Fredagsfrågan v 24: Kungligheter i böcker
Jessica
Alan Bennetts bok ”Drottningen vänder blad”, där den engelska drottningen plötsligt börjar läsa skönlitteratur, är en av mina favoritläsningar de senaste åren.
Helena
Jag håller just nu på att läsa Hilary Mantels Bookerprisvinnare ”Wolf Hall”, som bland annat handlar om Henry VIII. Jättebra än så länge. Sedan är jag rejält sugen på ”Queen Victoria: Demon Hunter”. Förstås.
Johanna K
Det finns en novell i Miranda Julys ”Ingen hör hemma här mer än du”, som heter ”Majestät” och inkluderar prins William, ni vet Charles och Dianas son. Den är väldigt märklig, den novellen, så jag kan inte riktigt sluta tänka på den. Störst intryck gör dock hunden Potato.
Johanna L
Men jisses så svårt, ingen aning! Kan inte komma på en enda kunglig bok jag läst de senaste åren. Pass.
Johanna Ö
Jag har läst ganska mycket kunglig historia, mest från Bernadotterna och framåt. Ska jag välja någon så är det nogDésirée som är min favvo. Jag läser om den ofta. Det är alltså boken om den första Bernadottedrottningen, men så handlar den om Napoleon och hela den tiden också. Fast man ska ta historiedelen med en liten nypa salt här och där. Lite Hermanvarning.
Har du några skildringar av kungligheter som du vill dela med dig av så här dagen före kronprinsessbröllopet? Svara i kommentarerna!
Alla
[...] Fredagsfrågan v. 24 på Bokhora lyder: Kungligheter i [...]
Har svarat på min blogg. :)
”Le morte d’ Arthur” av Malory, om en kung där han hör hemma; i sagorna.
Livläkarens besök av Per Olov Enquist
Som vanligt vill jag dra upp Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt. :) Den unge Marcel, han är så betagen av de adliga i hans närhet, och han beskriver sin fascination så fint. Även när de inte visar sig vara lika överjordiskt vackra som han hoppas, så letar och letar han efter skönhet i deras utstående ögon och sneda ansiktsdrag. Han kan till och med ursäkta att de stolpar in i sina loger efter att operaföreställningen redan börjat, med att de bara lyssnar på det de verkligen gillar, och därför är mycket bättre åskådare än vi ofrälse. Det är litet rörande och gulligt av den kändistokige lille Marcel!
Den bok jag främst kommer att tänka på just nu är ”Musik & Tystnad” av Rose Tremain, där man bland annat får lära känna Kristian IV av Danmark. Härlig bok!
Varför inte ”Kejsaren av Portugallien”
Queen Victoria’s Highland Journals om Drottning Victoria’s kärlek till Skottland. Eftersom jag älskar Skottland (bott där i fem år) så var boken ett måste – och det är en riktigt bra bok.
Kul att någon (Johanna Ö) nämner Desirée, den första Bernadottedrottningen. Minns att min kompis Astríd gillade den så mycket. Tidigt 60-tal kanske. Jag försökte men fann den urtrist. Det är nog mycket Herman Lindqvist-varning på den. Kommer i hastigheten att tänka på drottning Kristinas aforismer. Många så alldeles på pricken, fastän mitten 1600-tal.
Helena – Vad kul att du gillar Wolf Hall!
Kung Lear!
Allan Klynne: Kleopatra. Liv och legend är riktigt bra. Klynne vänder och vrider på den så kallade ”sanningen”, vilket gör att man tycker sig lära känna henne ordentligt.
Desirée gillar jag också. Maria av Skottland av Margaret George är också bra, och även Nicole Avrils Kejsarinnan, om österrikiska prinsessan Sissi.
Woolfs Orlando svarar jag, som vanligt. Queen Elizabeth!
Drottningen vänder blad är en pärla!
Annars läste jag en radda av Philippa Gregorys (Den andra systern Borleyn bl a) böcker innan jag tvärtröttnade
Drottningens juvelsmycke, CJL Almqvist
”Kung och narr” av Peter Dickinson gillade jag jättemycket som ung. Det är en kontrafaktiskt historia om den engelska kungafamiljen som den hade kunnat se ut idag (eller då – 1980-tal). Mycket humor och allvar om att växa upp och finna sig själv.
Oh! Jag tänker direkt på den fantastiske prins Kheldar, eller Silke, i Belgariaden-serien skriven av David Eddings. En annan kunglighet jag tänker på är drottning (och hemliga tvillingsyster) Ylva-Li i boken Allrakäraste syster av Astrid Lindgren, den läste jag om och om igen som barn – en fantastisk bok/saga.
Finns bara en kunglighet värd att nämnda: Islands kortvarige kung Jørgen Jørgensen i I blindo.
Min favorit är prins Mio av Landet i fjärran. Ädlare, modigare och vänfastare än någon annan prins.