Bokhora.se

22/04 2010
9:00

Okategoriserade

Idag är det recensionsdatum för Sarah Waters nya roman ”Främlingen i huset” (originaltitel ”The Little Stranger”). I ”The Night Watch” förflyttade sig Waters från den viktorianska eran till andra världskriget, och här har hon tagit ytterligare ett litet steg mot nutiden, till 1950-talet närmare bestämt. Huset i titeln är Hundreds Hall, ett lantligt beläget gods som, liksom sina ägare, sett bättre dagar. Främlingen är bokens berättarjag Dr Faraday, som kommer till Hundreds Hall på sjukbesök och sedan dras in i husets hemligheter – men främlingen är också den närvaro som flera på Hundreds Hall upplevt.”Det här är en fantastiskt välskriven och -gestaltad roman som för tankarna till såväl klassiska hemsökelseberättelser som en av mina favoritromaner någonsin, Daphne du Mauriers ”Rebecca”, skrev jag i min förtjusta recension från förra våren, och avslöjade – kanske något oväntat – att jag inte saknar den viktorianska porren från hennes tidigare böcker. ”Frågan är om det inte är just i brytpunkten mellan det gamla och nya, precis vid förra seklets mitt, som Waters hör hemma. Viktoriansk porr och Dickenskänsla i all ära, men det sofistikerade vemod som Waters förmår gestalta här är snäppet vassare för mig”, tyckte jag och avslutade med att efterfråga en nutida roman från Waters. Ja, visst vore väl det intressant?

Ni har säkert redan fattat vart jag vill komma: läs, läs, läs! ”The Little Stranger” imponerade stort på mig redan under läsningen men har i efterhand visat sig vara en av de där relativt sällsynta böckerna som fortsätter att växa och leva i ens medvetande långt efter att sista sidan är utläst. Jag kommer ofta på mig själv med att tänka på Dr Faraday och den tryckta stämning som Waters så förnämligt gestaltar. Något säger mig att jag är långtifrån ensam.

20 kommentarer

20 kommentarer till ”Främlingen i huset” – Sarah Waters

  1. Åh, måste se till att läsa den på en gång! Av någon anledning har det inte blivit av, trots att jag älskar Waters OCH har biljett till Internationell författarscen med henne nästa vecka. Tack för peppen.

  2. Åh, jag råkade läsa några meningar mot slutet när jag hade sisådär 100 sidor kvar, och blev alldeles sur och butter och tappade helt lusten att fortsätta. Blev så besviken på hur det verkade utveckla sig.

    Men jag kanske missuppfattade något? Borde väl ta itu med sista biten.

    • Ja, du har definitivt missuppfattat.
      Detta är en intelligent roman.
      Aldrig har jag blivit så lycklig över att ha blivit så genomlurad
      av något så genomtänkt, in i minsta detalj.

  3. Jag tycker tvärtom att hon blev tråkigare utan det lesbiska temat som hon hade tidigare. 50-talets England är inget jag ser fram mot att läsa om. Igen.

  4. jag gillade den, men efter Night Watch som jag riktigt älskade, så tycker jag inte riktigt att den står sig.

  5. Jag har bara läst en bit i den än så länge, men har svårt att bli riktigt förtjust, förmodligen eftersom jag läser Cold Comfort Farm parallellt. Föreställer mig bara hur Flora Poste skulle reagera hela tiden…

  6. Jag har längtat efter den här och står i kö på biblioteket – ser mycket fram att ge mig i kast med den.

  7. Där ser man. Min (engelske) kille fick denna i julklapp av en släkting (som älskar författaren). Boken lästes men jag fann den sedan resolut nedtryckt i soptunnan. Kanske skulle jag plockat upp den… fast bara typografin på omslaget (samma lustigt nog som på engelska upplagan) får mig att backa flera meter – fyrtio-femtiotal a la kioskromanser, men jag verkar ha fått fel intryck av denna bok på flera sätt!

  8. Har precis öppnat boken och efter detta omdöme blir det intressant att fortsätta! Jag var inte så imponerad av Nattvakten, kanske p.g.a. höga förväntningar. Men denna bok har höjts till skyarna av många så förhoppningsvis ger den mer!

  9. Sarah Waters är en av mina favoritförfattare och jag läste den på engelska förra året. Ficktjuven (Osäker på svenska översättning av ”The fingersmith”) förblir min favorit av hennes romaner även om Främlingen är bra dem med!

  10. Mycket bra, verkligen läsvärd. Kan inte säga om jag tycker att The little stranger är bättre än Ficktjuven som jag verkligen älskade. Har även läst Livstråden av Sarah Waters, men den kom inte riktigt upp i samma klass även om den också var bra.

  11. Åh, jag är jätteförtjust i den här boken! Jag älskar språket (läser den på engelska), det tillsammans med skildringen av Hundreds Hall ger den här boken en alldeles fantastisk atmosfär. Det är i och för sig den första boken jag läser av Sarah Waters, men den ger definitivt mersmak. Jag ser fram emot Kulturhusbesöket!

  12. Jag måste säga att omslaget gjorde att jag föreställde mig en helt annan typ av bok. Men jag blev verkligen peppad att läsa nu!

  13. Jag hade också förväntat mig att känna saknad efter den viktorianska miljön (som i min mening nådde sin höjdpunkt i Fingersmith), men The Little Stranger öppnade definitivt mina ögon för det nya seklet. Stämningen Waters lyckas frammana är rentav perfekt: det förfallande huset, den utdöende eran, den klaustrofobiska känslan av att aldrig veta mer än det Dr Faraday ser och uppfattar, den antydda närvaron av allt som hålls tillbaka…
    Och – den gör sig fantastiskt bra bredvid Night Watch i bokhyllan.

  14. Daphne du Maurier-jämförelsen gör att den här boken känns mer intressant. Sarah Waters är en sån där författare jag läser om här och där ofta, och varannnan gång känner jag ”usch, det verkar dåligt” och varannan tänker jag ”hm, det kanske vore nåt ändå?”.

  15. [...] om samma: Hyllan tycker den är fantastisk, Luttrad bibbla gillar också, Helena på Bokhora ropar Läs!, Linda blev skrämd, Sanna på Ett skålpund kött blev mörkrädd, Tags: Waters [...]

  16. Jag har visserligen ca 100 sidor kvar men hittills är detta en av de absolut genomtråkigaste böcker jag någonsin läst. Och då är Fingersmith en av mina största favoriter. Konstigt att en författare kan få till så väldigt olika verk. Jag grubblar verkligen över vad det är andra läsare gillar… Det kanske ger sig i upplösningen men hittills är det rena pluggläsandet för att öht komma igenom den.

  17. min första waters. lättare å bättre än jag trott, men jag saknade ett cresendo. vad hände egentligen?var det ett litet flickspöke? huset självt? eller hade doktorn ett finger med i spelet? Jag hade väntat mig en upplösning som nu aldrig kom, eller så fattade jag inte allt. Eller så är det det fina med boken att man får göra sin egen tolkning? Önskar bara få höra andras tankar för att reda ut mina egna lite. Läste klart sista sidorna nu på morgonen innan jag lämnade den på bibblan så nästa låntagare får den snabbt, skriver med barn i famnet. ursäkta stavningen.

  18. Mildred Gustafsson

    Har ägnat hela helgen åt denna tegelsten The Little Stranger och känner inte alls att jag förspillt tiden, trots att solen strålat som en galning utanför mitt fönster och jag är väl medveten om att det kanske är höstens sista, vackra söndag. TLS läser jag inte enbart som en poltergeisthistoria utan mer som en fin skildring av den brytningstid efter andra världskriget då överklassen fick se sig omsprungen av en kommande, penningstinn medelklass utan nobla anor. Jag ser många likheter med dramat Körsbärsträdgården, där samma handlingsförlamade överklassfamilj tvingas se sin vackra körsbärsträdgård förvandlas till bostäder åt populasen. Deras tid är ute även om de inte som här drivs till vansinne.

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida