läser den på engelska, språket! Black English! Från första stycket:
”Taking care a white babies, that’s what I do, along with all the cooking and the cleaning. I done raised seventeen kids in my lifetime. I know how to get them babies to sleep, stop crying and go in the toilet bowl before they mamas even got out a bed in the morning.”
Mhm! Det här är en bok som kommer att lånas om så fort tillfälle ges och timingen är den rätta. Most def!
Och på svenska kommer den i sep, ”Niceville”.
Alla
Åh, jag vill också läsa! Den låter underbar!
Tänker på The Wire och D’Angelo när jag läser ”most def”, nån fler som gör detsamma?
Såg den på hyllan utanför Huvudbiblan på Bokbytardagen. Men tog den inte trots att Bia propsade. Det blev fina andra istället men ibland ångrar man lite…
Språket (Black English) är helt underbart så jag kan varmt rekommendera läsning på engelska! Boken är inte så svårläst och gymnasie-engelskan räcker gott och väl.
Hoppas verkligen att du lånar om ”The Help” och läser ut den, för det är den värd. Jag har tjatat om den till och från på min egen blogg (som jag sorgligt men lättjefullt nog uppdaterar för sällan) sedan i mars, och har dessutom försökt få särbo, familj, kompisar och arbetskamrater att läsa den, med nästan noll framgång, eftersom jag är så gott som den ende läsnörden i sällskapet. En arbetskamrat och tillika vän har dock läst den (på engelska, vilket i sig är en bedrift eftersom hon avskyr att läsa på andra språk än svenska), och hon gillade den mycket.
Jag håller med om att det nog är en fördel att läsa ”The Help” på originalspråk, detta dock sagt med förbehållet att jag inte har läst boken på svenska och inte vet hur väl Dorothee Sporrong gått iland med sin översättning.
Hur som helst är ”The Help” något så ovanligt som en skitbra bok, och även om den antagligen främst attraherar kvinnliga läsare så borde killar också läsa den (jag har ju gjort det!). Inledningsstycket som Johanna L citerar kommer från Aibileen, en av bokens tre huvudpersoner och den kanske mest anslående och älskansvärda av dem.
Har precis lyssnat på ljudboken ”The Help”. Rekommenderas varmt!!! De tre huvudpersonerna är inlästa av varsin skådespelerska med mjuk sydstatsstämma. En bra bok har förmodligen blivit ännu bättre.